Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.

Mellanåldersbok

Ellen Strömberg

”Hösten från helvetet: Ebba Blaus dagbok”

Rabén & Sjögren, från 9 år

”Kära dagbok!” Så börjar Ellen Strömbergs nya mellanåldersroman ”Hösten från helvetet: Ebba Blaus dagbok”. Med den sällar sig Strömberg till en lång tradition av barnlitterära dagboksskildringar och brevromaner. I klassiker som Astrid Lindgrens ”Britt-Marie lättar sitt hjärta” (1944), Gunnel Beckmans ”Tillträde till festen” (1969) och Barbro Lindgrens ”Jättehemligt” (1971) är det huvudpersonen som har ordet. Formen ger i bästa fall upphov till en känsla av intimitet. Läsaren blir en bästa vän att anförtro sig åt.

I ”Hösten från helvetet” får vi lära känna spralliga Ebba som är tolv år och precis har börjat sexan. Nästa år väntar inte bara högstadiet utan därtill en flytt från Finland till Umeå i Sverige. Ebba har bestämt sig för att hon innan dess måste sluta uppfattas som en tönt och bli en cool ”queen”. Bästa vännerna Nelly och Laban framstår som tråkiga och Ebba, som vill prata killar och smink, söker sig istället till Lydia, snyggast i klassen.

Ebba själv vill absolut inte skriva in sig i en tradition av dagboksromaner. Hon har inspirerats av social medier och influerartjejers morgonrutin: ”Jag fick faktiskt idén om en dagbok från TikTok. Alla tjejer där skriver alltid i din ’journal’ på morgonen och jag har aldrig fattat vad dom skriver om, men dom har kanske jobb och så. Tvättider att komma ihåg eller recept på granola, jag vet inte.”

Dagboken djupdyker i pubertetens fixering vid identitet, idoler och socialt spel.

Citatet är ett bra exempel på den humor som präglar skildringen. Dagboken djupdyker i pubertetens fixering vid identitet, idoler och socialt spel. Med andan i halsen följer jag händelsernas utveckling: Vad sa egentligen Nelly till Lydia? Vem hånglade med Åke? Har Laban fått mens? Njutningen påminner om den jag fick av att läsa Anders Jacobsson och Sören Olssons Bertböcker som barn. Med den stora skillnaden att Strömbergs intriger grundas i fint utmejslade personporträtt och en berättarglädje som spritter iväg långt bort från det stereotypa och förutsägbara.

Det finns en risk i att som vuxen författare imitera ett barns språk, mentalitet och syn på världen. Som dagbok är ”Hösten från helvetet” dock inte särskilt realistisk. Den innehåller på tok för mycket återgiven dialog för det. Det spelar emellertid ingen roll för helhetsupplevelsen. Ebbas berättande känns autentiskt. Att läsa boken är som att kliva rätt in i en tolvårings flickrum. Och inte vilken tolvåring som helst utan en rolig, intelligent och smått hysterisk karaktär. Ebbas röst låter varken onaturligt brådmogen eller löjligt naiv. Alla ni som föll för Strömbergs Augustprisvinnare ”Vi ska ju bara cykla förbi” (2022) kommer att charmas även av ”Hösten från helvetet”.

Läs mer av DN:s barnboksbevakning

Share.
Exit mobile version