Ännu är inte överraskningarnas tid över. Knappt har Liberalernas jämställdhetsminister och partisekreterare överraskat färdigt med sina osynkat synkade avgångar förrän det är dags för nästa surpris – denna gång i realityvärlden. När det gäller realityserier verkar extra många känna sig kallade i år, familjen Läckberg till exempel, men få är utvalda.
En serie i genren som väckte ilska långt innan premiären var ju ”Girls of Stockholm”, Prime video-satsningen som skulle visa livet bakom sociala medier-kulisserna hos de fyra influerarna Alice Stenlöf, Hanna Friberg, Klara Elvgren och Lovisa Worge. Den initiala medieilskan berodde på att de fyra kvinnorna ansågs för vita, för lika och för bondska (ingen var från Stockholm). Den norska förlagan, ”Girls of Oslo”, med klassiska bitchmiddagar och planlöst festande, bidrog inte direkt till att höja förväntningarna.
Döm om min förvåning när ”Girls of Stockholm” faktiskt visar sig leverera från ruta ett. Det är naturligtvis inte någon diskbänksrealistisk problemformulering à la ”Tunnelbanan” vi får se. Men utifrån tjejernas liv som kända influerare känns det ändå som om vi får möta dem bakom instafasaden och ta del av deras verkliga problem. Det är Lovisa som har endometrios och kommer att få svårt att bli gravid, det är Alice som trakasseras på grund av att hon har en flickvän, det är småbarnsmamman Klara som blivit lurad på pengar, och det är Hanna som är singel och ibland känner sig ensam.
Att realityproffset Bianca Ingrosso – Lovisas tidigare chef och numera affärspartner – medverkar i första avsnittet och levererar ett antal underhållande syrligheter är ytterligare ett tecken på att produktionsteamet vet vad de sysslar med. Lovisa verkar också ha lärt sig av ”Wahlgrens värld”-stjärnan och visar sig besitta samma förmåga att kommentera händelseförlopp med humor och sälta.
Det är naturligtvis en förväntad mängd glamour i programmet men den vägs upp av en oväntad dos svärta. Vi får följa med Lovisa ut i skärgården (i svindyra Chanel-flipflops) till vad som framstår som en överdådig midsommarfest. Klipp till den den sunkiga urspårning och mardrömsfylla som följde bland vissa gäster. Att huvudpersonerna själva är affärskvinnor snarare än överklass blir tydligt när det pratas rätt ut om prislappen för jobb, kläder och kuvertavgifter.
Influerarprofilerna väjer inte heller för att diskutera skandaler de förknippats med. Framför allt är det Hanna som bara genom att snickesnacka i sin podd lyckas dra till sig mediebråk lika framgångsrikt som Kentkonserter lockar gråhåriga. Men jag hoppas också på att få höra Lovisa prata om hur hon ser på det hypersmala ideal som hon bidrar till på sociala medier. Det skulle vara att ta det ansvar som hon fram till nu effektivt väjt undan för – förmodligen också nödvändigt om målet är att ”bli tagen på allvar”.
Det är nog inte en alltför vild gissning att Läckberg haft vetorätt när det gäller finalversionen av sitt program – möjligen har det också lagt krokben för produktionen
I en intervju i SVT:s Morgonstudion berättar gänget att de – till skillnad från i sina egna kanaler – inte har kontroll över den slutbild som visas upp i programmet. Om det stämmer skulle det kunna vara förklaringen till att den här realityn är så väldigt mycket bättre än nämnda ”Läckbergs” (Viaplay).
Det är nog inte en alltför vild gissning att Camilla Läckberg har haft vetorätt när det gäller finalversionen av sitt program – och möjligen har det också lagt krokben för produktionen. Hittills har nämligen serien enbart visat upp en rik, lycklig och charmig familj som tycker om att bjuda till fest. Och som deckarförfattare vet Camilla Läckberg säkert att det som får oss att uthärda andras lycka och festande i längden är just det där skavet, hotet som lurar i mörkret.
”Girls of Stockholm” har det – ”Läckbergs” har det inte. Vilket förstås är toppen för en familj. Men mindre bra för en reality.
Läs fler krönikor och texter av Catia Hultquist
