Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Få Hollywoodproducenter kunde ha trollat fram ett mer nervpåfrestande manus till historien om Trumps resa till World Economic Forum i Davos.

I veckor och dagar har spänningen skruvats upp. Hot, omstridda militära gester och stegrad politisk retorik i Grönlandskrisen har förbittrat stämningen mellan USA och Europa på ett sätt som inte har skett på flera generationer.

Och så, när presidenten var på väg mot neutral mark för att förhandla fick Air Force One ett elfel och tvingades vända. Den anslutande helikoptern från Zurich till Davos landade till slut, precis i tid för hans tal:

”Jag kommer inte att använda våld.”

Nu råder en förstämd lättnad över att Donald Trump faktiskt inte har förklarat krig mot Europa och Danmark, en av USA:s mest hängivna Natoallierade.

Det kunde ha varit värre.

Men i stället blev talet ett vindlande angrepp på just Europa. Listan över klagomål blev till slut så lång att församlingen i Davos synbart tappade koncentrationen.

Trumps självförtroende står för tillfället skyhögt.

Han fabulerar inte så lite när han beskriver alla episka segrar han vunnit bara ett år in i mandatperioden. Men två saker är helt sant. Tillfångatagandet av Venezuelas president var en militär framgång. Och amerikansk tillväxt och börsutveckling går urstarkt, mycket bättre än många trodde förra våren.

De medgångarna (som visserligen smolkas av att amerikanska väljare inte verka uppfatta dem) förminskar inte Trumps förakt för Europa.

”USA bryr sig djupt om Europa”, säger Trump. Problemet är bara att kontinenten nu har blivit en degenererad och otacksam gammal snyltare som vägrar att göra USA den minsta lilla tjänst.

Kravet att Danmark ska överlämna Grönland kvarstår.

Och var detta ska sluta är fortfarande oklart.

Share.
Exit mobile version