”Danskarna gillar starkt att skälla på de självgoda svenskarna”

En kanalbåt med turister tuffar sakta fram mot Christiansborgs slott. ”Borgen”, som hyser det danska parlamentet, badar i sol. Det är fridfullt, men i de danska regeringskvarteren lite längre bort pratar politikerna om svenska barnsoldater.

– Sverige och Danmark är två länder som historiskt har varit i krig med varandra. Som tur är för mycket länge sedan. Nu står vi enade mot det krig som kriminella grupperingar på bägge sidor sundet för, säger Danmarks justitieminister Peter Hummelgaard, (S).

Den markant längre svenska justitieministern Gunnar Strömmer nickar bredvid med allvarsam min.

På bara en vecka i augusti greps fem unga svenskar misstänkta för grova våldsbrott i Köpenhamn. Enligt Danmarks justitieminister Peter Hummelgaard har danska kriminella försökt beställa 25 grova brott genom krypterade appar och sociala medier sedan april i år. Trots att brottsligheten i de två grannländerna länge har rört sig över sundet, har något förändrats. Danska gäng har börjat anlita lönnmördare, ”barnsoldater från Sverige”, som Hummelgaard uttrycker det.

En organiserad dansk gängmiljö möter den mer kaotiska svenska. Eller ”det svenska tillståndet” som danska politiker säger. Om budskapet från de båda nordiska ministrarna vid den gemensamma pressträffen i slutet av augusti var samarbete, lät det annorlunda bara några dagar tidigare.

Sverige ”måste städa upp sin oreda”, slog den danska justitieministern fast i en direktsänd intervju. Utvecklingen i Sverige speglar en ”totalt sjuk, depraverad våldskultur” som man inte ”vill ha i Danmark” fortsatte han. Och en rad danska politiker sällade sig till skaran som med hård ton tillrättavisade Sverige.

– Sverige är ett skrämmande exempel på hur det går när man ägnar för lite tid åt invandrings- och rättspolitik, sa Preben Bang Henriksen från Venstre till Aftonbladet.

Här hemma hamnade tidigare S-regeringar plötsligt i skottgluggen, och i riksdagens korridorer reagerade socialdemokrater på den danska tonen. Fanns inte ett mått av skadeglädje bakom de danska politikernas utfall? Och varför stod svenska politiker bara och tog emot, frågade de sig, när problemet är gemensamt?

Ardalan Shekarabi är Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson. Han är självkritisk när DN når honom. S-regeringen hade kunnat göra mycket mer på det förebyggande området i kampen mot gängen, säger han.

Stör den hårda tonen från danska politiker dig?

– Det är ingenting nytt, det har pågått sedan 1400-talet. Du tar ganska många poänger i Danmark genom att hoppa på Sverige. Det får man köpa, så funkar den danska politiken, säger han.

Det är komplicerat, med relationen till Danmark.

Som socialförsäkringsminister gjorde Ardalan Shekarabi sin första resa till grannlandet 2019, och blev avundsjuk.

– Danmark är fortfarande ett mycket mer socialdemokratiskt samhälle än vad Sverige är. Man har betydligt generösare socialförsäkringar, starkare välfärd, och förbud mot vinstdrivna aktörer i skolan, säger han.

Det i kombination med hårda tag och restriktiv migrationspolitik ger en intressant dynamik, fortsätter han, och låter som stora delar av det socialdemokratiska partiet gör i dag. Men räkna bakåt i tiden några val.

Danska politiker ville redan 2018 ”reglera globaliseringen” med S-ledaren Mette Fredrikssens ord, man ville slopa rätten att söka asyl i Danmark, och riva bostäder. Inte mer än 30 procent av de boende i utsatta områden skulle bestå av människor med ”icke-västligt” ursprung. Trots att svenska socialdemokrater då hade påbörjat sin förändringsresa i migrationspolitiken – bort från Löfvens ”mitt Europa bygger inga murar” – skakade man fortfarande på huvudet åt den råa danska retoriken och de långtgående förslagen.

Då var det ingen i Sverige som lyssnade, enligt Peter Hummelgaard, som var över för att hjälpa sina socialdemokratiska kollegor med dörrknackning i det svenska valet.

– Jag är glad för att erkännandet i svensk politik har kommit nu. Att det inte går att ha ett välfärdssamhälle med fullständigt öppna gränser. Och utan risk för segregation, säger han efter den gemensamma pressträffen med Strömmer.

Några stenkast därifrån, i politiktidningen Altingets lokaler, funderar chefredaktören Jakob Nielsen på om en svensk och dansk minister har haft en gemensam pressträff på samma sätt tidigare.

– Jag tror det är unikt, säger han och lutar sig bakåt i kontorsstolen.

Jakob Nielsen har bevakat politik i 25 år för de största danska tidningarna. Han beskriver en utbredd känsla i Danmark. Att man i Sverige hellre har velat kalla danskarna rasister än att tala om vad som måste göras. Och att det som sker med gängkriminaliteten i Sverige betraktas som en direkt följd av invandrings- och flyktingpolitiken.

Påverkar det hur danska politiker låter nu?

– Hundra procent säkert. Det handlar om ett slags hämndbegär. Det är skönt att säga ”we told you so”.

För att låta trovärdig i dansk politik ska man enligt Nielsen säga att ”vi vill inte ha det som i Sverige”.

– Det svenska tillståndet är det värsta som kunde hända.

Det finns många tecken på rivaliteten mellan de två nordiska länderna bakåt i tiden. Jakob Nielsen pekar på det svenska EU-inträdet 1995.

– Den gången kände sig danskarna som ”the insiders” som hade varit med i EU längre. Vi var de vuxna, och så kom Sverige in, och svenskarna tar inte någon lillebrorsroll i förhållande till Danmark. Det blev jättekonkurrens direkt, säger han.

Under coronapandemin påverkade gränskontrollerna mellan länderna tusentals, och visade att det har betydelse när Danmark och Sverige inte arbetar tillsammans. Men mest av allt har frågan om invandring påverkat relationen, enligt Jakob Nielsen.

– Sedan drygt tjugo år tillbaka har det varit mycket giftigt. Sverige har blivit en extrem och nyttig figur att använda sig av i dansk politik, säger han.

Generationen danska politiker som nu styr växte upp politiskt med minoritetsregeringar i mitten, med stöd av Dansk folkeparti. Under valrörelsen 2018 bad partiet väljarna att kryssa för om somaliska kvinnor är en börda eller tillgång för det danska samhället i en kampanj på Facebook, andra budskap har handlat om att kasta ut flyktingar ur landet med fallskärm på ryggen om så skulle behövas.

– Man tillåter en retorik som många gånger är mycket nära rasism. Man tillskriver människor motiv på grund av deras religion, det är väl definitionen av rasism? Här säger mainstream-partierna det som Alternativ fur Deutschland säger i Tyskland, eller Marine Le Pen säger i Frankrike, säger Nielsen.

—

– Vi har världsrekord i krig mellan varandra! utbrister Niels Paarup-Petersen.

Det kan vara sant. Forskare har svårt att säga exakt vilka två nationer som faktiskt krigat flest gånger mot varandra. Landsgränser har förändrats genom historien vilket komplicerar saken. Men Danmark och Sverige brukar hamna i topp, tillsammans med England och Frankrike.

Niels Paarup-Petersen är ursprungligen från Danmark, men bor sedan många år i Sverige och är riksdagsledamot för Centerpartiet. När danska politiker tillrättavisade sina svenska kollegor i slutet av sommaren var han inte förvånad.

– Det är lätt för oss att slå på varandra. Och danskarna gillar starkt att skälla på de självgoda svenskarna, säger han.

För att synliggöra skillnaderna i politisk kultur mellan de två länderna ger han ett favoritexempel, den kända barnvisan ”En sockerbagare”. I Sverige sjunger vi att den som är snäll får kakor, och den som är stygg blir utan. I Danmark handlar det i stället om realpolitik; har du pengar så kan du få, och har du inte så får du gå.

– Den höga svansföringen kring moral i svensk politik finns inte på samma sätt i Danmark. Man försöker lösa det praktiska. Har du ett förslag som kan funka? Vi sätter oss ner och pratar om det, säger han.

På det sättet liknar dansk politik mer den som förs ute i kommunerna i Sverige. Mer direkt politisk kontakt mellan partierna. Bristen på kompromissvilja mellan de svenska riksdagspartierna leder enligt Niels Paarup-Petersen till kortsiktig politik, och att Sverige halkat efter i brottsbekämpningen.

– Svensk rikspolitik är dum i huvudet. Om någon har ett förslag som inte är från rätt koalition vill ingen lyssna. Efter två år rivs politik upp för att andra sidan inte var med på det, säger han.

—

Nu ska Sverige i alla fall ta efter Danmark. Det är toppolitikerna och rikspolischeferna på båda sidor sundet eniga om.

De två länderna ska också utbyta erfarenheter om förebyggande arbete, och hur nyrekryteringen till gängen kan strypas. Men av alla punkter på pappret får just den minst uppmärksamhet när de båda justitieministrarna möter danska och svenska reportrar i Köpenhamn.

– Danskarna har alltid velat prata om den repressiva delen, oavsett färg på regering. Då tänker folk att hårda tag räcker. Men eftersom den danska lösningen är en kombination med satsningar till olika områden och kommuner, är det synd att de inte kommunicerar det bättre, säger Sydsvenskans och Helsingborgs Dagblads ledarskribent Moa Berglöf.

Under två alliansregeringar jobbade hon som talskrivare för Fredrik Reinfeldt, och var med och skrev sommartalet där den förre statsministern bad svenskarna att öppna sina hjärtan. Nu ser hon en fara i att Sverige kopierar alltför mycket av det danska.

– Jag tänker att det är hyfs att inte peka ut folk. Fredrik Reinfeldt försökte skapa ett inkluderande samhälle utan vi och dem. Det går att ha respekt för alla invandrare som aldrig någonsin skulle beblanda sig med kriminalitet över huvud taget och samtidigt prata om problemen, säger hon.

När pressträffen i Köpenhamn lider mot sitt slut får Peter Hummelgaard en fråga från en dansk journalist. Med tanke på den hårda tonen härom veckan, har den danska justitieministern satt press på sin svenska kollega att höja fängelsestraffen till danska nivåer?

Men det är Gunnar Strömmer som först sträcker sig efter mikrofonen på podiet.

– Jag tror att när vi är klara får ni svårt att hänga med, säger han.

Peter Hummelgaard ler, lite stramt.