Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Tydliga tecken på att världen är i olag står överallt i nyheterna, men är väldigt svåra att upptäcka på finansmarknaderna.
Börserna brummar, med bara vaga missljud, mot nya rekord. Noteringarna på de globala räntemarknaderna tickar sorglöst på. Till och med oljepriset är – trots total osäkerhet i oljeländer som Iran, Venezuela och Ryssland – stilla på låga nivåer.
Guld är det stora undantaget.
Vid årsskiftet passerade priset 4 500 dollar per uns (31,1 gram). En uppgång med nästan 70 procent på ett år. Det är en ovanlig mani som har spridits över världen de senaste åren.
Guldpriset beter sig vanligtvis inte så här.
Men det är just det. Den vilda uppgången är i stället en ovanlig bekräftelse på att allt inte är helt normalt i världen.
Långt före Andra Mosebok har guld varit en universellt begärlig men också kontroversiell metall.
Varför? Kanske är det så enkelt att det är den ädelmetall som med sin fina gula färg sticker ut från de andra i det periodiska systemet. Det verkar också vara någonting inom människan som har gjort att alla civilisationer dragit samma slutsats. Guld är helt enkelt värdefullt.
Praktiskt användbart är det inte direkt. Ungefär hälften av världens guld som har brutits ur marken är smycken och prydnader. Resten finns under madrasser och i valv. Bara en obetydlig mängd hamnar i industrin.
Henry Ford föraktade människans fixering vid guld. Den stora brittiska ekonomen John Maynard Keynes kallade det ”en barbarisk relik”.
Men det är en stor del av poängen.
Som finansiellt instrument har guld – som ju vare sig avkastar ränta eller ger utdelning – främst ett värde som relik att falla tillbaka på när moderna alternativ avskräcker.
Vilket är vad som har hänt de senaste åren.
Tilliten mellan världens länder har minskat. Det har bland annat lett till att centralbanker byggt upp större guldreserver.
Men nu naggas även förtroendet för USA brett. Mönstret är att guldpriset stiger när Donald Trump tillfångatar Nicolas Maduro, bussar sina åklagare på landets centralbankschef eller hotar att annektera Grönland.
Alla dessa händelser är så motsägelsefulla och har så svåröverskådliga konsekvenser att de är närapå omöjliga att nagla fast i ett aktiepris eller en räntesats på marknaden.
Resultatet blir i stället att den finansiella reptilhjärnan slår till och famlar efter guld. Det enda som verkar kunna bryta den rörelsen skulle nog vara fred och sans i världen. Vilket ser avlägset ut.
Läs mer:
Så städar de bort Kenyas koloniala arv
Efter USA:s tullbesked: Guldpriserna rusar




