Konsert
Dalia Stasevska
Verk av Jean Sibelius och Kaija Saariaho
Solister: Johanna Wallroth och Karl-Magnus Fredriksson
Sveriges Radios Symfoniorkester
Dirigent: Dalia Stasevska
Scen: Berwaldhallen, Stockholm
En helfinsk konsert med landets två främsta kompositörer: 1900-talets Jean Sibelius och 2000-talets Kaija Saariaho, tolkade av den mest dynamiska bland yngre finska pinnar – dirigenten Dalia Stasevska.
Helfinskt men inte purfinskt. Sibelius representerad av hans teatermusik till belgiske symbolisten Maurice Maeterlincks ”Pelléas et Mélisande”. Samt hans grandiosa symfoni nr 2, komponerad i italienska Rapallo. Kaija Saariaho skrev sin mesta musik i Paris, som genombrottsoperan ”L’Amour de loin” till text av libanesfödde författaren Amin Maalouf; i dag Franska akademiens ständige sekreterare.
Dalia Stasevska, gift med Sibelius dotterdotterson, presenterade två kontrasterande sidor av anfadern, bägge från förra seklets allra första år. Det var Sibelius symbolistiska period men också en tid av nationellt uppror mot den tsarryska överhögheten. Teatermusiken till ”Pelléas” följde på den populära ”Valse triste” och präglas av samma vackert gråbleka melankoli.
Här finns drag av Sibelius klingande jugendestetik som också genomsyrar hans Kalevala-verk. En borrande, effektiv monotoni som ger starka konturer, melodiska arabesker som slingrar sig kring tydliga klangfält. Dekorativt och fint färglagt med Stasevskas energiskt svepande gestik.
Mer mångdimensionell klangkonst ryms i Saariahos musikaliska universum. Hennes succéopera ”L’Amour de loin” har aldrig spelats i Sverige, men väl ett halvtimmeslångt kompilat som uruppfördes av Kungliga Filharmonikerna 2002. Dessa ”Cinq reflets” utgör fem sånger, utsökt och atmosfäriskt framförda av Johanna Wallroth och Karl-Magnus Fredriksson. Stillsamt och gåtfullt, som en förhöjning av ”Pelléas”-musiken och för mig aftonens sublima höjdpunkt.
Ty den intensivt högljudda, för att inte säga ihållande versionen av Sibelius tvåa, tolkades med robusta versaler redan från de inledande, fjäderlätta stråkarna. För Dalia Stasevska, född i Kiev, uppenbarligen en upprorssymfoni, en vredgad och muskulös protest mot den tsarryska överhögheten som nu går i förfärande repris.
Läs mer:
Dalia Stasevska är dirigenten som går mot strömmen med en mixtejp: ”Jag älskar spellistor”
