Skogen kring den smala grusvägen öppnar upp sig, framför oss lugna vågor på Stora Le, Sveriges artonde största sjö, sju mil lång och mycket smal – vars ena gren löper en bra bit in över riksgränsen till Norge.
– Den byggdes 1948, säger markägaren Jens Håkon Bjerke när DN frågar om den rostiga, ruttna kranvinsch som står i strandkanten som ett kvarglömt industriminne.
Kranen tjänade fram till 1956 med att lyfta timmer som flottades från svenska skogar ner längs norska sjösystemet till sågverken vid Halden.
Efter att stockarna under hundra år dessförinnan dragits över till de norska vattnen genom Otteidkanalen, som hade grävts några hundra meter norrut, byttes de just här till transport med lastbil.
Minnet av Otteidkanalen hålls numera vid liv på museum och i böcker, mycket mer än så är det inte; vattenleden är igenvuxen.
För tre år sedan väcktes visserligen tanken att gräva upp den igen, bredda, installera slussar och turistcentral. En gedigen utredning togs fram – men när man insåg att prislappen skulle rinna iväg till ett par hundra miljoner, la sig entusiasmen.
Intresset från fritidsbåtfolket och kanotister har inte minskat. Det talas om att locka med att, till exempel, kunna ta båten från Göteborg, upp längs Göta älv, in i Vänern och vidare de 25 milen på Dalslands kanal med sina 16 slussar och vi Lelång och Foxen nå ända hit, till norska sidan av Stora Le.
Och efter en kort överfart färdas fyra mil söderut till Halden – och där ta båten på lastbil förbi Tistafossen ut i Idefjorden – och navigera slutetappen längs Bohuskusten.
– Se den som en slags återskapad norsk-svensk regional union, fast på vatten, säger Vidar Østenby, vd för Haldenkanalen Regionalpark och i ledningen för Marker kommun, som Otteid tillhör.
Sedan länge hanterar båtentusiaster den korta överfarten till de norska vattnen med lastbil. Magne Gundersen kran & Transport berättar för DN att de en vanlig sommar lyfter kring 60 båtar den vägen.
Men när det nu blev för dyrt att återskapa Otteidkanalen, fanns inget annat sätt än lastbil? Funderingarna har lett till ett koncept som dragits för ledamöter i såväl riksdagen som Stortinget: Att återskapa den så kallade Gusbybanen, den minijärnväg på 1 500 meter som under ett sekel fram till 1926 konkurrerade med Otteidkanalen om timmerlasterna.
Men nu, med inspiration från ”båttågen” i Elblągkanalen i Polen och Big Chute Marine Railway i Ontario, med teknik där båten glider in en eldriven vagn med en operatör som sköter en 23 minuter lång färd. Alternativt – för kanotister – med en dressin man kör själv.
Vagnen ska enligt studien klara 4,05 meter breda och 10,7 meter långa båtar med 5,5 meters fri höjd och 1,8 meters djupgående.
Konsultens bedömning är att investeringen skulle klaras på 30 miljoner kronor.
– Rapporten har dragits för järnvägsmyndigheten och det ser positivt ut med markägarna. Det här är mer realistiskt än att gräva upp kanalen, och det skulle bevara historien, säger Terje Kristiansen, vd för Haldenkanalens bolag.
– … nu gäller det bara att få de med pengasäcken att inse hur spännande det är.
Markägaren Jens Håkon Bjerke står vid strandkanten och funderar över kalkylen.
– Det är svårt säga om båttåget skulle bära sig självt enbart på biljettpriset, men för hela regionen skulle det vara lönsamt, det är jag övertygad om. Ta bara boenden och matställen längs vägen, och tänk en gemensam kanalbiljett för hela rundan Göteborg-Halden!
Svenskt båtfolk gör tummen upp.
– Vi säljer i dag 66 000 gästnätter till kanotister i Dalslands kanal, kring 70 procent är tyskar. Om vi med ett sånt här båttåg kan fördela ut våra besökare på ett större område, in i Norge, så skulle vi kunna locka ännu fler turister, säger Owe Lindström, ordförande i Värmland-Dalslands båtförbund.
Kollegan Jonas Turitz leder Västkustens båtförbund och svarar ”jättekul!” om idén, men undrar också hur man hanterar båtarna på ett säkert sätt under ”tågresan”.
I Dalslands kanalbolag är Lotta Edin-Johansson vd. Nyligen fick hon se en datoranimerad film om hur det är tänkt fungera.
– Idén är jättehärlig, otroligt spännande. Jag har inte sett några kalkyler, men möjligheterna borde vara stora, säger hon.
Men även vid Stora Les södra sjöspets, i Dals-Ed, ser man möjligheter, säger näringslivsansvarige Tommy Nerstrand.
– Skulle det här gå i lås vore det väldigt fördelaktigt för den utveckling som vi tänkt oss här.
Nu är Dalsland ett landskap där ”lovande” projekt inte sällan slutat som just… lovande.
– Jag tror att många tänker att det inte blir något av det här heller, att det är ett projekt uppe i det blå. Och jag är väl en sån som blir beskylld för att vara optimist, jag tror inte det här är omöjligt, säger Nerstrand.
En rak kommentar om pengarna ger kommunstyrelsens ordförande i Bengtsfors Stig Bertilsson (M):
– Vi har sagt till norrmännen att betalar ni så tycker vi det är intressant.
Dalsland med sin dramatiska natur där många scener i ”Ronja Rövardotter” filmades, har länge upplevt sig lite bortglömt, och med bruksorter som haft det tufft.
För att ge landskapet en skjuts framåt inledde Västra Götalandsregionen 2021 projektet Det goda livet i Dalsland, med Thomas Forslin som processledare. Att utveckla flödena över gränsen mot Norge ser han som viktigt för att stärka besöksnäringen.
Så kan ”båttåget” vara något?
– I dag samlas många av kanotturisterna på några få ställen, det vore bra att kunna sprida ut dem. Så jag ser väldigt positivt på att hitta nya stråk, som den här tanken öppnar för, säger Thomas Forslin.
Men bollen ligger primärt hos norrmännen. I kommunhuset i Ørje någon mil norr om Otteid håller Vidar Østenby till. Han är övertygad om att ”båttåget” skulle föra med sig ett lyft för relationerna över gränsen – relationer som ansträngdes under pandemin.
Nu är vi i en fas om att antingen genomföra det här eller lägga ner, är hans slutsats.
– Men när jag pratar med Dalslands kanalfolk säger de att det här skulle skapa en helt annan upplevelse än att tillföra ytterligare slussar. Och inte minst är det ekonomiskt mer realiserbart.
Pedagogiken hade varit enklare, funderar Østenby, om järnvägen för ”båttåget” gått över nationsgränsen. Kanske kunde man ändå kopiera ett närliggande koncept, tänker han: Kjölen Sportcenter, längdskidspåren som är dragna över riksgränsen vid Ørje och Töcksfors. Där samsas svenskar och norrmän i ett gemensamägt bolag.
– Kanske är det en modell som vi kan använda med järnvägsspår också.
Det nordiska samarbetet har inte setts som så viktigt som nu i Norge sedan andra världskriget. Det bedömer Erik Unaas, mångårig regionpolitiker och chef för kommunsamarbetet i länet Indre Østfold.
Kan det samarbetet få ”båttåget” att bli mer än en snygg skiss?
– Jag tror att det kan bli ett unikt och spektakulärt turist- och upplevelseprojekt, säger Unaas.
– 2025 bör bli året då vi samlar norska och svenska nationella och regionala myndigheter för att realisera ett koncept som Gusbybanen.
Fakta.Studie gissar på 531 turer första året
I konsultrapporten om Gusbybanen, ”båttåget”, resoneras om marknadspotentialen med utgångspunkt i hur många båtar som slussar i Haldenkanalen och i Dalslands kanal.
Då landar man i ”en försiktig” bedömning om 531 överfarter på ”båttåget” första året.
Rapporten resonerar också om vilket pris båtturister skulle acceptera för ett paket med lastbilslyft i Halden förbi forsen i Tistedal, slussarna på norska sidan och ”båttåget” och nämner summan 3 500 kronor, och 920 kronor enbart för ”båttåget”.
Rapporten räknar också med kring 500 kanotister per år som skulle hyra dressin för 300 kronor.
Källa: Konsultrapporten om ”Gusbybanen”
