Den 25 mars 1953 bredde en märklig rubrik ut sig på Dagens Nyheters förstasida. ”Öresund torrt för miljard” stod det, och sedan: ”Billigt pumpa läns, vallar ger skydd, städer får tomter”. Artikelförfattaren Ruben Rausing – som inte var journalist utan grundaren av svenska Tetrapak – lade i artikeln fram ett förslag på inget mindre än torrläggning av sundet mellan Sverige och Danmark. Vinsterna skulle bli enorma fick man veta: ”Nya städer och samhällen kommer att drömmas fram längs nya trafikleder på Sundets till ett blomstrande trädgårdslandskap förvandlade slambotten.”
Rausing medgav att ett genomförande av projektet skulle kunna skapa en rad svårigheter, som förluster för sjöfart, fiske och miljö, samt av Landskrona hamn. Men främst pekade han på möjligheter och föreställde sig vad danska arkitekter skulle kunna skapa med dessa nya förutsättningar.
Redan nästa dag kördes projektet i botten. DN och Sydsvenska Dagbladet Snällposten publicerade kommentarer från sakkunniga, tonen var nedlåtande, ironisk. Rausing slog tillbaka, ansåg dem vara idioter som inte visste vad de pratade om. Och vem nu idioten än var kom hen inte ensam. För förslagen varken började eller slutade med Rausing – projekt, prospekt och visioner tycks flockas runt sundet.
Bron mellan Sverige och Danmark stod klar år 2000, men idén om den väcktes redan på 1800-talet. Tre konstgjorda öar mellan Köpenhamn och Malmö var Swecos vinnande förslag i tävlingen Imagine open Skåne 2030 som arrangerades 2016. Två år senare presenterade den danske statsministern Lars Løkke Rasmussen förslaget om den konstgjorda ön Lynetteholmen – ett bygge som ska pågå mellan 2035 och 2070 och rymma bostäder för 35 000 invånare.
Men låt oss stanna lite vid Rausing, vars projekt man kan läsa om i arkitekten Jesper Meijlings text ”All that is fluid becomes solid. Lecture on landscape and economy” från år 2000.
Texten sattes nyligen i händerna på Matthew Post, curator för utställningen ”Torrlägg Öresund” som öppnar den 8 februari på Malmö Konsthall. Matthew Post är från Los Angeles, bor i Polen, har varit lärare och docent på Kungliga konsthögskolan i Köpenhamn och curerat 2024 års avgångsutställning på Kunsthal Charlottenborg. Han blev kontaktad av Malmö Konsthalls chef Mats Stiernstedt, som ville göra en utställning med lokala och regionala konstnärer som inte ställt ut på konsthallen tidigare.
– Jag blev inbjuden som en outsider med en utifrånblick, men också som någon som känner många konstnärer i regionen. Vi bestämde oss för att föra samman konstnärer från Köpenhamn och Malmö, och sedan kom tematiken efterhand.
Jag pratar med Matthew Post via videolänk ett par veckor innan utställningen öppnar. Utställningstiteln bygger naturligtvis på Rausings förslag, som genom Jesper Meijlings text inspirerade Post att undersöka andra historier från regionen. I grunden för de verk som visas i ”Torrlägg Öresund” finns politiska idéer, visioner och exploatering av mark, miljö och människor – men också myter som vuxit fram ur idéerna och berättelserna.
– Meijling tar avstamp i Rausings idé att med Tetrapak skapa ett kontinuerligt flöde av vätska innesluten i steriliserande papper, i ett slags snillrikt, logistiskt och produktivt arbetsflöde. Meiljing lyfter uppfinningen i relation till DN-artikeln och drar kopplingar mellan rörelser av flöden och den sorts paketering av ett område som Rausing föreslår, säger Matthew Post och fortsätter:
– Jag inspirerades verkligen av hur Jesper såg med en mer positiv blick på det hela, och det kändes viktigt att utställningen inte bara speglar idén om all ny utveckling som hemsk och ond. Jag ville ha ett mer nyanserat perspektiv där det finns både humor och abstraktion invävt i den ibland tunga sociala historia som tas upp i utställningen.
De fjorton konstnärer som deltar i ”Torrlägg Öresund” tar avstamp i regionen som en plats för sociokulturella, ekologiska, teknologiska, ekonomiska och politiska sammanflätningar. Lokala och regionala berättelser kopplas till globala rörelser och processer som migration, klimatförändringar och ekonomisk utveckling.
En av de medverkande konstnärerna är Kalle Brolin, som ägnat tio år åt att gräva i den skånska kol- och sockerindustrin. Filmen ”Jag är kommen igen” lutar sig dels mot forskning kring hur överlevare från koncentrationsläger blev satta i arbete i de skånska sockerbetsfälten, dels reportageböcker om hur nazistiska krigsförbrytare smugglades ut ur Tyskland och gömdes undan på skånska slott och gods.
– Varje morgon på väg till min ateljé i Malmö passerar jag politikern Per Engdahls gamla lägenhet, där han administrerade utsmugglingen av nazister. Några hundra meter därifrån ligger den judiska kyrkogården med aska från Auschwitz. Jag kan också stöta på och prata med en av forskarna bakom projektet ”Skånegåtan”, som handlar om varför etnonationalismen växer fram snabbare i vissa regioner än andra.
För ”Torrlägg Öresund” har Kalle Brolin lagt in en sekvens i filmen med målningar från 1600-talet, då den svenska armén marscherade på isen över sundet för att angripa Danmark, vilket ledde till att Skåne blev svenskt.
– Det var början på en etnisk rensning av Skåne, försvenskningen, när befolkningen minskade med en fjärdedel och den danska adel som satt på de skånska slotten byttes ut till svenska släkter, förklarar Brolin.
Gränsen mellan Sverige och Danmark har på senare år blivit ett slags geografisk symbol för en allt hårdare politik och retorik kring frågor om immigration och migration.
Konstnären Hanni Kamaly tar ett historiskt grepp om ämnet genom att namnge sina metallskulpturer efter migranter som deporterades från Sverige i början av 1900-talet. Och en av de yngre konstnärerna i utställningen, Ina Nian, uppmärksammar i sitt projekt ”Black Noise” hur den svenska regeringen och näringslivet levererade järn och handlade med imperialistiska makter som Storbritannien, Portugal och Spanien under den transatlantiska slavhandeln.
– En annan konstnär, som i högsta grad kommer att påverka utställningens estetik och design, är Hannibal Andersen, som har forskat i multinationella företags varumärkesskydd av färgkombinationer. Han har målat pelare och en stor vägg i dessa färger för att belysa frågor kring nationell identitet, ägandeanspråk och ”bolagisering” av det allmänna.
Öresundsregionen har genom åren inspirerat författare, poeter, konstnärer och andra att ta sig an den mystik som präglar regionen; dundersuccén ”Bron” är ett exempel. Malmöbaserade konstnären Matilda Tjäder deltar på konsthallen med ljudverket ”Live and breathe”, och visar i samband med utställningen tillsammans med danska Asta Lynge även filmen ”The strait trilogy”– en film som tar avstamp i tidigare nämnda Lynetteholmen.
– När jag och Asta träffades pratade vi mycket om hur Öresundsbron historiskt marknadsförts utifrån utmålandet av regionen som en sorts bilateral dröm. Lynnetteholmen presenterades 2018 och vi påbörjade arbetet med piloten av filmen i början av 2020, så detta absurda inslag i regionen blev ett naturligt och viktigt inslag i våra samtal.
I ”The strait trilogy” inträffar en rad märkliga händelser i Öresundsregionen: simmare och kitesurfare från sundets kuster försvinner, personliga tillhörigheter spolas upp på stränderna och det uppstartade arbetet med Lynetteholmen avbryts och skjuts upp på obestämd tid, och när även Öresundsbron stängs publiceras en geologisk undersökning och konspirationer om en övernaturlig kraft, en portal, någonstans i sundet.
– Portalen fungerar som ett perfekt fiktivt verktyg för att ge svar på regionala mysterier från Öresund, exempelvis hur förslaget om Lynetteholmen ens kunde komma på tal. Projektet marknadsfördes som ett Kinderägg, vilket är absurt i sig. Vem vill ha ett Kinderägg när vi står inför en klimatkatastrof?
Lynetteholmen har liksom Rausingförslaget omgetts av starka reaktioner – tidigare miljö- och klimatminister Per Bolund (MP), svenska myndigheter som Naturvårdsverket, Statens geotekniska institut, SMHI, Trafikverket och Havs- och Vattenmyndigheten är några av dess kritiker.
Frågan är om förslaget kommer att falla som Rausings, och vilka nya möjligheter, berättelser och visioner som ”Torrlägg Öresund” kanske kan avtäcka i det mellanrum som gränslandet mellan Malmö och Köpenhamn utgör.
– Förhoppningsvis kan utställningens blandning av humoristiska anekdoter och större berättelser ge förslag på och leda till samtal om hur vi kan hantera både regionens laddade historia och vår tumultartade nutid, säger Matthew Post.
Läs mer:
Birgitta Rubin: Tio konsthändelser att se fram emot i vår