Vid foten av Åsöberget, nästan nere vid Finlandsfärjeterminalen, ligger tre gula stenhus från 1800-talet. De byggdes samtidigt som Per Anders Fogelströms roman ”Mina drömmars stad” utspelar sig – i en tid av utbredd trångboddhet och fattigdom på det som då var Stockholms arbetarstadsdel.
I dag präglas kvarteren av trendiga restauranger och befolkas till stor del av urban medelklass. I närheten byggs nya exklusiva bostadsrätter med ”svårslagen utsikt” över Saltsjön.
I de tre husen, som utgör kollektivhusföreningen Utkiken, är det dock inte mycket som har förändrats. Standarden är i princip densamma som när de byggdes. I det äldsta huset från 1864 har lägenheterna inga egna toaletter – de boende är hänvisade till gemensamma toaletter i trapphuset.
Martha Branting lägger in ett par vedträn i kakelugnen och tänder en brasa. Lägenheten saknar element och när vinterkylan är som värst kan inomhustemperaturen krypa ned mot tiogradersstrecket.
– Kakelugnar är så fiffiga eftersom de lagrar värmen. Men vi har några elelement som vi kan plocka fram om det blir riktigt kallt ute, säger hon.
Historien om kollektivet Utkiken har sin början på 1970-talet då många gamla hyreshus i Stockholm med enklare standard revs eller totalrenoverades. Det ledde till högljudda protester, exempelvis den uppmärksammade ockupationen av kvarteret Mullvaden på Södermalm.
Kritiken mot rivningarna ledde så småningom till att bostadsbolag började tänka om. Rivningsplaner stoppades och man såg ett större värde i att bevara äldre byggnader.
I ljuset av den utvecklingen utlyste Stockholms stad år 1980 en tävling om de bästa förslagen för att bilda kollektivhus. Ett av de vinnande bidragen hette ”Utkiken – nya idéer för gamla hus” och gick ut på en varsam upprustning i samverkan med hyresgästerna.
Martha Branting, som själv deltog i ockupationen av Mullvaden, har bott i Utkiken sedan 1990. Flera av grannarna har bott här ännu längre och ingick i samma proteströrelse. Det har format andan i husen.
– Vi har bra sammanhållning, men det märks att medelåldern har blivit högre. Alla var unga när de flyttade hit, säger hon.
– Och revolutionära, tillägger Anna Döbling som bor på samma våningsplan.
– Man hade något gemensamt att kämpa för. Jag tror att de som flyttar in här nu fångas upp av den här andan. De som inte trivs med den flyttar härifrån.
Lägenheten på 37 kvadratmeter upplevs som större, bland annat eftersom den saknar dusch som annars skulle ta utrymme i anspråk.
– Många är kanske tveksamma kring att dela dusch. Man tänker på hur det är i en familj när alla slåss om att använda badrummet på morgonen. Det konstiga är att det aldrig blir så här, trots att 17 lägenheter delar på två duschar på bottenvåningen, säger Martha Branting.
Ur kranen i hennes kök rinner bara kallvatten. Numera har några av grannarna installerat varmvattenberedare i sina lägenheter. För några år sedan målade hyresvärden Svenska Bostäder om fasaderna och gjorde en del annat nödvändigt underhåll, men hyrorna i kollektivet har förblivit låga.
I en kartläggning av Hem & Hyra från 2021 hade Utkiken de lägsta hyrorna i Stockholms län. I dag är kallhyran i snitt mellan 500 och 600 kronor per kvadratmeter och år, men då ingår inte elkostnaderna som tenderar att stiga under vintern.
– Det tillkommer ungefär lika mycket för uppvärmning och annat, säger Anna Döbling, som betalar cirka 2 200 kronor i månaden i kallhyra för sin tvåa på 45 kvadratmeter.
Den enkla standarden är anledning till att hyrorna kunnat hållas på en så låg nivå. Husen har fått dispens för att sakna hissar, fjärrvärme och andra bekvämligheter som är förknippade med moderna boenden.
– På 70-talet, när vi var unga, fanns en mycket större valfrihet. Man kunde få ett rivningskontrakt med toalett på gården och låg hyra, men sen renoverade man bort allt sånt. Det här är ett av få billiga boenden som finns kvar, säger Anna Döbling.
Faktum är att med dagens regler och krav på anpassningar går det inte bygga något liknande, trots att efterfrågan på billiga bostäder är enorm. Hyresnivåerna i nyproduktion kan vara mer än fem gånger så höga som i Utkiken.
– Jag skulle önska att fler fick möjlighet att kunna välja en enklare standard i utbyte mot lägre hyra. Vart ska alla unga som vill flytta hemifrån ta vägen? Det vore fantastiskt om det gick att bygga nytt med de här premisserna, säger Anna Döbling.
Fakta.Så sätts hyran
Hyressättningen i Sverige vilar i huvudsak på tre ben: bruksvärdesprincipen, hyresförhandlingssystemet och en betydande allmännytta:
Bruksvärdesprincipen innebär att likvärdiga lägenheter, med samma standard och läge, ska ha lika hyra.
Hyresförhandlingssystemet bygger på kollektiva förhandlingar mellan Hyresgästföreningen och fastighetsägaren.
Allmännyttan, det vill säga kommunala bostadsbolag, finns till för att agera långsiktigt och borga för att alla människor får tillgång till bra bostäder med rimliga kostnader.
År 2006 infördes presumtionshyror för nybyggda lägenheter. På så vis kan fastighetsägare sätta hyror som överstiger bruksvärdet för att täcka kostnader för nyproduktionen.
I samband med större renoveringar får hyresvärden höja hyran, men bruksvärdesprincipen ska fortfarande gälla.
Källor: Hyresgästföreningen, Fastighetsägarna, Tessin.
