Det här hade kunnat vara en artikel med en betydligt mer positiv vinkel. För mycket har hänt på flick- och damhockeyfronten de senaste åren:
Redan för två år sedan passerades milstolpen 10 000 registrerade spelare på dam- och flicksidan – en tillväxt med flera tusen på bara ett par år.
Damkronorna är klara för OS-spel i vinter, med chans att upprepa silverbragden från 2006.
Men nu blir vinklen negativ, för framstegen verkar inte räcka för att få folk i allmänhet att bli mer positivt inställda till sporten.
Bara 1,5 procent av svenskarna tycker att hockey kan ses som en högstatussport för tjejer och 31 procent att det är en sport för killar och män, visar en undersökning beställd av Amazon, som är huvudsponsor till damernas högstaliga SDHL.
– Personligen blev jag väldigt chockad av resultatet, säger Emmy Alasalmi.
– Man är så inne i den här världen och ser utvecklingen, och så visar det sig ändå att alla kanske inte är så positiva och öppna.
Nästan en fjärdedel uppger att de skulle vara negativt inställda till att en dotter i lågstadieåldern skulle börja spela ishockey. Främst på grund av oro för höga kostnader och risk för skador. Men 12 procent uppger också bristen på framtidsutsikter, att det inte är värt för en tjej att satsa på hockeyn.
Emmy Alasalmi har, innan hon klev in i organisationen för SDHL, som spelare varit med på den resa som sporten gjort men som verkar ha gått allmänheten förbi.
När hon började spela ishockey runt millennieskiftet fick hon starta i ett pojklag, eftersom det inte fanns någon verksamhet för tjejer i närområdet. Sån är inte verkligheten längre. Antalet registrerade ”flick-knattar” är i dag närmare 4 000, vilket är fler än vad det totala antalet tjejer som spelade ishockey – i alla åldrar – var för tio år sedan.
Som senior representerade Alasalmi främst AIK, men också Färjestad och Linköping. Hon märker en stor skillnad i hur klubbarna förhåller sig till flick- och damverksamheten nu, jämfört med för några år sedan. I dag kan drygt 25 procent av alla spelare i SDHL helt leva på sin idrott. Målet för ligan är att den siffran ska öka ännu mer.
– Vissa klubbar ligger mycket längre fram och för andra tar det längre tid. Många ser problemen och vill lösa dem. Men att gå från att bara prata om det till att ha manskapet och en organisation som jobbar lika hårt för både damer som herrar är en annan sak. Det är framför allt där man kan se skillnad, säger Emmy Alasalmi.
När hon djupdök i opinionsundersökningen såg hon att många förlegade och felaktiga uppfattningar om damhockey lever kvar.
– Det dök ju upp kommentarer som att tjejhockey är tråkigt, det går långsammare. ”De får inte tacklas.” Men tacklas har vi gjort nu i snart fem säsonger. Många som säger att damhockey är tråkigt har säkert inte sett en match på flera år. Det är det man måste vända och försöka få dem att ge det en chans. Men det handlar också om vad vi lär våra barn.
Det är tydligt för Emmy Alasalmi att det behövs fler och tydligare kvinnliga förebilder och profiler inom hockeyn. OS är alltid en möjlighet att öka synligheten, men det gäller också att få fler att våga ta klivet fram i ljuset.
– Kan man känna igen sig i de här spelarna, i deras resa, så får man en annan ”connection” som gör att man vill följa dem och klubbarna. Det hänger ihop, säger hon.
– Många är försiktiga och vill kanske inte riktigt ta den platsen. Men jag försöker jobba på att de ska våga ta för sig mer. Var stolt över att du spelar i högsta ligan! Det är inte alla som når dit.
Läs mer:
Henrik Lundqvist: När stressen inte är kvar blir man mer närvarande
Svenskt jubel mot Tjeckien – igen
