Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Fejkdokumentär
”The moment”
Regi: Aidan Zamiri
Manus: Aidan Zamiri, Betie Brandes, Charli XCX
I rollerna: Charli XCX, Alexander Skarsgård, Rosanna Arquette, Rachel Sennott m fl. Längd: 1 tim 43 min (fr 7 år). Språk: engelska. Biopremiär
Nog har namnet Charli XCX passerat på skärmen några gånger, men jag brukar alltid fastna på att försöka uttyda de romerska siffrorna i hennes artistnamn – en omöjlig uppgift som kanske mest av allt cementerar min boomerstatus (XCX står tydligen för ”kiss, Charli, kiss”).
Jag är med andra ord inte den här filmens främsta måltavla men å andra sidan en storkonsument av fejkade dokumentärer, eller mockumentärer, som ju funnits sedan långt innan Charlotte Emma Aitchison först tog sig ton på BB i Cambridge 1992.
Den brittiska popidolen spelar sig själv i ett låtsat bakom-kulisserna-reportage inspelat under de månader som leder fram till stjärnans stora ”Brat”-turné 2024. Det är ett stressigt liv, förstår vi. Giriga skivbolagsbossar, ryggradslösa assistenter, flåsiga programledare och andra näriga typer surrar bakom henne som en sockersökande flugsvärm. ”Fantastic!”, ”Marvellous!”, ”I love you!” flyger genom luften tills språket helt har tappat sin kraft.
”The moment” skildrar med andra ord den flockmentalitet som filmen/artisten själv är en del av. Den ligger så nära verkligheten att jag måste påminna mig själv om att det är fiktion, vilket kanske låter fiffigt men snarare beror på att ”The moment” inte har så mycket att säga, och föga att tillägga när det gäller den gamla konflikten mellan konst och kommers. Man konstaterar att den finns, jabbar så smått mot tydligt framskjutna kapitalisthakor, men så här långt in i postpostmodernismen krävs det mer än så för att det ska börja spritta i de cineastiska benen.
Det är först när Alexander Skarsgård tillåts spela ut som en pretentiös musikvideoregissör som parodin får lite puls
Komedin består mest av att folk säger en sak men menar något annat; ett klassiskt humorrecept förvisso, men i längden rätt enahanda och idéfattigt. Det är först när Alexander Skarsgård tillåts spela ut som en pretentiös musikvideoregissör som parodin får lite puls och faktiskt genererar några skratt i salongen. Men även svenskens roll har gjorts många, många gånger förut – både bättre och sämre.
Fansen kommer självklart ändå lockas av ”The moment” – och man kan i alla fall hoppas att filmen kan fungera som en inkörsport till tyngre metadroger, som ”I’m still here”, ”The office” eller varför inte juvelen i genrens krona, Rob Reiners dekapitering av pudelrocken i ”Spinal tap”.
Så långt harmlöst och halvkul men mot slutet bryter ”The moment” mot mockumentärens absoluta tabu, och äskar äkta känslor. Charli börjar nämligen plötsligt tala från hjärtat och krystar ur sig några sedelärande saker om vänskap och om framgångshetsens skygglappar. Som om hon, eller kanske finansiärerna, inte litar på att publiken ska förstå att ”The moment” inte är ”på riktigt” och att Charli egentligen är en fin människa. Något annat skulle ju kunna äventyra försäljningen av kommande plattor, konsertbiljetter och allmän merch.
Se mer: Tre bättre mockumentärer: ”Konspiration 58” (2002), ”Borat” (2006), ”What we do in the shadows” (2019).
Läs mer:
Charli XCX: ”Bratsommaren är definitivt över för mig”
Fler film- och tv-recensioner i DN
