Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Romantisk komedi
”The drama”
Regi & manus: Kristoffer Borgli
I rollerna: Zendaya, Robert Pattison, Alana Haim, Sydney Lemon m fl
Längd: 1 tim 46 min (från 11 år). Språk: engelska. Biopremiär
Precis som många egenartade europeiska filmskapare har norrmannen Kristoffer Borglis blivit en amerikafarare, men till skillnad från många medresenärer har han lyckats behålla sin egenart. Hittills i alla fall.
Efter den underhållande norska framgången ”Sick of myself” (2022), om en inbilsk ung kvinnas självstympande jakt på uppmärksamhet, tog han sig över Atlanten för att göra sin tredje, och hittills främsta film: ”Dream scenario”. En sinnesutvidgande thrillerkomedi där Nicolas Cage spelar en timid professor som går bärsärkagång i andra människors drömmar. Bisarrt och härligt horribelt, med en svettigt stressad Cage som gör en av sina mest ångestridna insatser. Vilket verkligen inte säger lite.
Här har Borgli lugnat ner sig lite när han berättar om det nykära paret Emma (Zendaya från ”Challengers”, ”Dune) och Charlie (Robert Pattinson, ”The Batman”, ”Die my love”) som förbereder sitt bröllop i minutiös detalj.
De skissar på sina tal, tar danslektioner och rekar bröllopsfotograf. Allt flyter på fint, tills den blöta kvällen då Emma avslöjar något som hon (nästan) gjorde som 15-åring. Vilket får hennes bästa vän att säga upp bekantskapen och Charlie att börja grunna på vem hans tillkommande egentligen är. I båda fallen rör det sig om grava överreaktioner, vilket – eftersom det nämnda avslöjandet är berättelsens motor – ger dramat lättare pyspunka. Det gör i sin tur att konstruktionen bakom den här udda romkom-varianten lyser igenom lite väl tydligt.
Det ska dock sägas att det inte är en blunder i manuset, det handlar istället om din egen upplevelse, om hur du som åskådare tar emot informationen om Emmas icke-gärning (som inte bör ordas mer om här).
De som ser verkligheten på samma sätt som Charlie (och Borgli) har med andra ord en mer spännande upplevelse framför sig än vi andra, som ändå kan fröjdas åt ett ambitiöst bildspråk som i vanliga fall inte brukar föräras den romantiska komedin. Framförallt då Borglis och Joshua Raymond Lees (”Ripley”) innovativa och intuitiva klipparbete, där sekundkorta sekvenser med alternativa verkligheter snyggt bildsätter parets nojor och förhoppningar.
Den spröda Zendaya lyckas inte riktigt utsöndra den hotfullhet som rollen kräver, men Robert Pattinson glider friktionsfritt in i sin rufsiga Hugh Grant-typ.
Borgli leker över huvud taget stiligt med den romantiska komedins struktur, nyttjar dess tonlägen och tendens att sätta upp hinder för att de unga tu ska få varandra – vilket leder till många obekväma och skönt skamsköljande situationer. Den spröda Zendaya lyckas inte riktigt utsöndra den hotfullhet som rollen kräver, men Robert Pattinson glider friktionsfritt in i sin rufsiga Hugh Grant-typ. Han betonar sitt brittiska ursprung tydligare än vanligt, rör sig lättfotat över hela känslopaletten, ofta i en och samma scen där ångesten är granne med tramset.
Gnistrande stjärnor och Hollywood-plånbok ger oftast en större publik – men mindre svängrum för en filmskapares kreativa visioner. Charmiga ”The drama” är följaktligen inte lika yvigt svingande som Borglis tidigare verk, men särarten går fortfarande att skönja, så smått. Vi får hoppas att hans nästa budget blir lite mindre.
Se mer: Fler skruvade filmbröllop: ”Efter bröllopet” (2006), ”Melancholia” (2011), ”Bridesmaids” (2011).
Fler film- och tv-recensioner i DN
