Byborna satte sig i samtalsgrupp när turisterna vällde in

Besökssiffrorna går inte att verifiera riktigt än – men runt en halv miljon besökare tros hitta till den lilla byn invid det gamla fiskeläget i Kåseberga varje år.

Turisterna är välkomna. Det är byborna, företagarna i byn och Ystad kommun helt överens om.

– Men man måste uppföra sig och respektera platsen, precis som i alla andra sammanhang, säger Ingegerd Råberg som är ordförande i Byalagets styrelse.

Runt 130 personer är åretruntboende i byn, när de säsongsboende kommer dubblas den siffran ungefär. För att hålla liv i hotell, gallerier, fik och restauranger behövs turisterna. Men det är något av ett dilemma, för besökstoppen under högsäsong kan också vara påfrestande – för platsen och byborna.

– Det har alltid skavt lite i Kåseberga, därför att man inte har haft en samsyn, så Kåseberga har vi lagt ner mycket tid och prioriteringar på, säger Marie Holmström, turistchef i Ystad kommun.

Skavet har i grund och botten handlat om ansvar. Vem står för det praktiska när besökarna kommer? Hur ska arbetet med turismen i Kåseberga organiseras för att den ska vara hållbar? Hur ska byborna som är välkomnande och medvetna om vad turistnäringen ger, även kunna njuta av sin bygd i lugn och ro?

Skav som har lagt grunden för en helt ny typ av samverkan mellan kommun, byalag och näringsliv i trakten.

– För två år sen satte vi oss ner och började prata med varandra. Vi skapade en projektgrupp som heter Hållbar platsutveckling och vi verkar i enlighet med FN:s globala mål för hållbar turism, säger Marie Holmström.

Samarbetet initierades av kommunen och inleddes med att en konsult gick igenom över 100 punkter, där hållbarhet ur alla aspekter undersöktes och checkades av. En modell som utarbetats av GSTC – Global sustainable tourism council, som används över hela världen för att förekomma de negativa konsekvenserna av turism.

– Då lyfte vi frågor som har väckts här i byn, diskuterade och förde protokoll. Sen tog Marie med sig de här frågorna, vi fick en kanal in till kommunen, säger Ingegerd Råberg.

Praktiska frågor, som kan handla om det ökade trycket på reningsverket och sophanteringen som den stora turistströmmen medför, eller sätta upp skötselplaner för omgivningarna. Alla parter samlades på en och samma gång för att tillsammans reda ut vem som har ansvar för vad.

– Det är stort, vi tror obetingat på samverkan! Med det kan man komma långt, säger Ingegerd Råberg.

Det är den mytomspunna fornlämningen Ales stenar, som är det stora dragplåstret. 59 stenblock i en 67 meter lång skeppssättning på en höjd, utsikten är vid över Österlen och Östersjön. Ingen vet vem som reste fornlämningen för runt 1 400 år sedan, eller varför. Är det ett gravmonument? Eller kanske en astronomisk kalender?

Hit kommer hundägare och barnfamiljer. När det är blåsigt kommer surfarna, när det är vindstilla kommer skärmflygarna och oavsett väder kommer husbilssemestrarna.

Men under vintern blir det alldeles tyst och tomt. Det är en rejäl omställning för byn. Man vill att turisterna ska trivas, spendera pengar här – utan att det ska påverka miljön eller riskera de boendes trivsel. Men hur får man besökarna att respektera platsen de kommit till?

– Vi pratar mycket om värdskapet men också om ”gästskapet” i Kåseberga, säger turistchef Marie Holmström.

Ett akut skav var trafikfrågan. Det går en väg genom byn. Precis vid infarten till byn, finns en stor parkering med hundratals parkeringsplatser.

– Och den här smala vägen leder ner till hamnen dit alla vill, för att komma nära vattnet och restaurangerna. Fast där finns knappt några platser, säger Marie Holmström.

Bil efter bil kör ner, bara för att tvingas vända och köra uppför vägen igen:
– Vägen korkar igen eller så blir det en massa körande, fram och tillbaka. Det skapar irritation.

Kommunen har därför anställt trafikvärdar som möter besökarna uppe vid första parkeringen.

– Trafikvärdarna är jätteviktiga, säger Ingegerd Råberg. De välkomnar och förklarar, ”det är inte lönt att köra ner där, för det är fullt och då kanske du får möte i backen och måste backa och det går nästan inte om det är två stora bilar som möts, för det är så trångt”.

Värdarna vid hamnparkeringen säger att de har världens bästa sommarjobb.

– De flesta är trevliga, men vissa blir lite sura. De säger: ”jag kan vänta, du kan väl skicka upp alla andra?”, säger Iza Flink och ler snett.

Det piper i walkie-talkien.

En minut senare rullar en Porsche nerför backen. Ställer sig invid den lilla hamnparkeringen och väntar, men måste till slut vända.

– Vi försöker hålla oss coola, säga att vi inte kan göra något, då blir de lite arga och muttrar, det bästa är att ignorera, men det är också lättare sagt än gjort, säger Linn Samuelsson och skrattar.

Holländarna Remco och Florian Riemens och deras fem barn Fenna, Lizze, Senn, Nine, Micha – kopplade på husvagnen och körde norrut för att utforska Skåne. Pappa Remco läser på om den mystiska fornlämningen på mobilen, medan barnen springer runt bland de stora stenblocken och leker i blåsten.

– Vi gillar Sverige. Avståndet hit är tillräckligt långt för att det ska kännas som ett äventyr men inte så långt bort att det blir tufft för barnen, säger Remco.