När Donald Trump blev president 2016 hände något i många av USA:s bokaffärer. I ett reportage i New York Times beskrivs hur boklådor i många amerikanska städer snabbt förvandlades till högkvarter för politiskt engagemang på gränsen till aktivism. På snabbt påkomna evenemang samlades människor för att sticka rosa ”pussyhats”, skriva brev till politiker, dela ut feministiska skrifter och läsa högt ur böcker om motstånd och förtryck. George Orwells ”1984” och Margaret Atwoods ”Tjänarinnans berättelse” blev som bekant storsäljare på nytt.
– Vi har överlämnat våra bokaffärer till revolutionen, sade Hannah Oliver Depp, chef för den oberoende bokhandelskedjan Word till New York Times.
Under några turbulenta år när Sverige lämnat den militära alliansfriheten, fått ett främlingsfientligt parti som tungan på vågen i riksdagen och många medborgare skärras av såväl gängkriminalitet som klimathot kan man tycka att det hade varit naturligt om den svenska bokhandeln hade gått i samma politiska fotspår.
Men av Jürgen Habermas ideal för borgerlig offentlighet – livlig, öppen debatt och kunskapsinhämtning – syns ärligt talat rätt lite i den svenska bokhandeln.
I stället trängs storsäljande kriminalromaner med kokböcker och presentartiklar, och hyllan för gratulationskort är många gånger fetare än den för politisk litteratur. Ambitiösa bokhandlare samlar gärna kunder till författarsamtal, men det är oftare en populär feelgoodförfattare än en stridbar politisk skriftställare som fyller salongerna.
Inga böcker är så bra att ha samtal kring som fackböcker
Så här har det inte alltid varit. På 1970-talet fanns exempelvis hela 150 vänsterpolitiska bokaffärer. Oktoberkedjan, som drevs av Sveriges kommunistiska parti, hade 50 butiker över landet där verksamheten, från bokförsäljning till pamflett- och affischtryckning, flammade ilsket av röd politik.
2023 såldes hela 12,5 procent färre fackböcker än året innan – hänger det ihop med att politiken flyttat ut från bokhandeln?
Tobias Nielsén är grundare av förlaget Volante. Han ligger även bakom Gamla Stans bokhandel i Stockholm, och delar bilden av att svenska bokhandlar sällan blir så uttalat politiska eller aktivistiska som efter Trumps valseger. Vad gäller Gamla Stans bokhandel är det inte heller en ambition, men däremot att vara ett ”litteratur- och idéhus” med högt i tak och hundratals författarsamtal årligen.
– Vi vill att människor ska komma till oss och få nya perspektiv och idéer och är glada över att det ofta kommer mycket folk, men vi är inte en politisk bokhandel, säger han.
Försäljningen av fackböcker har störtdykt på sistone. Ser du någon koppling mellan det och att politik och samhälle inte lyfts fram tillräckligt i den svenska bokhandeln?
– Det är en intressant fråga. Generellt tror jag att böcker som inte är så uppenbart kommersiella har mycket att vinna på en bokhandel som lockar in folk till samtal. Och inga böcker är så bra att ha samtal kring som fackböcker.
Annie Lööf var i ärlighetens namn väldigt diplomatisk när hon kom in på politik
En svensk bokaffär som ofta hyllas för sin evenemangsverksamhet är Eksjö bokhandel. Den dagliga ruljangsen, inklusive det populära Instagramkontot, sköts av Nina Johansson och Julia Oskarsson. De gör klart redan innan intervjun att de inte riktigt håller med om att politiken flyttat ut från bokhandeln.
– När kriget mellan Israel och Hamas startade förra hösten, till exempel, kom människor in och bad om böcker som kunde hjälpa dem att förstå. Och vi har haft flera samtal om Ann-Helen Laestadius böcker om hur samerna behandlats. Och i höstas var Annie här!
Annie Lööf?
– Ja, när hennes memoarer gavs ut kom hon hit och höll ett författarsamtal. Många kunder hade efterfrågat henne och det blev ett bra samtal som handlade lika mycket om kampen för hennes dotter som om samhällsklimatet. Hon var i ärlighetens namn väldigt diplomatisk när hon kom in på politik, säger Nina Johansson.
Nina och Julia förklarar att de inte per automatik skulle bjuda in alla bokaktuella ex-politiker till författarsamtal, men att Annie Lööf passade bra i det centerpartiska hjärtlandet.
– Det är lite svårt att prata om, men vi vill ha samtal och evenemang som känns rätt för oss, som vi kan stå bakom och som vi själva skulle vilja gå på. Då vill vi ha hit människor som dels har intressanta saker att säga, dels har en empatisk grundsyn, säger Nina Johansson.
Bokhandlarna i Eksjö menar att de gör den viktigaste politiska insatsen genom den dagliga verksamheten: att ge tillgång till litteratur och därigenom kunskap och perspektiv, och att vara en plats dit människor kan komma och prata konflikter och samernas situation – om de vill.
– Vi håller oss ganska långt ifrån det offentliga politiska samtalet och partipolitiken, men det informella snacket på golvet känns viktigt. Det skulle vara lite känsligare för vår rörelse att sticka ut åt något specifikt håll, vi vill finnas här för alla och alla ska få känna sig välkomna. Men vi har en grundsyn: människor som läser får fler perspektiv på världen. Du kan exempelvis få en annan bild av flyktingfrågan genom en bra bok, en förståelse för att ingen sätter sig i en gummibåt över Medelhavet om de inte måste, säger Julia Oskarsson på Eksjö bokhandel.
Och varje år på ”Kärleksveckan” pyntar de ett skyltfönster med Pridetema. En politisk markering i det lilla.
– Det finns vissa sådana frågor som känns självklara för oss att vara en del av. Vi är ju människor och vår grundsyn präglar såklart bokhandeln, säger Nina Johansson.
Boken som format är en viktig motpol till det mediala klimat vi har, där alla debatter måste ske på fem minuter
Kanske är den förhållandevis apolitiska svenska bokhandeln till viss del en följd av marknadens villkor: på en liten ort har en kämpande bokhandel inte råd att stöta bort halva sin kundkrets genom att lägga sig tydligt på ena sidan av det politiska spektrumet.
Erik Wikberg, forskare på Handelshögskolan och nördigt intresserad av bokbranschen, tror att det spelar in.
– Det är svårt att se att det inte skulle påverka, åtminstone på marginalen, säger han, och får medhåll av flera av de bokhandlare som DN kontaktar för den här texten.
Den svenska bokhandeln domineras av ett par stora kedjor. Många oberoende bokhandlare – men inte alla – har utmaningar med att få verksamheten att gå ihop, precis som nästan all annan fysisk detaljhandel, som försöker konkurrera med näthandelns billigare priser, förklarar Erik Wikberg. Han lyfter frågan om fasta bokpriser, något som hjälper oberoende bokhandlare i länder som Norge och Tyskland att konkurrera med stora kedjor och näthandel och därmed stärker den fysiska bokhandelns position.
Vilken roll skulle du säga att bokhandeln fyller i svensk offentlighet?
– Litteraturen i sig fyller ju en stor roll som bärare av idéer och tankar. Och bokhandeln är i dag framför allt ett väldigt viktigt skyltfönster för litteratur. Man vet exempelvis att om den enda bokhandeln försvinner på en mindre ort så kompenseras det inte av att människor köper böcker på nätet i samma omfattning, säger Erik Wikberg.
Skulle inte bokhandeln kunna bli spänstigare och mer angelägen med brännheta, aktuella politiska debatter?
– Jo, det är lätt att hålla med om. Jag tror också att boken som format är en viktig motpol till det mediala klimat vi har, där alla debatter måste ske på fem minuter. Bokhandeln och den litterära sfären skulle kunna ägna sig mer åt ett slags ”slow politics”, det skulle vara idealiskt med maratondebatter i fyra timmar där människor har nyanserade förslag, prövar och omprövar åsikter. I en bokhandel.
Även Tobias Nielsén kan längta efter en mer dynamisk, spännande bokhandel:
– Jag längtar framför allt efter en större variation i bokhandeln. Där man kan bli förvånad och överraskad. Där det finns identitet. Jag tror att det skulle göra jättemycket för litteraturen i Sverige och bokhandeln som samlingsplats.
Läs mer av DN:s litteraturbevakning här.
