Cobrah släpper debutalbum: ”Det är den ultimata dominansen att vara sexigast i rummet”

Väggen och golvet är en steril, vit massa. På en uppfälld läkarbrits tronar den svenska artisten Cobrah. Helt naken. In kliver två aliens, iklädda svarta latexkroppstrumpor och placerar sugproppar över hennes kropp. Allt tonsatt till den textexplicita låten ”SUCK”.

– Man kan inte toppa den extremen, skrattar Cobrah. För mig går gränsen ungefär där, och då känns det istället väldigt extremt att börja klä på sig kläder igen och bli emotionell i musiken.

I snart ett decennium har 29-åriga Cobrah släppt rejviga, elektropoplåtar med erotiskt laddade textrader. Genom sin latexestetik har musiktidningarna beskrivit henne som en drottning inom genren bdsm-pop.

När hon nu släpper sitt debutalbum ”Torn” vill hon gå ifrån det hypersexuella och in i känslomässiga extremer och skörhet.

– Det är en emotionell nakenhet i den här eran som är nästan grövre för mig på något sätt. I det här albumet utgår jag mycket mer från mig själv och visar en skörhet, både i musiken och i det visuella.

Personen bakom Cobrah vill behålla sin anonymitet i intervjun med DN. Men klart står att hon kommer från Göteborg och att hennes sound är sprunget ur undergroundklubbar, en förkärlek för hårdare estetik och en reaktion mot popstrukturen.

– Jag gick på en musikskola där många skrev poplåtar och sökte till Mello. Det blev viktigt för mig att gå emot det och vara innovativ i mitt musikarrangemang och därför saknade mina första låtar den där klassiska popstrukturen. Det fanns varken en vers eller en refräng, säger hon.

Debutsingeln ”IDFKA” släpptes 2018 och den tillhörande musikvideon nominerades till en Grammis. Sedan dess har hon släppt en rad ep-skivor, bland annat ”Succubus” som hon 2024 tilldelades en Grammis för i kategorin ”Elektro/dans”. I mars 2024 fick hon det prestigefulla uppdraget att leda den livestreamade och kreddiga DJ-spelningen ”Boiler Room”. Nu är hon återigen nominerad till en Grammis och under våren åker hon ut på turné, med ett stopp på den prestigefyllda musikfestivalen Coachella i USA.

En typisk Cobrah-låt är starkt präglad av klubbscener, ofta upprepar hon låttiteln gång på gång. I ”Feminine energy” sjunger hon titeln 29 gånger, i låten ”Good puss” upprepas orden 36 gånger och i ”10/10” säger hon ”Ten out of ten” 56 gånger.

I det nya albumet ”Torn” går hon mer och mer ifrån Cobrah-receptet.

– Det är inte att jag inte gillar det, tvärtom! Jag älskar det! Men det kändes till slut inte utmanande. När jag nu skulle fylla ett helt album så kände jag att det soundet inte räckte och inte var lika intressant längre. Det funkar för en kort ep, men inte ett helt album och en hel turné, säger hon och tillägger:

– Jag började experimentera mycket mer med melodier och andra tempon och jag har ställt mig frågan: hur jag ska förlänga Cobrah?

Den visuella estetiken har alltid varit en grundpelare i Cobrahs konstnärskap. Tidigare har hon utvecklat ambitiösa Cobrah-världar, bland annat inför ep:n ”Succubus” där hon konstruerade sju olika karaktärer. Hon diktade dessutom upp en hel Succubus-mytologi. Då var det svart latex, nitar, tentakler och läderbälten som gällde. Den nya eran beskriver hon som förförisk, hon utgår från sig själv mycket mer och framför allt bär hon inte enbart svart.

– Jag kände att jag inte ville ha samma typ av kläder fem år i sträck. Jag är fortfarande snäv i vad jag tycker om, framför allt färgmässigt. Jag vägrar ta på mig färg. Men nu har jag öppnat upp för min egen hudfärg och har beigefärgad mesh. Essensen är kvar i allting jag gör. Det sensuella är fortfarande väldigt viktigt och jag går aldrig upp på scen utan en korsett eller klackar, säger hon.

Varför är det sensuella så viktigt?

– Det är den ultimata dominansen att vara sexigast i rummet, säger hon och fortsätter:

– Hela samhället spelar på sex jämt, men ingen tar det sexiga i handen ordentligt. Jag är väldigt, väldigt direkt i det uttrycket. Jag smusslar inte med det och jag tror folk uppskattar det.

Borde vi vara mer öppna kring sex?

– Nej, det tycker jag inte, då blir det inte lika spännande om jag gör det. Jag lever på gränsen.