När jag frågar Angela Wand om hon vill bli intervjuad börjar hon storskratta i telefon.
–Why me?
Det första svaret är att vi vill gratulera henne till att ha fått 130 000 kronor från Konstnärsnämnden, det andra svaret är att det är alldeles för lite cirkus i DN.
Amerikanska Angela kom till Sverige efter att i fyra år ha skrivit kärleksbrev till svenska Nalle – och han till henne. Hon var 27 år och föll pladask.
– Jag älskar den svenska mentaliteten, ödmjukheten, Jantelagen, artigheten – och skärgården säger Angela och fortsätter med eftertryck vänd mot en låtsad åhörare: Ta inte efter USA, Sverige, GÖR INTE DET! När jag kom hit var ordet solidaritet viktigt och jag kände att the system works – låt det så förbli!
Med sig från Kalifornien hade hon en utbildning i fysisk teater och när hon genom sin dåvarande kille kom i kontakt med nycirkusen fanns ingen tvekan.
– Jag kände direkt this is it.
Angela utbildade sig på Cirkus Cirkör och har sedan dess levt cirkusliv. Turnérat med olika cirkuskompanier, med egna föreställningen ”Wounded animals”, med gruppen The Big Ass BBQ och många andra konstellationer. Hon har också varit med i storproduktioner som ”Pippi på cirkus”, liksom i shower med Joe Labero och Lena PH.
– Men 2023 var ett riktigt skitår. Jag kände mig omotiverad, oinspirerad, ja nästan apatisk och det är inte likt mig att deppa. Kanske var det hormonerna, jag fyller ju 54 i december, funderar hon.
Men det vände. I år har jobben kommit och hon har varit i både Sydkorea och Belgien.
Som frilans är det svårt att ta de lugnt. Nästa projekt startar innan det förra är klart. Nyss var Angela dramaturg åt en finsk fotjonglör och i dagarna börjar repetitioner med Parkteatern.
– Jag är mer clown än cirkusprinsessa, konstaterar Angela. Men komik kräver mörker. Jag är rolig, fångar folks uppmärksamhet, och så pang kommer allvaret. Det kan handla om katolicism, feminism … eller ett dilemma som varken jag eller publiken har svar på.
Trots förra årets svacka sökte Angela – och fick – bidrag från Konstnärsnämnden för sitt projekt som går under arbetsnamnet ”The incident”. Det bygger på en sann historia, något som Angela var med om i juli 2019.
– Jag seglade ensam med min båt i Stockholms norra skärgård, vid Kapellskär. Jag hade stämt möte med min bästis Kiki, som också seglade ensam, vi skulle ses på kvällen. Det var en varm dag, blåste inte särskilt mycket och jag fick lust att bada.
Dagen innan hade hon, medan båten seglade, klivit ned på badstegen och njutit av det kalla vattnet. Nu var hon djärvare. Hon knöt fast ett rep för att tolka efter båten som seglade i sakta mak, farten var inte högre än 3 knop. Hon var ensam på fjärden och ville inte blöta ned bikinin så den åkte av.
–Jag kände ren och skär glädje, profund joy, där jag låg i kölvatten, minns hon.
Då gick tampen av.
Första impulsen var att försöka simma i kapp båten. Angela är stark och van simmare, har varit tävlingssimmerska. Men trots det och lugn sjö fick hon ideliga kallsupar och insåg ganska snabbt att det var lönlöst.
–Det var HELT surrealistiskt. Jag har aldrig varit i så mycket nöd i hela mitt liv.
Då var det något som kickade in.
–Jag tänkte: ”No. Not. Today. Min syster Didi kommer att döda mig om jag drunknar. Nu får du fan simma, Angela!”
Och Angela simmade, naken, mot land. Hon försökte tänka på det som ett träningspass, hålla paniken borta, yogatänk och mindfulness hjälpte. Så upptäckte hon en gul prick vid horisonten. Kunde det vara Kikis båt?
Det var Kiki. Hon hade det jättemysigt, lyssnade till dagens sommarpratare och njöt av högsommarvärmen då hon fick syn på en … arm?! En människa?! Omöjligt! Till slut förstod Kiki att det VAR en människa och började segla mot varelsen samtidigt som hon ringde 112.
– Till slut kom hon fram, slängde ned ett rep med en fender. Då såg hon att det var jag: ”Det ju du!”
Angela var räddad. Båten också, den hamnade i en vassrugg utan att göra större skada. Traumat är genomtröskat men det finns fortfarande många reflektioner att göra kring ”incidenten”. Några kommer säkert att finnas med i den perfomance lecture, föreläsningsföreställning, som Angela nu planerar.
– Jag är en daredevil, en våghals, jag gillar adrenalinkickar. Så här i efterhand gör det mig lite ledsen att jag inte tar större hänsyn till mitt eget liv – hade det gått illa hade även andra drabbats, säger Angela Wand.
Angela Wand
Gratuleras till: Att ha fått bidrag från Konstnärsnämnden för sitt projekt ”The incident”.
Gör: Frilansande scenartist, clown, skådespelare. Tidigare luftakrobat.
Ålder: 53 år.
Bor: Hyreslägenhet i Västertorp i södra Stockholm.
Familj: Särbo Fredric och hans två tonårsdöttrar, pappa, syster och bror med familjer i USA, vänner.
Fritid: Seglar gärna med båten Catherine, en Omega 28. ”Hon är min passion, min happiness.”
Drömmer om: ”Sommarsemester och ett tiny hus på någon skärgårdsö, med bastu som jag har byggt själv.”
Tränar: Ja. För varje kopp kaffe Angela dricker gör hon en pull up i dörren till vardagsrummet. ”Jag måste kunna bära min kroppsvikt.
Läs andra DN gratulerar och fler texter av Maria Huldt.
