Under de åren har hon skrivit historia.
– Jag var första kvinnan från förbundet som reste regelbundet med herrlandslaget och första kvinnan som har varit presschef för laget, säger Ester Kristiansson.
– Jag har jobbat med landskamper i någon form sedan jag började på förbundet 1987 och landar på 265 landskamper. Jag slår till och med (Caroline) Seger och kompani.
Hennes historia med SvFF börjar egentligen ännu tidigare.
1983. På kansliet under Råsundas läktare sitter en 16-årig praoelev och skriver namn på kuvert. Robert Prytz, Ingemar Erlandsson. Malmö FF-idolerna och alla andra ska ha ersättning för landslagsdagarna. Ester Kristiansson stortrivs. Här skulle hon vilja jobba.
Fyra år senare får hon vikariatet som blir till en fast tjänst.
Ester Kristiansson har levt sin dröm i arbetet med mediafrågor nära landslaget. Hon har jobbat med åtta förbundskaptener. Sett generationer av landslagsspelare komma och gå.
När Fredrik Reinfeldt blev ordförande och Andrea Möllerberg generalsekreterare sjösattes ett stort förändringsarbete på förbundet. Missnöjet blev stort när flera personer tvingades söka om sina tjänster och andra omplacerades.
Ester Kristiansson drabbades inte men valde att sluta.
En orsak var att alla utmaningar var testade. Det lockade också att starta eget och jobba mer utomlands.
– Sen är det ju klart att … jag har inte mått så bra i den arbetsmiljön som det varit sista året på förbundet. Den arbetsmiljön passade inte mig och mina värderingar.
Kan du utveckla det där med arbetsmiljön?
– Nej, det får räcka så.
Häromveckan tackade Ester för sig i Whatsapp-tråden där media får praktisk information kring landslaget. Svaret blev en kärleksbombning. Ester Kristiansson blev överraskad, glad och tacksam.
– Jag tror att det är ett kvitto på att man har gjort något bra, säger hon.
Viktigast är att man vinner tillbaka förtroendet hos den del av personalen som inte har mått bra.
Reaktionerna var också ett kvitto på att Ester Kristianssons proffsighet och korrekthet uppskattats. Den stilen håller hon i den här unika intervjun.
Skandalstorys om stjärnorna. Avslöjanden om förbundskaptenerna. Attacker mot förbundsledningen som skapade stormarna.
Den som vill höra sånt kan sluta här.
Men Reinfeldt och Möllerberg är borta och frågan är hur förbundet ska gå vidare under en ny ledning.
– Det viktigaste är att man vinner tillbaka förtroendet hos den del av personalen som inte har mått bra. Och att man förstår att personalen är det starkaste vi har.
Det kommer att kännas tomt och konstigt.
Ester Kristiansson har funderat på att testa något nytt tidigare. Arbetet nära landslaget fick henne att stanna.
Hur blir det nu när laget ska samlas och du inte kommer att vara med?
– Det kommer att kännas tomt och konstigt. Jag ska gå och titta på matchen men kommer ju inte att vara med där nere. Jag kommer att sakna samhörigheten. Jag som aldrig har spelat fotboll i ett lag har känt att just det har gett så mycket.
Vi träffas i en hotellobby i Ulriksdal. Byggnaden där landslagets trupper numera presenteras ligger nära.
Ester Kristianssons resa har varit lång. Från föräldralöst barn i Pakistan till Sveriges herrlandslag – som hon säger själv.
1966. På ett sjukhus i Sukkur går en amerikansk kvinna omkring med en liten flicka i famnen men personalen tycker att två svenska biståndsarbetare är bättre lämpade att ta hand om flickan som lämnats in.
Så blev Kurt och Agnes Kristiansson föräldrar till flickan som fick namnet Ester.
Både min bror och jag har alltid känt oss hemma i Sverige. Aldrig känt oss utanför som en del adopterade gör.
– Jag tänker mycket på det nu, med tanke på allt som händer i USA. Jag kunde ha bott där.
– Jag är otroligt tacksam för att mina föräldrar verkligen ville göra något för barn i Pakistan, de har varit fantastiska. Och både min bror och jag har alltid känt oss hemma i Sverige. Aldrig känt oss utanför som en del adopterade gör.
– Mina föräldrar var väldigt öppna med att: ”Vill ni åka tillbaka och söka era rötter, så följer vi med.” Jag har inte känt ett behov av det.
Ester Kristiansson växte upp i Stockholm. Med en fotbollstokig pappa från Skåne fick hon intresset för sporten. Kärleken till Malmö FF kom på köpet. Hon har alltid gillat fotbollens miljö och människor.
Janne Andersson och Lars Lagerbäck är förbundskaptenerna hon kommit närmast. Andersson jobbade hon tätt ihop med. Lagerbäck hade hon lärt känna när han jobbade på kansliet.
Ester har inte ett ont ord att säga om en enda spelare. Hon tror att hennes roll och sätt att vara gjort att de kunnat prata om annat än fotboll med henne. Hon slås av hur mogna och kloka många är, fast de kan vara så unga.
Zlatan Ibrahimovic var 19 år när han debuterade i landslaget. Ester Kristiansson jobbade med matchen men inte med laget.
Det gjorde hon däremot när han kom tillbaka i slutet av karriären.
– Zlatan var fantastisk att jobba med. Han kom in i gruppen bra och var positiv, ödmjuk och tillmötesgående.
Det visar just det här hur spelarna bryr sig om varandra.
Två andra spelare med MFF-meriter tar hon som exempel för att beskriva stämningen i landslaget.
2018. Det är VM och Sverige har just förlorat mot Tyskland. En sen frispark har lurat Robin Olsen.
Ester Kristianssons uppgift är att få målvakten till den snabba intervjun som görs på planen direkt efter slutsignal.
– Men Emil Forsberg ser hur knäckt Robin är så Emil säger bara: ”Du, jag går in och tar den här”, och så gör han intervjun. Det visar just det här hur spelarna bryr sig om varandra.
Det ljusa landslagsminnet växlar över till Ester Kristianssons starkaste.
Efter matchen drabbades Jimmy Durmaz av näthat, mycket med rasistisk prägel.
– Spelarna satt och diskuterade vad de skulle göra åt det och sen på träningen dagen efter gjorde vi den där manifestationen.
Jimmy Durmaz läste upp ett känslosamt uttalande mot rasism. Alla spelare och ledare stod bakom honom.
– Det är det starkaste och viktigaste minnet jag har från landslaget.
På grund av din bakgrund?
– Nej, jag har alltid känt mig svensk men det var en tid i Sverige när det började hända saker och det kändes så viktigt att kunna visa de goda sidorna.
– Det är också starkt allt det som hände från Tysklandsmatchen och framåt. När vi förlorat sent och så hatet. Sedan det här hur laget sluter sig samman, blir jättestarkt och vi går in och kör över Mexiko. Laget kändes ostoppbart. Jag ryser fortfarande när jag tänker på det.
Tyckte att det var rätt skönt att Carl Bildt står för att han inte vet.
Under det mästerskapet, VM 2018, delade hon och Staffan Stjernholm på uppdraget som landslagets presschef. 2020–2021 hade Ester Kristiansson tjänsten under ett vikariat på åtta månader och hon hade många år tidigare fått frågan om att ta jobbet tills vidare. Det blev nej tack. Det passade inte hennes livssituation då.
Och om hon varit presschef för landslaget hade hon inte fått uppleva det här:
1994. VM är slut. Ester har jobbat med mediafrågor från hemmaplan. Hon står på Arlanda och väntar på bronslaget. I famnen finns en hög landslagströjor spelarna ska ha under firandet i Rålambshovsparken.
Den måttligt fotbollsintresserade statsministern väntar bredvid.
– Carl Bildt står och petar lite på tröjorna och så säger han: ”Du, jag har alltid funderat på en sak, varför har målvakterna annorlunda tröjor?”
– Först tänkte jag: ”Va? Fattar han inte det?” Sen tyckte jag att det var rätt skönt att han står för att han inte vet, säger Ester och skrattar.
Det jobbigaste minnet kallar Kristiansson för ett trauma. Terrorattacken i Bryssel.
Under uppvärmningen såg hon den första nyhetsflashen i mobilen. Ingen visste ännu att skjutningen hade drabbat tre svenska supportrar.
Sedan följde kaosartade timmar där arenan togs över av chock, rädsla och sorg. Ester Kristiansson hann inte känna efter.
– När något sånt händer sätter man på någon autopilot. Man försöker stänga av allt och bara kör och gör det som måste göras.
– Vi lyckades flyga hem på natten och det var först på morgonen, när jag tittade på nyheterna, jag kunde förstå och ta in vad som hänt.
När han går ut på Friends då gråter man för att det är så … det överskuggar allt.
Ester Kristiansson har alltid klarat att inte låta känslorna ta över på jobbet. Det finns ett undantag. När en spelare som varit nära att dö får komma tillbaka och ta emot hemmapublikens kärlek.
– Det här med Koffe (Kristoffer Olsson). När han går ut på Friends då gråter man för att det är så … det överskuggar allt.
Ute på fältet har Ester Kristiansson ofta varit en av få kvinnor i en manlig miljö.
– När jag började resa med landslaget tänkte jag: ”Hur ska det här gå?” Men det var aldrig några problem.
– Däremot fanns det utländska journalister som sade, när de inte fick de som ville: ”Får jag prata med din chef?”
– När jag förklarade att det var jag som bestämde ville de ändå prata med min chef. De ville prata med en man.
Den internationella spelplanen lockar. Ester Kristiansson har under säsongen jobbat för Uefa med Feyenoords matcher i Champions League. Det är sånt hon vill fylla sin egen, nya verksamhet mer med.
Och när hon ska säga det bästa som hände under alla arbetsår på Svenska Fotbollförbundet är det att…
– … jag träffade min man.
Ester Kristiansson och Jörgen Larsson möttes när de jobbade med en U21-landskamp i Helsingborg 2001.
Larsson har varit evenemangschef på förbundet men har också valt att sluta. Parets plan är att flytta till Skåne under året.
Några andra framtidsplaner?
Kanske, kanske börjar Ester Kristiansson med den där boken många har sagt att hon borde skriva. I så fall har hon en källa att gå till. Dagböcker från många år finns sparade. En hel del handlar om livet på Svenska fotbollförbundet.
