Inflationskaoset är på väg att nå sitt slut. Från förra årets toppnotering på 12 procent har inflationen sjunkit till 2,6 procent, enligt Statistiska centralbyråns konsumentprisindex.
Nu lever svenskarna ett dyrare liv. Kostnadschocken sitter i. Men mer normala prisökningar är ändå värda att fira. En lägre takt innebär att köpkraften redan har börjat stiga igen. Tillvaron och hushållsbudgeten blir betydligt lättare att planera.
Den fallande inflationen får också ett antal andra följdverkningar. Här är några av dem.
Räntorna sjunker – och stiger
I takt med att inflationshotet minskar planerar Riksbanken att fortsätta sänka styrräntan i små steg. Räntorna på vanliga bolån och sparkonton följer med i nedgången.
Men man kan också se det såhär: Räntorna stiger fortfarande. Så är det i alla fall om man räknar med realräntan, alltså den inflationsjusterade räntan, som i flera avseenden är det relevanta sättet att räkna.
Än så länge går det att få 3,5 procent i sparränta på ett vanligt konto med fria uttag och insättningsgaranti. Samtidigt räknar statliga Konjunkturinstitutet med att inflationen enligt måttet KPIF landar på 1,8 procent i år. Det ger i så fall en realränta på 1,7 procent. Så bra räntevillkor har sparare bara kunnat drömma om de senaste 15 åren.
Det omvända gäller förstås låneräntorna. Förra året, när inflationen var närmare 10 procent, var realräntorna på bolån extremt låga. Först senare har de blivit verkligt höga.
Garantipension och studiemedel höjs långsammare
Konsumentprisindex och det som kallas prisbasbeloppet styr många avtal och förmånssystem i samhället. Ersättningsnivåerna för garantipension och studiemedel, till exempel, har höjts rejält som en effekt av den höga inflationen.
Det har lett till en ovanlig fördelning av inkomsterna i samhället. Grupper som är beroende av socialförsäkringar har fått betydligt större inkomstökningar än löntagare, som tvingats nöja sig med relativt små lönepåslag. Annars är det ofta tvärtom.
När inflationen nu faller leder det till att många ersättningar kommer att höjas långsammare igen. Grupper med låga inkomster kan återigen halka efter.
Mindre uppindexering av inkomstskatter
Prisbasbeloppet bestämmer även olika nivåer i vårt skattesystem. Grundavdrag, jobbskatteavdrag och gränsen för statlig inkomstskatt justeras med konsumentprisindex.
I praktiken har den höga inflationen lett till flera automatiska skattesänkningar de senaste åren. Ett undantag är gränsen för statlig inkomstskatt. I samband med den förra höstbudgeten stoppade regeringen uppindexeringen av skiktgränsen, vilket ledde till högre skatt på inkomster som ligger en bit över 50 000 kronor i månaden.
När inflationen nu faller tillbaka rör sig skattenivåerna annorlunda. Vilket också påverkar förutsättningarna för regeringens politik när den snart lägger fram nästa höstbudget.
Kommuner och regioner får mycket bättre ekonomi
Inflationen har drabbat svenska kommuner och framför allt regionerna på ett extra knepigt sätt.
Som arbetsgivare har de ansvar för de anställdas tjänstepensioner i ett trassligt system. Kortfattat har kommuner och regioner en pensionsskuld i storleksordningen 500 miljarder kronor. Det är inflationssäkrade utbetalningar som ska göras till pensionerade anställda i framtiden. När inflationen stiger, då stiger de framtida utbetalningarna och skuldsumman.
Rävsaxen är att kommuner och regioner måste bokföra hela den ökade skulden som en kostnad omedelbart. Dessutom har de krav på sig att i princip alltid balansera budget. Det har lett till ett plötsligt hål i ekonomin.
Men här är fördelen: Eftersom hela denna kostnadsökning redan är bokförd rasar pensionskostnaderna nu när inflationen faller. Inflationen ger i många andra fall permanent högre kostnader, men i det här fallet är det en engångskostnad. Det kan leda till bättre ekonomi i skolan, sjukvården och andra verksamheter redan nästa år.
