Lågkonjunkturen fortsätter. Trots lägre räntor och en viss lättnadskänsla i svensk ekonomi får man leta noga och länge efter vettiga tecken på återhämtning.
Nedgången kom aningen senare än väntat. Men i gengäld har den blivit djupare och mer utdragen. Slår man upp siffrorna från 2023 blir intrycket att Riksbanken underskattade hur effektiv åtstramningen faktiskt skulle bli när man höjde styrräntan från 0 till 4 procent.
Arbetslösheten har blivit högre än vad Riksbanken trodde då. Även deras senaste siffror ser ut att överskatta svensk tillväxt.
Om vi rotar i prognoserna ännu längre tillbaka i tid, till december 2021 – innan någon visste att Ryssland var på väg att invadera Ukraina och inflationen skulle löpa amok – blir det tydligt vad de senaste åren faktiskt har kostat: 100 000 fler människor i arbetslöshet. Plus ett historiskt fall i hushållens reala inkomster (se grafiken).
Vad som är riktigt dystert är att många bedömare tror att delar av smällen, särskilt mot inkomsterna, blir permanent.
Att lägga hela skulden på Riksbanken eller regeringen vore orättvist. Kostnadskrisen och räntechocken var en internationell olycka. Omöjlig att undvika för Sverige. Men den ekonomiska nedgången som vi dras med nu? Över den har politiken haft ett stort ansvar.
Länge sa både Riksbanken och regeringen att Sverige skulle få en mild lågkonjunktur. Det börjar nu kännas som ett brutet löfte. Vad vi har är rätt och slätt en lågkonjunktur.
Erfarenheten visar att det ofta orsakar långvariga skador. Humankapital förstörs och företagen underinvesterar. Idéer och projekt vaskas bort för alltid.
Jesper Hansson, numera seniorekonom på Swedbank, var penningpolitisk chef på Riksbanken fram till våren 2023. Han tror att Riksbankens rädsla för den svaga kronan ledde till att man höjde styrräntan lite mer än vad man annars hade gjort det året.
Facit i dag är att inflationen, enligt Riksbankens målindex KPIF, har legat klart under 2 procent under andra halvan av 2024. De sista räntehöjningarna var förmodligen helt överflödiga.
Konjunkturinstitutets prognoschef Ylva Hedén Westerdahl är i sin tur kritisk till att räntepolitiken inte har lagts om tillräckligt beslutsamt. Riksbanken borde sänka snabbare och mer, säger hon.
Den kritiken speglar också en klyfta i hur Riksbanken och bland annat Konjunkturinstitutet bedömer djupet i dagens lågkonjunktur. KI ser den som djupare. I Riksbankens modeller är utvecklingen mer av en bagatell. Det färgar naturligtvis räntepolitiken.
Jesper Hansson har också synpunkter på regeringens politik. Finanspolitiken hade inte behövt vara så defensiv. Och de besparingar som inflationschocken har tvingat fram i kommuner och regioner har varit helt onödiga.
Både han och Ylva Hedén Westerdahl säger samtidigt att det är väldigt svårt att bedöma hur mycket av de senaste årens ekonomiska påfrestningar som blir varaktiga.
Kanske hämtar sig löner och inkomster mer än vad kurvorna visar i dag. KI räknar i sina senaste siffror med en högre långsiktig arbetslöshet än vad man gjorde tidigare – till viss del som ett ärr efter lågkonjunkturen. Men det är inte alls en naturlag att det blir så.
Dessutom är lågkonjunkturen inte över. Nu säger prognoserna att en ganska tam återhämtning inleds under våren. Men om det artar sig till ännu en besvikelse ökar risken för negativa effekter på sikt.
Målet borde vara att det inte blir så.
