Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

”Människor som behöver ljuga för att vinna en tävling är inte sig själva”. Orden kommer från Paradise hotel-deltagaren Niklas Arleryd och är något av det mer klarsynta som sägs under den ökända säsongen 2021. Efter att ha sett SVT:s ”Tillbaka till paradiset”, en dokumentärserie om Viaplay-realityn, skulle man också kunna tillägga: ”Människor som behöver hålla tyst för att ha kvar sina jobb fattar jäkligt dåliga beslut”. Apropå den läskiga bild av ”Paradise hotel”-produktionen som målas upp i serien.

2021 var alltså året då den populära dejtning- och tävlingsrealityn ”Paradise hotel” pausades mitt i säsongen efter att deltagaren Toby Johnson misstänktes för sexövergrepp. Ett halvår efter inspelningen, och först efter att Expressen uppmärksammat händelsen, polisanmäler Viaplay Toby – som senare frias från brottsmisstankar.

Nu har händelserna rekonstruerats av SVT – med hjälp av råmaterial från inspelningen och deltagare som var med. Niklas och hans två vänner Annie Dahlberg och Jennifer Paatere, som stod i centrum för storyn, reser tillbaka till ”Paradise hotel”-huset i Mexiko för att förstå vad de var med om hösten 2020.

Det som berättas i ”Tillbaka till paradiset” är lite som framkallningen av en film, från det enkelt svartvita till det nyanserade och komplexa. Vad som händer under den omtalade kvällen visar sig vara något annat än det som visas i det klippta avsnittet. Produktionens paradisifierade story: Unga snygga människor blir kåta i lyxig miljö. En av dem visar sig vara en orm i paradiset och behöver förvisas av en rättrådig Gud/producent.

Men efter att ha sett klart dokumentärserien är det uppenbart att rollfördelningen inte är fullt så enkel.

Det som går att slå fast är att Toby för upp en hand under Annies kjol under en omfamning (Annie säger att han för in fingrar i hennes underliv, Toby nekar). När han senare ska gå och lägga sig med sin ”paradise-partner” Jennifer, drar han ner hennes bh.

Produktionsteamets sexhetsande: I synkarna byggs Toby upp som en framgångsrik ”fuckboy” och Annie pressas in i rollen som ”kåt” på Toby

Vad som komplicerar saken är 1) det så kallade spelet: Annie och Jennifer har tagit på sig att ”vinna över” Toby till det gäng de har en pakt med. Taktiken är att låtsas mer intresserade av Toby än vad de egentligen är. Annie vill inte ha sex, men kan tänka sig att ”mysa” med Toby. Han i sin tur förstår inte att det handlar om ett spel och tror att tjejerna är intresserade, något som också produktionen fått honom att tro.

2) Produktionsteamets sexhetsande: I synkarna byggs Toby upp som en framgångsrik ”fuckboy” med flera alternativ och Annie pressas in i rollen som ”kåt” på Toby. Naturligtvis bjuds deltagarna på obegränsat med sprit under kvällen. Men ingen bryter in under de svåra situationer som Annie och Jennifer hamnar i.

När Toby drabbas av panikångest efter det plötsliga beskedet om att han måste lämna huset (utan att förstå varför) verkar ingen ta situationen på allvar. Han tvingas be om ursäkt inför hela gruppen framför rullande kameror och leds därefter ut av producenten, hyperventilerande. Sammantaget är allt ganska vidrigt att se.

När nyheten om de ”misstänkta övergreppen” exploderar ett halvår senare lämnas både Annie, Jennifer och Toby åt sitt öde. Tjejernas önskemål om klippningen av avsnittet negligeras. Toby, som blir polisanmäld, lämnas ensam med självmordstankar. Från kanalen: tystnad.

De två modiga redaktörer som trots allt ställer upp i dokumentären berättar om tystnadskulturen i branschen. Den säsongsanställda personalen som är beroende av produktionsbolaget, bolaget som är beroende av kanalen. Man anar att händelserna 2021 bara är toppen av ett isberg.

Viaplay meddelar att de inte vill ställa upp i dokumentären av ”hänsyn” till de inblandade – en perfekt illustration av nämnda tystnadskultur.

Personligen tycker jag att ”Tillbaka till paradiset” borde visas i skolorna. På schemat: Sex, samtycke och den sjuka verkligheten bakom din favoritreality.

Läs fler texter av Catia Hultquist

Share.
Exit mobile version