Cynthia Miller-Idriss: ”Våldet vibrerar under ytan i USA”

Mammorna hörde av sig. Cynthia Miller-Idriss hade kommenterat ökningen av misogyn retorik efter presidentvalet i ett inslag i tv-kanalen PBS, och meddelandena kom i strid ström.

– Upprörda mödrar berättade vad deras döttrar varit med om, ofta i skolan. En tioåring fick höra: ”ta på dig tjänarinnans klänning nu”, en collegestudent som reagerade när en kille tafsade på henne fick ett flin och kommentaren: ”jag får göra så här nu.” Det var som om något blivit tillåtet, som pyrt därunder.

Hon tror att vi kommer att få se mer av det.

Cynthia Miller-Idriss är professor i sociologi vid American University, en av USA:s främsta experter på extremism och radikalisering, och författare. Hennes senaste bok ”Just grab the bitch” handlar om sambanden mellan extremism och kvinnoförakt, och kommer ut i höst.

Vi talas vid ett par gånger under hösten och nu, efter valet. Samtalen kretsar kring politiskt våld, informationskällor, demokratins villkor och sårbarheter. Det hårdnande språkbruket mot, och om, kvinnor.

Det som inspirerat till kommentarerna mammorna upprördes över var uttalanden och sociala medier-inlägg efter Trumps seger, på temat ”tillbaka till köket!”. Den högerextreme politiske kommentatorn Nick Fuentes inlägg på X: ”Your body. My choice” fick på kort tid över 90 miljoner visningar.

– Om en kvinna reagerar på en kommentar får hon ofta höra att ”det bara var ett skämt”. Men ord spelar roll och om ett och ett halvt, två år tror jag att detta kommer att märkas i statistiken över hemfridsbrott och misshandel. Det fortplantar sig.

Före presidentvalet fick risken för en ökad acceptans för politiskt våld i USA stor uppmärksamhet, och hur sådant våld skulle kunna ta sig uttryck.

FBI och USA:s departement för inrikes säkerhet pekar sedan flera år ut inhemsk terrorism och högerextremt våld som de största hoten mot demokratin och stabiliteten i USA – större än hot från exempelvis från utländska aktörer och vänsterfalanger på ytterkanten. Donald Trump, som själv använt den mer våldsamma retoriken, utsattes under sin valkampanj för två mordförsök: det yttersta våldet.

Man befarade våldsamma protester vid ett jämnt valresultat och en seger för Kamala Harris – men efter Trumps tydliga seger har våldet uteblivit.

Vad betyder det för det politiska våldet, undrar jag, mer än att fler Demokrater också är … demokrater?

– Nja. De demokratiska väljarna opponerar sig inte mot valresultatet. De vet att de förlorade. Men jag tror att politiskt våld ligger närmare till hands även hos vänstern. Se till exempel på sympatin för den som sköt försäkringsbolagschefen Brian Thompson. Man kunde höra något liknande också efter mordförsöket mot Trump i Butler.

Också inom vänstern minskar alltså ett kategoriskt avvisande av våld, och vissa mål blir plötsligt legitima.

Våldet som metod får fäste när människor inte längre tror att en politisk lösning är möjlig, när de ser att inga förslag får majoritet, att allt blir ett spel.

– Det känns som om våldet vibrerar under ytan. På högersidan kan just migrationen uppfattas som en sådan fråga. Hos vänstern hör man detsamma om klimatförändringarna: titta, politiken klarar inte detta. Men den som säger att en politisk lösning är omöjlig uppmanar till våld. Visst, jag kan känna sympati för de 19-åringar som säger att de vuxna har svikit dem om klimatet – men vi måste bli bättre på att förmedla varför våld är ett dåligt alternativ.

Hon ser det inte som osannolikt att båda frågorna – migrationen och klimatet – kan få människor att ta till våld i USA.

Demokratin i världen har tappat styrfart i över ett decennium, och resultaten av det så kallade supervalåret 2024, då rekordmånga gick till valurnorna, har varit blandade – men klart är att missnöjda väljare på många håll valde bort sittande regeringar, och att stödet för partier och kandidater långt ut åt höger växer.

– Enligt forskarna befinner sig USA i en utförslöpa. Jag har läst studierna och försökt se hur lång tid det tar för den som hamnar på listan av ”länder på tillbakagång” att vända trenden. Nio år, i genomsnitt. USA har backat i tre – så sex år till, innan vi nått botten. Det är detta jag menar när jag säger att jag tror att vi bara är i början av något. Vi glider fortfarande nedåt.

Hon fortsätter:

– Nej, jag är inte orolig för kollaps eller för inbördeskrig, men jag oroar mig för vad som händer om sju, åtta år om vi inte börjar göra något åt det.

Den skada Trump hittills gjort det demokratiska systemet handlar främst om tillit. Demokratin vilar i grunden på att människor hyser tilltro till institutionerna, myndigheterna och på staten, respekterar dem och vänder sig till dem när de behöver.

– Det kan handla om sjukvården, universiteten, domstolarna, medierna. Och jag kan känna det själv, jag har inte heller samma förtroende till dem som tidigare. Men när folk på bred front tappar tillit för de demokratiska processerna och i stället börjar tro på falska påståenden, desinformation och propaganda, då handlar det inte längre om en enskild person, utan många fler, runtom. Den skadan kommer att bestå oavsett Trump.

Ofta sker en politisk, eller ideologisk radikalisering i den digitala världen, på sociala medier och med algoritmers hjälp. Cynthia Miller-Idriss sällar sig till de som anser att de stora techbolagen borde regleras i lag – verksam självreglering kommer inte självmant från vinstdrivande företag. Både X och Meta har minskat eller tagit bort faktagranskningar och kontroll.

Att en icke-folkvald person som Elon Musk, som genom sin förmögenhet, sina plattformar och nära relation till USA:s tillträdande president har fått enorm makt är en ny och farlig utveckling, menar Cynthia Miller-Idriss och framhåller hur Musk blandat sig i tysk och brittisk inrikespolitik.

Jag säger att man kan undra över vad som sker om, eller när, Elon Musk och Donald Trump inte längre drar jämnt, och vem som då har störst makt.

– Trump. Han har stöd av miljontals väljare och av folkvalda. Han har även annat som Elon Musk inte har, som karisma. Musk är rik och mäktig, men har få tillgivna sympatisörer. Donald Trump är skicklig på att kommunicera, må vara att mycket av vad han säger inte stämmer – men människor förstår honom.

Att allt fler väljare i många länder, även om de utgör en minoritet, kan tänka sig en stark ledare i stället för en demokratiskt vald person är ett exempel på hur hierarkiska, icke-demokratiska strömningar vuxit.

I USA sker det inte minst den radikaliserade grupp som kallas kristna nationalister, och som blivit mer militant. Det är, menar experterna, en följd av den snabba sekularisering USA går igenom, och hur en demografiskt pressad grupp försvarar sin existens. Även där, inom den kristna nationalismen, finns hierarkin mellan könen och ifrågasättandet av kvinnors rättigheter.

– Över 60 procent av republikanska män anser att feminismen har gått för långt. Bland män som röstar på demokraterna är siffran omkring 40 procent. Vad som stör mig mest är att siffrorna är högst i Generation Z: unga män ställer sig inte bakom kvinnors rättigheter.

Det passar in i en konservativ föreställning om familjen där mannen är överhuvud.

Förändringarna handlar i hög grad om männen: män med makt, män utan makt, män som är frustrerade – och har skäl att vara det.

– Tillbakagången för demokratin nu är annorlunda än tidigare, både på grund av teknikskiftet, och på grund av hur isolerade många är – särskilt bland pojkar och män. En fjärdedel av unga män uppger att de inte har några nära vänner. Många av dem saknar förankring i samhället omkring, och hittar en gemenskap på nätet.

Där någonstans finns också möjligheten till motstånd, säger Cynthia Miller-Idriss:

– Det är klart att vi måste hantera storbolagen, men – med risk för att låta som en pollyanna – vi kan också ägna oss åt vad som skyddar och bygger, genom att stärka de sociala banden medmänniskor emellan. Det är något alla göra.

Läs mer:

Anne Applebaum: Guldläge för Europa när Trump hänger av sig demokratins ledartröja

Professorn varnar för en chockvåg i världen när Trump tar över

Fem länder i Afrika som gick mot strömmen och stärkte demokratin under supervalåret

Politikers svartmålning avgörande för misstro mot medier