”Födelseplats för Paralympics” – skylten möter besökare i det engelska grevskapet Buckinghamshire. I en liten stad norr om London tar historien sin början.
1944 ligger Europa i spillror efter andra världskriget och antalet skadade militärer och civila är stort. På uppdrag av den brittiska regeringen öppnar Doktor Ludwig Guttmann, en judisk neurolog som flydde Tyskland inför krigsutbrottet, ett center för ryggradsskadade på Stoke Mandeville-sjukhuset i Aylesbury. Vad som startar som sport i rehabiliteringssyfte utvecklas så småningom till tävling.
Pionjärerna i den paralympiska rörelsen, även om de själva inte visste det då, är 16 män och kvinnor i rullstol som tävlar i bågskytte. Doktor Guttman organiserar de första Stoke Mandeville-spelen den 29 juli 1948, på samma dag som invigningen av OS i London.
Spelen blir årliga och när idrottare från Nederländerna deltar i 1952 års upplaga har de första internationella tävlingarna i sitt slag skapats. Än mer internationell prägel får de 1960 när Antonio Maglio, en vän till Doktor Guttmann, flyttar tävlingarna till Rom. De sammanfaller då med OS i den italienska huvudstaden och 400 idrottare från 23 länder deltar.
Tävlingarna 1960 räknas numera som de första Paralympics och de hålls därefter vart fjärde år på olika platser i världen. Åren mellan spelen fortsätter tävlingarna på Stoke Mandeville-stadion.
Namnet Paralympics härstammar från kombinationen av orden paraplegic (på grund av att de första tävlande var ryggradsskadade) och olympics. Men sedan fler funktionsnedsättningar inkluderats har en ny förklaring presenterats. ”Para” ska nu anspela på det grekiska ordet med betydelsen bredvid eller längs med och alltså åsyfta att Paralympics är tävlingar som hålls parallellt med de olympiska spelen.
Men minnet av ursprunget i England, och dess budskap att genom sportmannaanda sprida hopp till världens förlamade, vårdas.
Medan solens strålar framkallar OS-elden i Olympia inför varje spel har elden inför de paralympiska spelen tänts i värdlandet. Inför spelen i London 2012 tände scouter en eld i Storbritanniens fyra delar: England, Wales, Skottland och Nordirland. De fyra eldarna blev till en vid Stoke Mandeville-stadion där fackelstafetten inleddes. Från 2014 års spel har sedan en ceremoni hållits på platsen då en eld för att hylla arvet har tänts, som sedan kombinerats med värdlandets eld.
Men i höstas tog Internationella paralympiska kommittén (IPK) beslutet att den officiella paralympiska elden från och med spelen i Paris alltid ska tändas i Stoke Mandeville. Som ett sätt att upplysa världen om rollen som sjukhuset spelat.
– Den paralympiska rörelsen är skyldig Stoke Mandeville och Sir Ludwig Guttmann stor tacksamhet … genom sitt banbrytande sätt förändrade Sir Ludwig världen med sport, något som är centralt för IPK i dag, sa ordförande Andrew Parsons.
Årets eld tändes i lördags. I söndags genomfördes en symbolisk överlämning i tunneln under Engelska kanalen där 24 engelska och 24 franska idrottare deltog. I Calais delades elden upp i tolv eldar som spreds ut i landet. 1 000 fackelbärare har sedan tagit sig igenom samtliga franska regioner för att sammanstråla i Paris för dagens invigningsceremoni.
Likt OS-invigningen hålls den inte inne på en arena, men i stället för floden Seine är nu paradgatan Champs-Elysées skådeplats med målet Place de la Concorde.
Fakta.Viktiga årtal i Paralympics historia
● 1948: Första Stoke Mandeville-spelen arrangeras.
● 1960: Första Paralympics, i Rom.
● 1976: De första vinterspelen hålls i Örnsköldsvik. Tävlande med olika funktionsnedsättningar deltar.
● 1976: I Toronto öppnas sommarspelen upp för fler funktionsnedsatta än idrottare i rullstol – och de växer till att omfatta 1 600 deltagare från 40 länder.
● 1988: Efter 1960 i Rom arrangeras Paralympics inte i samma stad som OS. Men från och med sommarspelen i Seoul hålls Paralympics i direkt anslutning till OS, i samma värdstad, på i stort sett samma arenor.
● 1994: Fram till i Albertville 1992 hålls OS vinter- och sommarupplagor samma år – detsamma för Paralympics. Men det ändras när Lillehammer står värd.
Källor: Internationella paralympiska kommittén, Stroke Mandeville Stadium, Wikipedia
Läs mer: Hon blir Sveriges fanbärare på Paralympics
