Det ekonomiska resultatet efter två år med Ulf Kristerssons regering smakar beskt.
Sedan hösten 2022 har svenskarnas räntebetalningar mer än fördubblats. En vanlig matkasse har blivit 12 procent dyrare.
Ekonomin står stilla, har gjort det i flera år, och arbetslösheten har stigit till över 8 procent.
Även om detta kallas en mild lågkonjunktur känns effekterna i breda samhällslager.
Väljarna straffar nästan alltid en sittande regering för den typen av elände. För Tidöpartierna understryker deras ihållande underläge i opinionen också behovet av en vändning i konjunkturen. Lite ekonomisk medvind.
Och som på beställning: Snart vänder det, visar de prognoser som finansminister Elisabeth Svantesson (M) presenterade inför nästa års budget på Harpsund på torsdagen.
Kring årsskiftet, något fördröjt, väntas svensk ekonomi börja växa igen och läget på arbetsmarknaden vända.
Det som blir mandatperiodens näst sista höstbudget är dessutom tänkt att markera en offensiv omläggning av finanspolitiken. En ekonomisk återstart, säger Svantesson, nu när inflationshotet har dämpats så kraftigt.
Beskedet från Harpsund är därför att regeringen sätter det som kallas reformutrymmet till 60 miljarder kronor. Det är mer än väntat. Argumentet för att spendera extra just nu är att ge ekonomin lite skjuts ur lågkonjunkturen.
Kommer det att fungera? Och kan regeringen räkna kallt med att ha sådan tur med konjunkturen?
Det är inte så att Svantessons prognossiffror är direkt kontroversiella. Nu sjunker räntorna, och svensk ekonomi visar verkligen tecken på att vara på väg upp. Statliga Konjunkturinstitutet ser på det hela taget en liknande utveckling. Att tillväxten snart tar fart och att arbetsmarknaden förbättras redan senare i höst.
Men räddningen är inte direkt given.
Två av de faktorer som regeringen förväntar sig ska få fart på svensk ekonomi fram till 2026 är hushållens konsumtion och exporten. På båda fronter finns frågetecken.
Först konsumtionen. Enligt enkätundersökningar har svenska hushåll länge känt en växande optimism. Men ett av skälen till att regeringen tror på en senare vändpunkt än tidigare är att just detta hopp ännu inte motsvaras av människors beteende.
För regeringspartierna finns dessutom ännu en osäkerhet. Om ekonomin snart repar sig och människor får det bättre, kommer väljarna belöna dem för det?
Hushållen fortsätter att hålla igen. Försiktighetssparandet växer, trots fallande inflation och löften om sänkta räntor. Kan det vara så att inflationsvågen, räntechocken och nedgången på bostadsmarknaden har skapat psykologiska ärr? Det riskerar i så fall att bli ett hot mot återhämtningen.
Sedan var det exporten, som än en gång väntas knuffa på svensk ekonomi. Här är osäkerheten ganska stor. Utsikterna för Sveriges största exportmarknad, den dystra tyska ekonomin, är extra oklara.
Dessutom är Kina – avgörande både som marknad och konkurrentland – inne i en stökig ekonomisk fas som kan ställa till det för svenska företag. Och i världens största ekonomi, USA, växer oron för lågkonjunktur. Alla de sakerna innebär risker.
För regeringspartierna finns dessutom ännu en osäkerhet. Om ekonomin snart repar sig och människor får det bättre, kommer väljarna belöna dem för det?
Dieselpriset har redan sjunkit rejält sedan Tidöpartierna tillträdde. Men det verkar hittills inte ha satt avtryck i partisympatiundersökningarna. Det borde oroa dem.
Blickar man över Atlanten har arbetslösheten i USA sjunkit från 7 procent till 4 sedan förra presidentvalet.
Fråga Joe Biden om han har fått några tack för det.
Läs mer av Carl Johan von Seth här.
