Människor med ursprung från Afrika eller Mellanöstern känner sig utsatta för mobbning och negativ särbehandling på jobbet i högre utsträckning än andra.
Även religiösa personer med annan trosuppfattning än kristendom, huvudsakligen muslimer, upplever mer arbetsplatsmobbning.
När samers och romers etniska tillhörighet blir känd på deras arbetsplatser, upplever de dels att attityden till dem försämras och dels svårigheter att befordras.
Det framgår i en rapport som tagits fram av Myndigheten för arbetsmiljökunskap (Mynak), på uppdrag av regeringen.
Gemensamt för grupperna är att de känner hög grad av minoritetsstress, ett samlingsnamn för flera stressfaktorer hos den som utsätts för olika nivåer av rasism och diskriminering.
– Minoritetsstress är ett begrepp som från början myntades av forskare som var inriktade på den särskilda stress som hbtqi-personer utsätts för. Men senare har det vidgats till att omfatta stress som drabbar individer från alla minoritetsgrupper som på olika sätt är i en utsatt position i samhället, säger Martin Wolgast, docent i psykologi vid Lunds universitet.
Han och Sima Nurali Wolgast, lektor i psykologi vid Lunds universitet, är forskarna bakom rapporten. De har bland annat gjort en enkätstudie med över 2 800 deltagare som speglar den svenska arbetskraften och en intervjustudie med representanter från bland annat riksorganisationer och fackförbund.
Forskarna berättar att människor kan utsättas för både tydliga och subtila handlingar på arbetsplatsen, i såväl möten med andra personer som på en strukturell nivå.
En typ av diskriminering är när en individ ofta omedvetet favoriserar, bjuder in och premierar sin egen grupp, berättar Sima Nurali Wolgast. På institutionell nivå kan det handla om rekryterare som agerar efter sina föreställningar om hur en bra chef eller medarbetare ska vara, vilket ofta är färgat av vilka de tidigare har sett i de positionerna, inflikar Martin Wolgast.
– Om man tänker interpersonellt kan det handla om att man inte har lika långa samtal och kortare ögonkontakt med en person som inte är från ens egen grupp, säger Sima Nurali Wolgast.
Sker det upprepande kan det skapa en existentiell kris hos den utsatte, menar hon.
En typ av minoritetsstress är assimileringsstress.
– I Sverige förväntas man assimilera sig, samtidigt som svenskhet är snävt definierat och väldigt svårt för personer som exkluderas från normativ svenskhet att tillåtas bli en del av. Den paradoxen blir väldigt stressande, säger Martin Wolgast.
För att förstå varför vissa grupper är mer utsatta än andra, behöver man backa bak i tiden och titta på hur kolonisatörer avhumaniserade folk de lade under sig, menar Sima Nurali Wolgast. Hon säger att Sverige inte har varit förskonat från sådana tankesätt historiskt.
– I dag ser man att man har fördomar som leder till att vissa grupper betraktas som lite mindre mänskliga, att de inte reagerar på samma sätt, inte har samma typer av känslor och inte påverkas på samma sätt som man själv skulle påverkas, säger Martin Wolgast.
Frågan om minoritetsstress är viktig utifrån en jämlikhets- och rättviseaspekt, berättar han, men också eftersom stress kan leda till fysisk och psykisk ohälsa, högt blodtryck, diabetes och hjärt-kärlsjukdomar.
– Rasismen och ojämlikheten skördar liv och leder till allvarliga hälsoproblem och förkortad livstid, säger han.
– Sverige ser inte ut som om det gjorde för 50–60 år sedan och någonstans behöver vi omfamna det. Alternativen är extremscenarier, att det skapas ett samhälle med andra klassens medborgare med sämre villkor. Ett sådant samhälle mår ingen bra av, säger Sima Nurali Wolgast.
Nästa steg för forskarna är att tillsammans med Mynak ta fram kunskaps- och stödmaterial för arbetsgivare, organisationer och personer i utsatthet.
Arbetsgivare kan göra mycket för att ta itu med problemen på arbetsplatserna som leder till minoritetsstress, menar de.
– Det viktigaste handlar om att se allvaret och omfattningen av frågan. Det är inte något man åtgärdar genom att ordna en utbildningstimme, utan man behöver integrera frågorna i det vanliga arbetsmiljöarbetet, ledningsarbetet och verksamhetsutvecklingen och se till att de får ta plats, säger Martin Wolgast.
Fakta.Här är några av resultaten i enkätstudien
● Personer med bakgrund i Afrika och Mellanöstern rapporterar högst grad av minoritetsstress.
● De har sämre psykisk och fysisk hälsa och är mer stressade än andra.
● Samma grupp upplever högre arbetsrelaterade krav och mindre stöd från ledning och kollegor än andra. Det gäller särskilt kvinnorna i gruppen utan högskoleutbildning.
● Gruppen känner större utsatthet för arbetsplatsmobbning och
negativ särbehandling än andra.
● De uppfattar ledningsgruppen som mindre rättvis i fördelningen och ledningen av arbetet och som mindre engagerad i anställdas hälsa och välbefinnande.
• Den psykiska ohälsan är högre hos personer med annan religionstillhörighet än kristendom. Merparten i den gruppen identifierade sig som muslimer.
● De känner mer utsatthet för arbetsplatsmobbing än kristna.
● Kristna upplever högre grad av kontroll i sin arbetssituation än personer med annan religionstillhörighet.
● Majoriteten av de som utsatts för negativ särbehandling på sin arbetsplats, avstår från att tala om det av bland annat rädsla för att det ska bli värre eller för att undvika att skapa problem.
Källa: Rapporten Arbetsrelaterad stress och ohälsa – om samband mellan utsatthet och etnisk tillhörighet, hudfärg och religion
Fakta.Regeringsuppdraget
● Regeringen har gett Myndigheten för Arbetsmiljökunskap i uppdrag att undersöka samband mellan vissa gruppers utsatthet till följd av etnicitet, hudfärg och religion samt arbetsrelaterad stress.
● Uppdraget ska bidra med kunskap till regeringen i dess arbete med att nå målet om ett samhälle fritt från diskriminering.
● Sima Nurali Wolgasts och Martin Wolgasts forskningsrapport är en del av uppdraget.
Källa: Myndigheten för Arbetsmiljökunskap
