Europa har vaknat. Med grus i ögonen och stigande panik i blicken famlar europeiska ledare nu efter säkerhetspolitiskt oberoende.
Det leder dem även i en ny ekonomisk riktning.
Mest gäller det Tyskland, som står för en fjärdedel av EU:s samlade ekonomi. Efter förra veckans hastiga beslut i förbundsrådet har Tysklands grundlagsfästa skuldbroms kopplats ur. Vägen ligger öppen för jättelika lån till landets försvar och infrastruktur.
De extra pengarna motsvarar nästan hela Sveriges årliga bnp. Ett försvars- och finanspolitiskt Big bang för Europa.
Börserna har mött smällen med applåder. Omläggningen av Europas försvar och inställning till underskottspolitik är så omfattande att det inte bara är vapenaktierna som stiger.
Det går nästan att tala om en Europahajp. Och USA pekar samtidigt ner.
Vad finns det för substans i det där?
Man behöver inte alltid krångla till det. Högre utgifter och större budgetunderskott alstrar helt enkelt en stimulans i europeisk ekonomi. Det blir mer tillväxt, mer jobb, mer försäljning, mer företagsvinster. Särskilt vältajmat för den haltande tyska industrin.
Börsen: upp.
Men bortom detta korta mekaniska perspektiv finns det också mer strategiska förhoppningar. Att Europas ekonomi ska stimuleras djupare. Kanske har EU fått en chans att äntligen ta sig i kragen och uppnå allt det där som vi länge har avundats USA.
Drömmen är ju en fransk Iphone, ett nytt Google i Hannover eller ett polskt ChatGPT. Mer Silicon Valley och inte bara gammal verkstadsindustri (som ironiskt nog är det Donald Trumps USA avundas Europa).
Ett sådant scenario kräver, för att uttrycka det försiktigt, en mer avancerad tankegång.
Samtidigt är det inte fullkomligt vanvett att dra en linje mellan techföretagen och vapenindustrin. Silicon Valley föddes inte ur USA:s militärindustriella komplex, men det flaskmatades definitivt av staten.
Den amerikanska mikrochipindustrins första riktiga kunder var Nasa och militären. Bara Minuteman II-missilerna förbrukade en femtedel av landets alla mikrochip kring 1965.
1958 grundades också det prestigefyllda militära forskningsorganet Darpa, som ofta hävdar att det är deras teknik som bland annat har skapat internet. Hela Kalla kriget fungerade som tillväxthormon för det amerikanska techundret. Så det är klart att det finns en indirekt koppling mellan USA:s historiska militära ambitioner och företag som Facebook.
Det finns dessutom en annan nära historisk parallell till det som nu sker i Europa. Vi är inte de första av USA:s allierade som har hotats av försvarspolitiska helvändningar.
1969 hotade president Richard Nixon att fälla ner USA:s säkerhetspolitiska paraply och dra tillbaka truppnärvaron från Sydkorea, som då pressades av ett aggressivt Nordkorea. ”Nixonchocken” tvingade fram en drastisk omläggning av sydkoreansk säkerhetspolitik. Även den ekonomiska strategin ritades om.
Sydkorea satsade hårt bland annat på kemiindustrin, med målet att bygga egen tillverkning av ammunition. Oxfordforskaren Nathan Lane har visat hur den politiken också blev en språngbräda för den bredare industrin. I förlängningen var det en nyckel till landets ekonomiska mirakel.
Det är bara lite långsökt att säga att det är tack vare Nixon som dagens högteknologiska sydkoreanska företag tillhör ett fåtal i världen som kan tillverka elbilsbatterier. Se och lär, EU.
Andra exempel, som Sydkoreas nordliga granne, visar att extrem militarisering inte alls automatiskt gör ett land rikt och utvecklat.
Men den amerikanska och sydkoreanska historien visar att det går att få stark teknologisk utväxling på militär upprustning. Däremot tar det ofta tid. Och det kräver förmodligen en del tur.
Några delar av den amerikanska historien EU ändå kopiera rakt av, som det faktum att USA lägger nästan en femtedel av sin försvarsbudget på forskning och utveckling. Det är långt mer än vad europeiska länder gör i dag.
Målet med Europas stora försvarssatsningar är i första hand att möta militära hot på egna ben. Men att samtidigt stärka Europas ekonomi måste vara säkerhetspolitiskt smart.
Läs mer:
Carl Johan von Seth: Så överskattad är USA:s ekonomi
Carl Johan von Seth: Mitt i världskaoset går kronan som en raket
