Franska politiker har länge levt efter mottot ”économie et culture, même combat”. Men det var oväntat att just Donald Trump skulle övermannas av sådan stark kulturekonomisk kampanda.
Hans senaste idé är att införa 100 procent tullar på filmer inspelade utomlands. En fråga om ”nationell säkerhet” (vilket fransmännen alltid har sagt).
Med det utspelet har USA:s president sparkat upp en dörr som hittills har varit stängd i handelskriget. Bakom den finns en osynlig värld, där USA:s verkliga ekonomiska betydelse i världen blir tydlig.
Att amerikansk populärkultur dominerar globalt behöver knappast påpekas. Hela världen lyssnar på Lady Gaga och Bruno Mars. De streamar ”The last of us” och köar till biopremiären för ”A minecraft movie”. USA, å andra sidan, konsumerar knappt någon främmande kultur alls. Ja, om man inte räknar just dessa produktioner som utländska för att inspelningsplatserna har förlagts utanför USA.
Rent ekonomiskt är amerikansk kultur- och nöjesindustri en relativt liten spelare. Men den är representativ för två av USA:s allra främsta former inflytande i världen: landets enorma mjuka makt och USA:s dominans inom den globala tjänstehandeln.
Det som lite kryptiskt kallas tjänstehandel är i praktiken allt som drar in pengar men inte skickas på lastbil eller anländer i hamnterminalernas containrar. Hela denna luktlösa ekonomi är en anomali i Donald Trumps retorik.
Här finns inget av det amerikanska förfall han brukar tala om. Inga av de svällande handelsunderskott som han annars rasar mot, och ser som bevis på att omvärlden har blåst USA.
Amerikansk tv- och filmindustri skryter tvärtom med att den alstrar ett handelsöverskott på 15 miljarder dollar per år.
De svenska konsumenter som den senaste tiden har försökt undvika att köpa grejer av amerikanska företag har märkt mönstret. Det är svårt att över huvud taget hitta USA-tillverkade produkter i butiken.
Däremot betalar vi både Netflixabonnemang och Icloudutrymme med Visakortet (också amerikanskt). På jobbet använder vi molntjänster och mjukvaror som nästan helt har gjorts i USA.
Förra året exporterade USA den här typen av tjänster till EU för nästan 300 miljarder dollar. Och det är en svindlande lönsam business. USA:s tjänsteimport från EU var i sin tur bara 200 miljarder dollar. Utbytet är nästan lika enkelriktat som i filmbranschen.
Till saken hör också att hela den här handeln är tullfri. Tull på film? Finns inte. Går knappast att genomföra.
Utspelet lär ändå ha fått Bryssel att öppna popcornpåsarna, men med viss bävan. Nu när Trump har upptäckt den osynliga ekonomin slår nämligen hans egen logik tillbaka på honom själv.
Hallå, kanske EU kan säga, titta vad ni blåser oss med era dyra Officepaket och usla sociala medier. Och ni vägrar att gengälda tjänsten. Varför ska vi låta detta pågå?
Det går inte att införa tullar på Snapchat. Men alla företag kan regleras ihjäl. Även om EU vet hur man gör har man inte vågat öppna denna nya front i handelskriget.
Men om Trump själv tar första steget blir saken kanske en annan.
Läs mer:
Trump föreslår tull på Hollywoodfilmer producerade utomlands
Så förändrar Donald Trump USA:s kulturliv
