Plötsligt lyser världens börser i djupaste rött. På måndagen föll Tokyos Nikkei-index med 12,4 procent, nästan i klass med Svarta måndagen 1987. På Stockholmsbörsen har mer än hela årets uppgång suddats ut inom loppet av några dagar.
Och i USA fortsätter raset i förnyad takt efter nedgångens inledning i förra veckan. VIX, ett slags kaosindex som ökar med kraften i olika kursrörelser, har stigit till den högsta nivån sedan pandemikrisens mest intensiva månader.
Det hela ser ut som ett kraftigt försenat ekonomiskt tumult. För att inte säga panik.
För drygt ett år sedan låg oron i luften på ett mer påtagligt sätt. Då fick de snabba räntehöjningarna flera amerikanska banker att gå omkull. Det osade kris. Bland prognosmakarna rådde närapå enighet om att USA stod inför en lågkonjunktur.
Men i stället fortsatte resan mot ekonomisk normalitet och dräglig inflation på ett ganska förbluffande sätt. Även den stukade svenska ekonomin har klarat de senaste årens serie av hårda slag bättre än många befarat. Inte minst har börserna rullat fram oberörda, på allt högre höjder.
När aktierna nu faller brant och utan förvarningar går det att peka på flera utlösande faktorer.
En sak som lär spöka är de speciella ekonomiska omständigheterna kring Japan, vars centralbank höjde räntan förra veckan.
En annan är att den senaste tidens intensiva AI-mani verkar har vänt. Flera techbolag faller fritt. Mikrochipjätten Nvidia, med ett snabbt upptrissat börsvärde, föll med över 10 procent när de amerikanska börserna öppnade på måndagen.
Mest iögonfallande är de stora frågetecken som har bildats kring världens största ekonomi, den amerikanska. Den ser inte längre lika osårbar ut. Arbetslösheten har nu – till sist – studsat upp på ett sätt som enligt historiska mönster förebådar en lågkonjunktur. Det var de dåliga nyheter som nådde världens börser i fredags.
Men ett problem när börserna grips av panik på det sätt som de nu gör är att ingen kan svara exakt på vilka orsakerna är. Eller vilken kombination av dem. Den globala finansmarknaden har inget telefonnummer man kan ringa för att fråga.
Flera av de förklaringsmodeller som cirkulerar har hål i sig. Kursrörelserna följer inte riktigt det väntade mönstret. Den svenska kronan, till exempel, har inte tappat värde som den brukar göra under kraftig finansiell oro.
Ovissheten gäller det våldsamma kastet i börspsykologin men tyvärr även ekonomin i stort just nu. Det är svårt att se tecken på någon ekonomisk kris i USA. Samtidigt är det oklart vilka samband som fortfarande gäller efter alla chocker som började med pandemin.
Hur stor är egentligen risken för skenande arbetslöshet i USA? När blir den globala finansiella paniken självuppfyllande och börjar påverka världsekonomin på djupet? Och hur ska det vägas mot de kvardröjande osäkerheterna kring inflationen?
Det är frågor som nu ställs på sin spets för världens centralbanker, inte minst hos USA:s Federal Reserve. Förra årets bankkris kunde den avstyra med riktade åtgärder. Men en mer diffus ekonomisk pessimism är svårare att bota annat än med ett brett ingripande – som att sänka räntan snabbt och kraftigt.
Kritiken mot den amerikanska räntepolitiken har tilltagit den senaste tiden. Styrräntan ligger kvar högt, över 5 procent, trots att ekonomin har dämpats och inflationen sjunkit till en liten bit över målnivån. I stort har prioriteringarna ändå varit försvarbara. Inflationsbekämpningen har kommit först.
På några få dagar – inte ens en vecka efter Federal Reserves senaste räntebesked – har den kalkylen förändrats radikalt.
Det påverkar även besluten för Riksbanken. Ett svenskt räntebesked är inplanerat om två veckor. Förväntningar har varit en ny sänkning, enligt den försiktiga färdplan som chefen Erik Thedéen skisserade strax efter midsommar.
Även den är nu överspelad. Den raka resan mot en normaliserad ekonomi är slut.
