Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
En vecka in i Israels och USA:s krig mot Iran hörs skakningar i världsekonomin. Problemen växer i det stora energikomplexet kring Persiska viken.
Priserna på olja och gas stiger i en lodrät linje.
Mönstret är inte helt olikt det som hände efter Putins invasion av Ukraina. Mindre än ett år in i det kriget hade vi en inflation på över 10 procent i Sverige.
Kan det bli så illa nu?
Oljan är i dag den mest slående parallellen. Under natten mot måndagen passerade priset på ett fat Nordsjöolja 100 dollar.
Vilket bådar illa. Okontrollerade prisökningar är ofta tecken på okontrollerade störningar. De leder inte sällan till att nya problem fortplantar sig i ekonomin.
Själva nivån svider också. Så här högt har oljepriset inte stått sedan inflationssommaren 2022.
Dyrare olja ger dyrare bränslen och drivmedel, vilket naturligtvis gnager på människors konton och äter sig in i företagens och jordbrukets kostnader.
Men bensin och diesel står ändå för bara några procent av kostnadsmassan i moderna ekonomier. Det var inte oljepriset som på egen hand orsakade inflationskrisen.
För Europa var gasförsörjningen ett större problem kring 2022. Bristen var total. Priserna ökade med flera hundra procent, vilket också spillde över i skenande svenska elpriser.
Det är en stor skillnad mot riskerna nu. Priserna stiger, men gasbristen är inte på långa vägar lika akut som 2022.
Än så länge är den sammanlagda energikrisen inte alls av samma dignitet.
Samtidigt är det allmänna ekonomiska utgångsläget inte heller lika besvärligt.
2022 bildade en perfekt kostnadsstorm.
Världsekonomin var då precis på väg ur pandemin. Det rådde stor oreda i fraktsystemen och den globala produktionsapparaten. Extrem stimulanspolitik förstärkte obalanserna.
Hela det internationella ekonomiska maskineriet var långt ur jämvikt redan innan det smällde i energipriserna.
Under de första månaderna av 2026 har det allmänna ekonomiska läget i världen varit betydligt mer balanserat. Det är den allra viktigaste skillnaden jämfört med för fyra år sedan.
Men så finns också andra skillnader som är mer bekymrande.
Världen har just klarat en stor inflationschock. Inflationsmålen överlevde. Högt förtroende för räntepolitiken och stabila inflationsförväntningar lär ha hjälpt återhämtningen.
Men klarar systemet en ny smäll? Den frågan kommer att plåga Riksbanken och andra centralbanker om Irankrisen fördjupas.
I USA riskerar problemet särskilt att ställas på sin spets. För till skillnad från de flesta europeiska ekonomier – även den svenska – har amerikansk ekonomi aldrig nått ner till normala inflationsnivåer efter pandemin. Ändå driver Donald Trump blint och hårt på för lägre räntor.
Det ökar riskerna i amerikansk ekonomi, som dessutom går in i Irankaoset i ett spänt börsläge. De senaste månaderna har USA:s finansmarknader uppträtt nyckfullt och negativt kring olika AI-teman.
Ny osäkerhet kring inflation och räntor kan mycket väl leda till problem. Men det förloppet lär inte bli detsamma som för fyra år sedan.
