Colin Farrell: ”’The Penguin’ är en nattsvart studie i fullblodig psykopati”

För några år sedan fick Colin Farrell pippi på Pingvinen när han spelade den ökända skurken Oswald ”Oz” Cobblepot i Matt Reeves ”The Batman”. Två månader in på inspelningen skickade han ett sms till producenten Dylan Clark och uppmanade honom att fixa en egen tv-serie åt Pingvinen.

– Jag hade ju bara fem, sex scener i filmen men blev snabbt girig, haha. Men det kändes som ett jäkla slöseri att låta detta extraordinära arbete från så många mask- och sminkkonstnärer gå förlorat. Det fanns så mycket mer att göra med karaktären – jag föreslog något i stil med en opera och nämnde nog också ”Scarface” i sammanhanget, berättar Colin Farrell när han möter utvalda delar av världspressen på en zoom-länk.

Han hade egentligen gått vidare när han långt senare fick veta att HBO Max hade tänt på idén. Matt Reeves hade lämnat över stafettpinnen till Lauren LeFranc som tidigare producerat tv-serier som ”Hemlock grove” och ”Agents of S.H.I.E.L.D”. Nu blev hon manusförfattare och showrunner för en nattsvart och våldsam spin-off-serie som tar vid där ”The Batman” slutade. ”The Penguin” skildrar Oswald ”Oz” Cobblepots ambitioner att bli herre på täppan i Gothams undre värld efter att ha spelat andrafiolen åt den döda gangsterbossen Carmine Falcone.

Utifrån denna handlingsram tar sig LeFranc friheten att utforska teman som barndomstrauman, toxisk maskulinitet, klassklyftor, identitet och narcissism. Och, som hon uttrycker det, skildra ”Pingvinens perversa logik och historia utan att glorifiera den”.

– I filmen var han en kaxig men aningen osäker nattklubbsimpressario som var tecknad med ganska breda penseldrag. I serien får jag en helt annan möjlighet att verkligen borra mig ner i hans instabila psyke. Han är en Machiavellisk figur med en förmåga att förändra sitt beteende utifrån vad situationen kräver. Han är en också väldigt komplex – både har en aggressivt självsäker tro på sig själv och samtidigt är en oerhört sårbar som söker kärlek, säger Colin Farrell.

Han menar att Pingvinen är ett slags slaggprodukt av en trasig barndom i Gothams tuffaste kvarter och har en lika komplicerad relation till sin mamma som Tony Soprano hade till Livia i ”Sopranos”.

– Den toxiska mammarelationen var otroligt intressant och hjälpte mig att utveckla rollfiguren. Mammans uppfostran gav honom en cynisk blick på världen. Han känner avsky för människor som fötts med rikedom och saknar empati med alla som lider. Samtidigt har han en djup misstro mot den styrande klassen och tycker att alla politiker är korrumperade, säger Farrell och fortsätter:

– Utifrån sin egen logik anser han att en gangster som han själv har en berättigad plats som ”folkets politiker” i den sociala strukturen, lite på samma sätt som knarkbossen Pablo Escobar gjorde. Men det är förstås ingenting som jag rättfärdigar, säger Colin Farrell för tydlighetens skull.

Däremot medger han att det var ett nöje att få spela en sådan flamboyant skurk med ett slags bisarr karisma. För att utveckla sin ”gangster-charm” studerade han bland annat kollegor som Al Pacino, James Cagney och John Cazale.

– Eftersom jag växte upp med tv-serien ”Batman” från 1966 och Tim Burtons Batman-filmer, så var jag också medveten om att jag gick i Burgess Merediths och Danny DeVitos skor. Så det var som att sitta i sandlådan och leka, säger Colin Farrell som också lade sig till med samma vaggande gångstil som pingviner.

Om pilotavsnittet fungerar lite som en humoristisk brygga mellan filmen och serien så ändras tonen efter hand.

– Ja, humorn avtar i takt med att vi djupdyker ner in i karaktärernas psykologi och trauman. I slutändan är det en nedstigning i vansinne och total och fullständig psykopati, säger Colin Farrell.

Han berättar att han hade lika mycket hjälp av manuset som masken för att kunna krypa under skinnet på Pingvinen. Bakom masken står Mike Marino som Oscarsnominerades för sitt arbete med Colin Farrell i ”The Batman” (2022).

– Vi har alltid sett olika versioner av Gotham City – men min mask är en anpassning till det ganska realistiska universum som Matt Reeves skapade i ”The Batman”, säger Mike Marino som sitter tätt intill Colin Farrell.

– Därför kunde Pingvinen inte vara en fågel eller en person med alltför stor och fantasifull näbb. Mitt arbete handlar alltid om att göra det trovärdigt. Pingvinens vanställda ansikte är ett slags minneskarta över vad han gått igenom i en farlig värld av droger och brott, säger Mike Marino innan han börjar lägga ut texten så att presskonferensen förvandlas till ett väckelsemöte.

– Det är en slak lina, men när alla element sammanfaller är det ett magiskt ögonblick. Det är något gudomligt som pågår…

Gudomlig eller inte, så var Farrells mask i alla falla tillräckligt autentisk för att han kunde smyga under radarn på Starbucks och stoppas av en säkerhetsvakt när han skulle ta sig in till in på studioområdet i Hollywood.

– Som skådespelare har jag alltid dragit nytta av det otroligt detaljerade arbete som utförs av maskörer och kostymörer. Men den här gången var det verkligen på steroider. Att spela med den här masken var helt befriande. Jag hade total frihet att utforska den här karaktären, att bete mig hur jag ville, skrattar han och skickar med en varnande brasklapp till alla som planerar att se ”The Penguin”:

– Var beredda på att det är mörkt, verkligen mörkt…

”The Penguin” har premiär på Max den 20 september.

Läs mer om film- och tv i DN och fler texter av Nicholas Wennö.