Sedan i våras har Riksbanken sänkt sin styrränta från 4 till 2,75 procent. Det är en ovanligt snabb räntenedgång och inflationen ligger nu till och med under Riksbankens mål.
Men den privata konsumtionen, som är en motor för den inhemska ekonomin, har inte kommit i gång på allvar. Den återhämtning som skedde direkt efter pandemin, vändes i sin motsats när räntorna och priserna steg snabbt.
Statliga Konjunkturinstitutet har fått revidera sina prognoser och prognoschefen Ylva Hedén Westerdahl medger att den svaga konsumtionen har överraskat.
– Det ser ut att det tar längre tid än vad vi tidigare har trott innan hushållens konsumtion kommer igen, säger hon.
– Det kan bero på flera saker. Även om inflationen har kommit ner så är priserna inte lägre. De är fortfarande höga, mycket högre än vad de var. Och vi har inte fått löneökningar som fullt ut kompenserar för de stigande priserna, tillägger hon.
Hedén Westerdahl påpekar också på att svenska bolåntagare till stor del har rörliga räntor, vilket slår direkt när räntehöjningarna skjuter fart.
– Eller så har de fast lån som ska läggas om – till en högre ränta än för några år sedan, tillägger hon.
En som däremot inte är överraskad av att hushållen väljer att vara försiktiga, är Annika Winsth.
– Den inhemska ekonomin har varit väldigt svag och skälet till det är att hushållen sprang in i ränteväggen för att de tagit på sig mycket skuld, menar hon.
–Vi har varnat för det här hela tiden. Det är därför jag har varit så kritisk mot penningpolitiken, tillägger hon.
Winsth anser att Riksbanken varit för senfärdig i sina ränteförändringar, både när inflationen var på väg upp, och nu när den har fallit tillbaka.
– Men nu är det räntesänkningar som har skett och det ser ut som om att vi får fler. Det tror jag gör att det kommer att lätta, säger hon.
Robert Boije, chefsekonom på statliga banken SBAB, påpekar, likt kollegorna, att hushållens reala inkomster (inkomster efter att inflationen räknats bort) har minskat under inflationschocken.
– Även om inflationen nu faller och realinkomsterna ökar något, så har de urholkats jättemycket, säger han.
– Hushållen känner fortfarande att de har ganska små marginaler, tillägger Boije.
Han tror också att kommunikationen från Riksbankens direktion spelat en roll. Direktionen pratade länge om att de inte var säkra på att kampen mot inflationen var vunnen.
– På marginalen kan det påverka hushållen – att man vill avvakta och se. Det skulle kunna vara en bidragande faktor till att konsumtionen inte kommit i gång.
– Och Riksbanken har sagt flera gånger att det tar 1–2 år innan man får full effekt av ränteförändringar. Tror man på det ska man inte vara förvånad över att man inte får en snabb effekt, säger Boije.
Annika Winsth är inne på samma linje.
– Jag tror att hushållen känner att de vill ha lite bevis; att det går tydligt åt rätt håll.
Ylva Hedén Westerdahl efterlyser fler och större räntesänkningar för att få fart på konsumtionen och den inhemska ekonomin. Hon och Konjunkturinstitutet ser gärna ytterligare två räntesänkningar om 0,5 procentenheter vardera.
– Det är nu vi har en lågkonjunktur, det är nu arbetslösheten är hög och penningpolitiken påverkar ju ekonomin med fördröjning. Det tar något år innan sänkningarna slår igenom så vi tycker att man kan vara lite snabbare, säger hon.
– Det skulle ge hushållen lite mer tillförsikt; att de här räntesänkningarna faktiskt kommer. Att vi ska vara nere på två procent i början av nästa år, tillägger hon.
Men Riksbanken har sänkt styrräntan med 1,25 procentenheter på ett halvår. Är inte det en kraftig signal till hushållen?
– Bara för att vi får en sänkning betyder inte det att vi har en expansiv penningpolitik. Det är mer så att man har en mindre stram politik.
– Vi tycker nog att en styrränta på 1,75 eller 2 procent är en expansiv penningpolitik. Där någonstans ger den en skjuts åt ekonomin, säger Hedén Westerdahl.
Läs mer: Så stor löneökning hade du behövt
