De jobbar för att stärka tjejer i sitt eget område

Doften av korv stroganoff letar sig upp för trappan i Folkets hus. I kantinen på nedervåningen äter Najah Habib, 18 år, Farhiya Hawad, 19 år, och Naima Mohamud, 18 år, upp det sista av kvällens middag.

De har just kommit hit med buss och tunnelbana från sina respektive skolor.

Nu brer mörkret ut sig över Rinkeby.

– Det här är något vi ser fram emot varje vecka, säger Farhiya Hawad.

Snart inleds kvällens Tjejforum, en träff som arrangeras varje torsdag av organisationen Rädda Barnen tillsammans med Rinkeby Folkets hus och föreningen JET. Konceptet togs fram 2016 i syfte att stärka unga genom samtal och möten. Motsvarande träffar finns även för killar.

– Tjejforum är en viktig mötesplats. Många ungdomar upplever att deras upplevelser inte tas på allvar av majoritetssamhället. Det gör det ännu viktigare med ett ”safe space”, en trygg plats där de kan dela sina upplevelser utan att bli dömda. Där de kan träffa andra i en liknande situation och relatera till varandra, säger Minna Massry som är ledare för kvällens träff.

Rädda Barnen har riktat sina insatser mot socioekonomiskt utsatta områden, som kännetecknas av bland annat lägre ekonomisk standard. Ett sådant område är Rinkeby, som tidigt kom att bli en symbol för den växande segregationen i Sverige.

Stockholms innerstad ligger bara drygt en kvarts färd bort med tunnelbanan, men kontrasterna är skarpa; statistik från 2016 visar att årsinkomsten i Rinkeby är mindre än hälften av den i centrala Stockholm. Här är över 70 procent av befolkningen utrikesfödda. Arbetslösheten är högst i hela Stockholms stad.

Kvällens deltagare är en sammansvetsad trio. De har pluggat ihop i grundskolan och tillbringar en stor del av sin fritid i Järvaområdet. I takt med att de tar klivet in i vuxenvärlden håller de varandra om ryggen.

Det måste man, om man kommer från Järva.

– Jag känner högre förväntningar på mig bara för att jag kommer härifrån, säger Najah Habib som bytt skola av samma anledning.

– Varför ska jag bevisa mig? Känna mig konstig? Det här är mitt normala. Man måste vara på en plats där man känner sig bekväm. Jag vill gå till en skola där man ser mig som person. Inte ser mig för fördomarna.

Fördomarna hon syftar på handlar bland annat om hennes hudfärg, hennes slöja och hennes religion.

Farhiya Hawad fyller i:

– Jag minns en kommentar. Vi skulle göra ”ice breakers” (på svenska: konversationsstartare), man skulle skriva ner frågor på en lapp, ge till olika människor och sedan själv ställa frågan man fått upp. Då var en av frågorna ”Skulle du bo i Rinkeby för 1 miljon kronor?”. Man märker direkt att Rinkeby inte är ett önskvärt ställe.

Själv vet Naima Mohamud ingen bättre plats än Rinkeby. Här finns den goda maten, och glada grannar som hälsar i trapphuset och på gatan. En plats där hon kan vara sig själv.

– Jag känner mig trygg när jag kommer till Rinkeby. Jag ser andra muslimska kvinnor i sjal. När jag åker in till stan ser jag ingen som liknar mig. Jag känner mig inte lika välkommen.

Deras upplevelser reflekteras även i statlig forskning. Till exempel visar en rapport från IFAU att unga med utländsk bakgrund har en svagare ställning på arbetsmarknaden än unga med svensk bakgrund.

Anledningarna är flera, men IFAU pekar bland annat på en brist på nätverk eller språkkunskaper samt ren diskriminering. Tidigare forskning visar att unga med arabiskklingande namn i mindre utsträckning blir kallade till jobbintervjuer än de med svenskklingande namn – trots relevant arbetslivserfarenhet.

Najah Habib, Farhiya Hawad och Naima Mohamud känner inte bara en större press på grund av sin bakgrund. Även som tjej i det svenska samhället följer högre förväntningar. Därför är det skönt att gruppen kan mötas i ett slutet rum.

– Många av problemen vi tar upp här handlar på något sätt om att vi är tjejer. Vi har andra utmaningar och andra förväntningar på oss än killar. Här kan vi prata om vilka normer som finns och hur vi känner kring det, säger Farhiya Hawad.

– Det är mer krävande att vara tjej. Vi går inte igenom samma saker som killar, säger Najah Habib.

– Till exempel att vi bär sjal, fyller Naima Mohamud i.

Hur hanterar man utmaningarna utan att kompromissa med sig själv? Vad kan ett samtal på Tjejforum lösa?

Enligt Rädda Barnen har träffarna bland annat lett till att deltagarna fått bättre självkänsla och ökat närvaron i skolan. Det har i sin tur lett till ett positivt inflytande på andra elever.

Det finns också en viktig aspekt i att kunna hjälpa andra. Farhiya Hawad, Najah Habib och Naima Mohamud tar gärna yngre deltagare under sina vingar genom att svara på oroliga frågor om slutbetyg och förväntningar inför gymnasiet.

Farhiya Hawad beskriver det som ett slags systerskap. Det är något hon vill fokusera mer på när hon planerar att ta ett sabbatsår efter gymnasiet, till exempel genom att engagera sig mer i föreningslivet i Järvaområdet.

Najah Habib säger att hon aldrig sett så mycket engagemang som i Järva.

– Du kommer inte att ha en enkel väg. Men Tjejforumen har visat oss att vi har en större gemenskap, vi som kommer härifrån. Vi har samma svårigheter. Men träffar har också visat för oss att det finns vägar ut ur det. Som våra ledare, de har kommit långt. Jag hoppas att vi är den sista generationen som har de här svårigheterna.