Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

SVT:s nya förkvällssatsning, ”Sverige live”, fick nästan omedelbart svidande kritik. Uppläxningen kom från både tittare och recensenter, där en del får sägas vara befogat medan annat kändes mest slentriangnälligt.

Upprördheten var förstås förväntad, dels eftersom programmet ersätter pensionärsinstitutionen ”Go’ kväll” och dels redan på idéstadiet anklagats för att vara ett plagiat av TV4:s motsvarighet ”Efter fem” (väloljad succé med kompetenta Tilde de Paula Eby vid rodret). Men på det stora hela är faktiskt ”Sverige live” en rimligare och mer strategiskt listig satsning än vad man skulle kunna tro vid en första anblick.


Möjligen kommer hennes något burdusa melodifestival-charm bättre till sin rätt när premiärnerverna lagt sig

Upplägget är en sorts public servicevariant av gott och blandat – livsstilsinslag, populärkultur och lokala nyhetsfördjupningar mellan klockan 16.00 och 19.30. Programlett av några av kanalens mer erfarna programledarproffs, som Camilla Kvartoft, Pernilla Månsson Colt och Jovan Radomir. Farah Abadi är mer oprövad i sammanhanget, möjligen kommer hennes något burdusa melodifestivalcharm bättre till sin rätt när premiärnerverna lagt sig.

Den befogade kritiken, till exempel stökig programform med övertända programledare som pratar i munnen på varandra, är förstås en naturlig del av inkörningsfasen. Men något av premiärdagarnas pinsamheter hade definitivt kunnat mildras om ”klubben för inbördes beundran”-uppsnacket och ”nu ska vi vara personliga”-hetsen bland programledarna skruvats ner en aning. Tilltaget att varva allt detta med James Browns peppiga ”feel good”-vrål i var och varannan bildruta fick mig att famla efter skämskudden.

Samma sak under det mer än lovligt taffliga relations-inslaget med tidigare ”Go’kväll”-programledaren Inger Ljung Olsson. Att välja ”julens relationer” som diskussionsämne i januari är bara sömnigt och att sitta och läsa innantill från utskrivna papper är inte direkt rafflande tv. Och varför illustreras en uppenbart seriös tittarfråga om att vara besviken på sin familj med en putslustigt tecknad film? Respektlöst och tondövt. Då kändes ”Fråga doktorn”-segmenten med Linda Olofsson betydligt mer uppdaterade med initierade samtal om viktminskningsmedicin.


Jag tycker att det är ett genidrag att behålla ”Gör om mig”, det bidrar till den allmänna 80-talskänslan – på ett bra sätt

På kontot för obefogat finn fem fel-gnäll kan vi däremot skriva upp klagomålen om att gästerna måste ”gå så länge” för att nå fram till intervjusoffan, ”som en catwalk” (och?), samt att Farah Abadi ”pratar skånska” (larvigt).

Vissa proffskritiker har också ondgjort sig över det faktum att det klassiska ”Gör om mig”-segmentet från ”Go’kväll” har överlevt och plockats in i mixen. Expressens Gunilla Brodrej menar att inslagets popularitet överstiger hennes förstånd och GP:s Caroline Hainer tycker att det är ”oroväckande” att folk är intresserade av kläder och makeover-koncept.

Jag tycker tvärtom att det är ett genidrag att behålla ”Gör om mig”, det bidrar till den allmänna 80-talskänslan – på ett bra sätt. Och måste jag välja bland livsstilsinslagen är det onekligen både intressantare och skojigare att se en vanlig människa få en helt ny stil än att se en äggakaka tillredas under eoner av tid. Lite kul också att se en programledare som Camilla Kvartoft medverka i en ”Gör om mig”-reveal.

Men det verkliga genidraget är ändå att SVT har satsat på ett förkvällsprogram med ambitionen att ge tittarna mys och trygghet vid sidan av nyhetsuppdraget. Behovet av gemensamma lägereldar i en kaotisk omvärld är som bekant större än någonsin. Dessutom kan det vara ett listigt sätt att nå en yngre målgrupp, förutom de mer givna, äldre tittarna. Enligt den senaste Ungdomsbarometern finns det ju knappt några som älskar mys och retrokänsla lika mycket som generation Z (ledord: ”cozy rebellion”). Och här vinner SVT över TV4 med hästlängder.

Läs fler texter av Catia Hultquist

Share.
Exit mobile version