Provturen på Geely-fabriken med en modell som kallades Frihetskryssaren var minnesvärd. Det var vintern 2006 – ännu fyra år innan bolaget köpte upp Volvo – och Kinas fordonsindustri hade tagit några snabba steg. Geelys dröm var att skicka denna bilmodell på export till USA och Europa.
Jag minns hur paff jag blev när luft trängde in i glipor mellan rutor och kaross.
Så dags hade kinesiska experter redan dragit slutsatsen att Kina aldrig skulle kunna konkurrera med världens främsta tillverkare om att bygga bilar med förbränningsmotorer.
I stället hade den politiska ledningen år 2001 lanserat elbilsteknik som prioriterat område i sin femårsplan.
Vid den tiden var det ett betydande vågspel. Riskerna var höga, men det var också potentialen att kapa åt sig en avgörande del av framtidens marknad.
År 2009 började Kina betala ut finansiella subventioner till bolag som tillverkade bussar, taxi och personbilar med batteridrift. Det året tillverkades färre än 500 elfordon i landet – det skulle dröja innan konkurrenterna såg Kina som ett hot – men stora summor fortsatte att investeras.
Under det följande dryga årtiondet satsade Kina motsvarande 300 miljarder kronor på subventioner och skatterabatter på området.
I dag är Kina världsledande. Runt 10 miljoner elbilar kommer att säljas på hemmaplan 2024, mer än hälften av alla elbilar som säljs i världen. Produktionen ligger på 3 miljoner fler elbilar än vad hemmamarknaden behöver. Ungefär lika många som väntas säljas i EU i år.
Enligt en granskning gjord av EU är den kinesiska statens stöd till elbilsindustrin så genomgripande att subventionerna sker på alla nivåer – från förädlingen av litium som används i batterierna, till produktionen av battericeller och elbilar. Till och med transporten av dessa fordon till marknaden i Europa subventioneras.
Västerländska företag klagar på att konkurrensen från Kina är orättvis. Inte bara inom elbilar, även solpaneler och billigt stål översvämmar världen. Kinas ledare Xi Jinping har slagit ifrån sig kritiken med orden att det inte finns något ”så kallat problem med kinesisk överkapacitet” som dumpas utomlands. Kinesiska produkter är bara bättre än sina västerländska konkurrenter, enligt Xi.
Men faktum är att kinesiska företag investerat i kraftigt ökad produktion de senaste åren. Inte minst inom elbilsbranschen. Det har lett till priskrig i Kina – och till mängder av kinesiska elbilar som gått på export.
USA:s utrikesminister Antony Blinken förde saken på tal vid ett besök i Peking tidigare i år, apropå Kinas stimulans av överproduktion i flera sektorer. Han konstaterade att landet står för en tredjedel av världens globala produktion, men bara en tiondel av efterfrågan.
Denna haltande jätte, anser experter både i och utanför Kina, borde se till att öka konsumtionen hos sin egen befolkning. Det är enda chansen för Kina att ta nästa steg i utvecklingen, efter att under 40 år ha lyft ekonomin tack vare export och investeringar.
Så lät det redan 2006 när Frihetskryssaren var vad Kinas bilindustri erbjöd. Och så låter det i dag när EU och USA förskräcks av konkurrensen från subventionerade kinesiska elbilar och det gnisslar i handelsrelationerna.
Genom åren fortsätter kinesiska hushåll att hålla i pengarna. Särskilt nu när Kinas fastighetsmarknad är inne i en långvarig förlamning. De sparar ungefär dubbelt så mycket som i andra länder. Det avgörande tricket är att få dem på humör att spendera. Men den sinnesstämningen infinner sig, enligt bedömare, först om Kina utvecklar systemen för välfärd, sjukvård och pensioner.
Det stora problemet med den lösningen är tiden den tar.
Kinas ledning har därför med fast övertygelse beslutat att tillverka sig ur den pågående krisen – och sälja överskottet utomlands. Av den anledningen och beroende på vågspelet att för drygt 20 år sedan satsa allt på en egen nisch i fordonsindustrin översvämmas världen i dag av billiga kinesiska elbilar.
Branschföreträdare i Kina, som mötts av hårda ord, försvarar sin position med att tillverkarna (i enpartistaten) demokratiserat den internationella tillgången på billiga elbilar.
Detta eftersom många köpare i världen annars aldrig hade haft råd att köpa en elbil – till global nytta för klimatet.
