Därför har ensamhet blivit en trend på sociala medier

”Jag har inga vänner”, säger den kanadensiska influeraren Lana Isa i en video på Tiktok. I nästa klipp kommer hon hem från jobbet, värmer en fryspizza, byter om till en blommig pyjamas och bänkar sig framför en tv-serie. I bakgrunden hörs en lågmäld ljudslinga och över bilden står det: ”Du är singel, bor ensam och är barnlös, så det här är din fredagskväll.”

Den senaste tiden har den här typen av videor dykt upp allt oftare i sociala medier. Korta klipp där kvinnliga influerare gör innehåll om sin ensamhet: filmar när de strosar runt i sina spartanska lägenheter, ägnar sig åt egenvårdsrutiner och berättar om sina solitära liv.

Flera av kreatörerna har hundratusentals följare. Och tidningen The Cut har till och med myntat ett begrepp för att beskriva dem: loneliness influencers.

– Jag tycker att beteckningen är lustig, men jag förstår varför man använder den. Jag bor ensam, har inga barn och har en väldigt begränsad social krets, säger Sarah-Jane Hoadley, en loneliness influencer, eller ensamhetsinfluerare, i 40-årsåldern från Windsor, England.

Till vardags arbetar hon som städerska, men började i januari dokumentera sin tillvaro genom videor under användarnamnet Drama Free Diaries. Då hade det gått tre år sedan hon lämnat en våldsam relation och börjat om på nytt. Att dela sitt liv på sociala medier blev ett led i läkningsprocessen.

– Jag ville visa hur det ser ut att bygga upp något från grunden och påminna andra om att de också kan göra det.

I sina inlägg är Sarah-Jane Hoadley ofta uppriktig. Hon berättar att hon lider av social ångest och att hon har haft beroendeproblematik. I vissa klipp städar hon sin lägenhet pedantiskt för att lugna nerverna. I andra gråter hon.

Gensvaret har milt sagt varit stort. På bara några månader har hon fått 122 000 följare på Tiktok och över 200 000 på Instagram.

– Det har känts overkligt. Först nu inser jag hur många som känner och lever som jag, säger Sarah-Jane Hoadley.

Att hennes innehåll väcker igenkänning är kanske inte så konstigt. I Storbritannien, där Hoadley är bosatt, uppger omkring en fjärdedel av alla vuxna att de har ensamhetskänslor. I Sverige är det ungefär var femte person, enligt Folkhälsomyndigheten.

Men det som utmärker ensamhetsinfluerare är att de inte är ofrivilligt ensamma. Tvärtom framställs deras isolering som ett val.

– Jag försöker förmedla att man kan vara själv utan att känna sig ensam, säger Sarah-Jane Hoadley. För det finns fortfarande förväntningar på att alla jämt ska vara upptagna och sociala.

Utöver Sarah-Jane Hoadley syns andra kreatörer i flödet, däribland 24-åriga Lana Isa, som var den som satte fart på trenden, Devon Noehring, känd för att gå på ”solodejter”, och New York-bon Paulina Cee. Deras bevekelsegrunder för innehållsskapandet skiljer sig åt, men gemensamt är att de lyfter fördelarna med att föra en solitär tillvaro. Som att man slipper krångliga förbindelser och får njuta av stillhet.

Magdalena Petersson McIntyre, docent och universitetslektor i modevetenskap vid Lunds universitet, har forskat om influerarkultur och autenticitet. Hon menar att ensamhetsinfluerarnas popularitet delvis beror på att de erbjuder alternativa livsberättelser.

– Om influerares innehåll tidigare kretsade kring familj, konsumtion eller karriär, blir ensamhet nu ett nytt tema. Det blir ett sätt att göra ensamheten betydelsefull, säger hon.

När man skrollar igenom kreatörernas konton är det tydligt att användare tilltalas av budskapet. ”Det här är mitt introverta drömliv” och ”Inspiration!” hör till några av de vanligaste reaktionerna i kommentarsfälten.

Därtill verkar många kvinnliga följare – av kommentarerna att döma – finna tröst i att se andra kvinnor leva i frivillig ensamhet. Något Magdalena Petersson McIntyre tror handlar om en större förändring.

– I flertalet kulturer har kvinnor förknippats med relationer, omsorg och social gemenskap. Därför har kvinnlig ensamhet ofta framställts som ett misslyckande eller något skamligt. Inte minst i populärkulturen, säger hon och tillägger:

– När ensamhet i stället målas upp som ett val utmanas idealen. Möjligen speglar det även en utveckling där självständighet blir en viktigare del av hur kvinnor definierar sig.

Samtidigt har flera fört fram kritik mot influerarna. I en artikel i The Guardian beskriver skribenten deras innehåll som en form av ”mysig resignation” inför det sociala livet. Liknande invändningar dryftas i The Atlantic. Och i vissa av influerarnas kommentarsfält märks en förebrående ton; de anklagas för att romantisera ensamlivet och förringa problemen med social isolering.

Martin Wolgast, psykolog och docent i psykologi vid Lunds universitet, anser att kritiken till viss del är befogad.

– Att värna om ensamtid är inte problematiskt i sig, det kan till och med vara bra för välbefinnandet. Däremot kan gränsen mellan självvald och ofrivillig ensamhet ibland bli suddig om man drar sig undan för mycket.

Han framhåller att ofrivillig ensamhet bland annat är kopplat till ökad risk för psykisk ohälsa, sämre fysisk hälsa och förtida död.

– Människan behöver nära, ömsesidiga relationer. Det är en av de mest robusta skyddsfaktorerna. Därför kan det bli ett problem när ensamhet ses som ett ideal snarare än som en livssituation, säger han.

Men här finns en uppenbar paradox mellan ensamhetsinfluerarnas framställning och tillvaro. De beskriver sig som introverta och socialt skygga, men delar sina liv med hundratusentals människor. Hur allena är man då, egentligen?

– Att skapa innehåll kring det man gör i sin ensamhet är ju ett sätt att inte vara ensam.

Det menar den svenska författaren, bloggaren och influeraren Flora Wiström. Hon förklarar att hon sällan känt sig ensam, att hon alltid haft familj och vänner att luta sig mot, men att hon kan förstå varför influerare skapar den här typen av inlägg.

– Jag kan relatera till det när jag åker i väg själv på skrivresor. Då tycker jag att det är härligt att ha en blogg där jag kan dokumentera min vistelse, säger hon och sammanfattar:

– Kontakten med följarna får en att känna gemenskap. Och på köpet känner man sig sedd.

För Sarah-Jane Hoadley, som återkommande beskriver sin följarskara som ett växande ”community”, har just det blivit fallet:

– Jag tillbringar fortfarande mycket tid för mig själv. Det har inte förändrats sedan jag började lägga upp videor. Men jag känner mig mindre udda med vetskapen att det finns så många där ute som förstår mig.

Läs mer:

Svenska influerare sprider Kinas budskap: ”Inläggen lockade hundratusentals visningar”

Hennes app används av tusentals gravida

Från politiker till ”finfluencers” – de är mäktigast på sociala medier