1. Norge. Kyle Alessandro – ”Lighter”
Kyle Alessandro klär i ringbrynja och läderbyxa, sjunger sådär och har en flortunn ursäkt till låt. ”Jag är min egen tändare”, verkligen? Men man blir sugen på fanfiction där Polens rymddrakvärld och det här elddränkta fantasyinfernot möts. Kyle, I am your mother, väser Justyna Steczkowska innan hon knycker på nacken och låter Drogon göra slut på honom.
Hanna tippar: Sist
2. Luxemburg. Laura Thorn – ”La poupée monte le son”
Det är naturligtvis helgerån att försöka uppdatera historiens bästa Eurovisionlåt, France Galls ”Poupée de cire, poupée de son”. Borde ställas inför schlagertribunal, och så vidare. Men det är något lite skämmigt härligt över låten, trots eller kanske tack vare den fjantiga marionettdansen, anskrämliga dockhusscenografin och girl power-temat.
Hanna tippar: 16:e plats
3. Estland. Tommy Cash – ”Espresso macchiato”
Drift med italienska klyschor och Sveriges främsta konkurrent vad gäller knas-och-skoj. Genren kräver dock en relativt varm utstrålning – som Baby Lasagna i fjol, Käärijä, moldaviska bidrag som SunStroke Project eller DoReDos. Tommy Cash kanske är jättetrevlig, vad vet jag, men på scenen har han snarare utstrålningen hos din gamla högstadiemobbare.
Hanna tippar: 7:e plats
4. Israel. Yuval Raphael – ”New day will rise”
En välskriven och välsjungen powerballad som framförs i en stor kristallprydd spiraltrappa. Hela led-scenen utnyttjas till max, med en visuell effekt av sprucket glas och framforsande vatten. Man har sannerligen inte snålat med budgeten – alltihop avslutas med ett enormt pyroregn. Jämför man ballader bleknar den här dock i jämförelse med Frankrikes.
Hanna tippar: 5:e plats
5. Litauen. Katarsis – ”Tavo akys”
Åh så mysigt med lite litauisk postrock! Den ljusblå färgskalan (och sångarens perfekta Nick Carter-1995-page) till trots är detta kanske den mest depressiva och svartsynta låt som någonsin hörts på en Eurovisionscen. I den shoegaziga refrängen mässas textraden ”dina ögon ser smärta” som om konfetti, pyro och CGI-drakar inte ens existerade.
Hanna tippar: 21:a plats
6. Spanien. Melody – ”Esa diva”
Vi inleder i skarp siluett med hatt, klor och Cruella de Vil-axlar. Mikrofonen är självklart strassprydd, ett hastigt klädbyte avslöjar självklart en silverbody, och under hatten finns löshår för halva Spaniens bnp. Sedan räckte budgeten tyvärr bara till ett skrynkligt draperi, men det duger gott för denna hyfsade och otroligt spanska schlagerdänga.
Hanna tippar: 19:e plats
7. Ukraina. Ziferblat – ”Bird of pray”
Jag vet inget om ukrainsk musikfolkhögskolekultur, men om den existerar är den här späda ukrainska Ola Salo och hans band essensen av den. Det är något med harmonibytena som fullkomligt skriker grundkurs i musikteori, och de har uppenbart en experimentell kompis på stylistlinjen också. Det är en rosagrön spya, men inte nödvändigtvis en oangenäm sådan.
Hanna tippar: 11:e plats
8. Storbritannien. Remember Monday – ”What the hell just happened?”
Hitta någon som älskar dig som de här tjejerna älskar ljudet av sina egna röster. Magstödet är påkopplat, harmonierna sitter, inte en enda liten dissonans, de kan brista ut i en favorit från ”Les Mis” om man väcker dem mitt i natten, de är Rachel i ”Glee” fast tre stycken, och de är så bra på stämsång att de skulle vinna VM i stämsång och de vet verkligen om det.
Hanna tippar: 25:e plats
9. Österrike. JJ – ”Wasted love”
Visst är han otrolig i refrängerna, när han halsbrytande kastar sig upp i sitt operaregister – men JJ är inte lika övertygande i partierna som kräver en helt vanlig popröst; då blir det lite skakigt valpigt. Ambitionerna är enorma, med ett cinematiskt svartvitt skeppsbrottsnummer. Vackert, men möjligen för mörkt och svårt för att nå hela vägen fram.
Hanna tippar: 4:e plats
10. Island. Væb – ”Róa”
Två gulliga men köriga bröder med stort Minecraftintresse låtsas åka båt framför en pixlig vulkan. Oemotståndligt, så klart, särskilt när de lyfter på sina snabba solglasögon och blottar perfekt silverstrasspyntade ögon. Man blir milt tonårsbakfull bara av att höra låten, men sällan har väl en kvardröjande smak av brennivín och Einstök varit så kul.
Hanna tippar: 14:e plats
11. Lettland. Tautumeitas – ”Bur man laimi”
Äntligen, ett lettiskt häx-coven med renhorn i epoxy som mässar fram en regndans! Har längtat hela kvällen. Det är jättekonstig stämning på scenen. I en sekvens får de svansar? Man mår obestämbart märkligt efter det här bidraget, eventuellt drabbad av en förbannelse, kanske är man mitt uppe i en feberdröm, kanske är man redo att flytta till skogs.
Hanna tippar: 20:e plats
12. Nederländerna. Claude – ”C’est la vie”
Någon borde stämma den som ansvarat för scenshowen för vad i hela 1998 är det här! Stackars Claude har inte bara iklätts tantbrosch och plastpärlor utan tvingas också stå och sjunga i en cirkel av violinister medan dansarna jobbar sig till handrörelseinducerat karpaltunnelsyndrom. Synd på en i grunden fin mollstämd låt fullproppad av franska klyschor.
Hanna tippar: 6:e plats
13. Finland. Erika Vikman – ”Ich komme”
En stenhård Erika Vikman – inga dansare, under stora delar av showen knappt någon rekvisita – fullkomligt dominerar både scenen och låten. Till slut är man i princip redo att blotta strupen och lägga sig platt under hennes lårhöga stövel, men då gränslar hon i stället en flygande jätteguldmikrofon som i det oundvikliga klimaxet erupterar i ett guldregn.
Hanna tippar: 3:e plats
14. Italien. Lucio Corsi – ”Volevo essere un duro”
En fin ballad med vaga glamrockvibbar om att växa upp. Lucio Corsi har utstrålningen hos en vänlig veteranvampyr som varit länge i branschen, aldrig skulle suga blod från en oskyldig och därför lever med en lätt, kronisk anemi. Bonuspoäng för snyggt perspektivförvrängd scenografi med jätteförstärkare och ett piano längre än Salvador Dalís rumpor.
Hanna tippar: 10:e plats
15. Polen. Justyna Steczkowska – ”Gaja”
Man får betrakta det som en av finalens höjdpunkter när draktämjare Justyna iklädd kroppsnära ödleskinnimitation hissas upp i taket samtidigt som en massiv Smaug fäller ut vingarna bakom henne. Det finns absolut inget subtilt över den här oheliga alliansen mellan Ruslanas ”Wild dances”, ”Game of thrones”, ”Jupiter ascending” och ”Grottbjörnens folk”.
Hanna tippar: 18:e plats
16. Tyskland. Abor & Tynna – ”Baller”
Noll chans i tävlingen, men det är inte Abor & Tynnas fel att tittarna är idioter som inte uppskattar en jättebra minimalistisk danslåt med vemodig celloslinga. Alla försök att göra ”lite som en klubb” på Eurovisionscenen brukar sluta som ”vad min mamma tror att en klubb är”, men här tror man i alla fall nästan på att de någon gång hört Charli XCX.
Hanna tippar: 13:e plats
17. Grekland. Klavdia – ”Asteromata”
Eld och vatten är årets stora tema, så även här. Klavdia sjunger skiten ur sin supergrekiska ballad, och här finns en del snygga bilder, som det brinnande trädet och det döda landskapet. Bonuspoäng för att hon representerar alla oss synskärpemässigt utmanade som förmodligen hade trillat ner i ett lavahål om det inte var för modern glasögonteknologi.
Hanna tippar: 12:e plats
18. Armenien. Parg – ”Survivor”
Först måste det sägas att låten är förfärlig. Det finns inga ursäkter för rimmet ”survivah/staying alivah”. Produktionen är daterad. Det låter helt enkelt skit. Armeniens sångare Parg dock? Fantastisk scenpersonlighet. Otrolig karisma, fyller arenan, går rakt genom rutan. Aldrig har någon burit upp ett par vida nitbyxor med sådan obestridlig pondus.
Hanna tippar: 22:a plats
19. Schweiz. Zoë Më – ”Voyage”
En söt liten chanson som fullkomligt skriker ”Schweiz har inte råd ett år till”. Det är något provocerande initiativlöst över det hela, från sångrösten till handrörelserna – inte ens det iscensatta åskvädret har någon vidare pondus. Med det sagt – låten är riktigt fin, Zoë Më duktig, och tre minuter utan ett enda kameraklipp är njutbar hjärnvila.
Hanna tippar: 9:e plats
20. Malta. Miriana Conte – ”Serving”
Med tanke på hur mycket snack det varit om att texten utsattes för sedlighetscensur av EBU (man fick inte sjunga ”serving kant”), och med tanke på hur många skrev som ändå flashas på scenen, så serverar den liksom ändå inte så särskilt mycket snippa? Om man med ”servera snippa” menar den svårgreppbara camp kvalitet den så uppenbart strävar efter.
Hanna tippar: 15:e plats
21. Portugal. Napa – ”Deslocado”
Det var en skräll när Portugal tog sig till final – ingen hade trott på detta lågmälda indierockband. Men bland alla drakar, demoner och stora gester är det skönt att vila ögonen i pasteller och öronen i en mjuk akustisk gitarr. Napa känns som din snälla musiklärares passionsprojekt som aldrig riktigt slår men bereder honom mycket glädje i livet.
Hanna tippar: 23:e plats
22. Danmark. Sissal – ”Hallucination”
Det var en arbetsseger för Sissal att baxa Danmark till final för första gången sedan 2019. Som hon slitit med att få fason på ett nummer som i den danska uttagningen såg ut som något från Dollar Store! Och som man unnar henne det. Det är ingen kanonlåt direkt, rätt tjatig, men hon verkar älska Eurovision något oerhört och entusiasm räcker en god bit.
Hanna tippar: 24:e plats
23. Sverige. KAJ – ”Bara bada bastu”
Det var inte på bingobrickan för 2025 att den svenska nationen skulle enas kring tre älskvärda österbottniska dorks som gör dumglad schlager om bastu, men här är vi nu och det känns bra. KAJ var inte den samlande kraft vi letade efter, men den samlande kraft vi behövde. Korven är på grillning, granruskorna spänstiga, kvällssolen låg och segern möjlig.
Hanna tippar: Vinnare
24. Frankrike. Louane – ”Maman”
En vacker ballad om att sakna sin mamma – men snarare än låten är det Louane som lyfter det till tre strålande minuter. Hon är fenomenal; säker, inlevelsefull. Hon sitter under långsamt fallande sand, som i ett timglas, och briljansen ligger i detaljerna – hur hon stoppar tiden med sin hand, hur sanden förvandlas till DNA i en evigt loopande dubbelhelix.
Hanna tippar: 2:a plats
25. San Marino. Gabry Ponte – ”Tutta l’Italia”
Som det gamla ordspråket lyder – det man inte har i karisma, får man ha i sitt väldigt stora dj-bås. Gabry Ponte, mest känd för att ha producerat ”Blue (da ba dee)” med Eiffel 65, mimar entusiastiskt bakom sin jätterigg medan han edm-vevar med armarna och körsångarna vrålar fotbollsläktarrefrängen. Det är effektivt på samma sätt som en ångvält.
Hanna tippar: 17:e plats
26. Albanien. Shkodra Elektronike – ”Zjerm”
Min enda kritik mot Albaniens bidrag är den mumlande mannen med stark aura av ”jag såg dig från andra sidan baren, gillar du tuffa tag?”. I övrigt är det här ett perfekt Eurovisionbidrag. Dramatisk albansk folkpop möter ett tungt elektroniskt beat, underbara stråkpartier, och en stenhård sångerska med en så drastiskt rak lugg att man blir rädd för den.
Hanna tippar: 8:e plats
Finalen i Eurovision song contest hålls i Basel, Schweiz och visas på SVT/SVT Play kl 21.
Läs mer om Eurovision här
