För 50 år sedan var det premiär. Historiens första Vinterparalympics, bestående av de två sporterna längd- och alpinskidåkning, hölls i Örnsköldsvik. Ronny Persson från Kramfors var nio år gammal då. Vid det laget hade han naturligtvis ingen aning om att han själv skulle bli en flerfaldig paralympisk medaljör, eller att han skulle hamna i rullstol.
Olyckan skedde när han var 20 år. Han föll ner från en balkong och blev förlamad från midjan och nedåt.
Med rullstolen tog allt längre tid än tidigare. Det tog längre tid att gå på toaletten, längre tid att duscha och längre tid att transportera sig från en plats till en annan.
– Det störde mig något kopiöst, säger Persson.
Han beskriver det som att rullstolen störde hans livsfilosofi, men ganska tidigt började han med paraidrott och följde, tack vare en idrottskonsulent, med på en skidresa till Tärnaby. Där prövade han sittande skidåkning.
– Jag körde rakt ut i skogen för jag kunde inte stanna, säger han om första upplevelsen.
När han väl bemästrade tekniken fastnade han för skidåkningen.
– Jag insåg att det här är ju fränt. Det som var så lockande var att jag blev herre över farten. Jag ska inte säga att jag var fri som en fågel; det är lite för högtravande. Men jag kunde ge järnet och låta fartvinden vara där i alla fall.
Han började tävla och inför Paralympics i Nagano 1998 säger han att han inte hade gjort mer än en enda bra världscuptävling.
– Det var den som blev min biljett till spelen. Och när jag står där i starthuset så tänker jag: ”Ingen minns en sjundeplats. Kör nu! Kör för allt vad det går.” Sedan gjorde jag ju det och så blev det ett brons. Jag fattar inte vad som hände egentligen, men det var ju en otroligt rolig upplevelse.
Sedan debuten och störtloppsbronset i Nagano har han varit med på ytterligare fem Paralympics, med resultatet fyra silver och två brons, men alla medaljer har inte kommit i alpinskidåkning. Efter en skada slutade han nämligen tävla i alpint.
På sitt jobb träffade han ett par landslagsspelare i rullstolscurling. En av dem var Jalle Jungnell, som var skipper, och han tjatade på att Persson skulle följa med och prova sporten.
– Jag tänkte ”jag går väl ner då så att jag får igen truten på dem” och ”hur svårt ska det vara att dra en sten dit bort?”. Det visade sig att det var ju skitsvårt. Då blev jag förbannad, säger Persson.
Han debuterade i VM 2015 och nu har han spelat Paralympics i rullstolscurling två gånger: 2018 och 2022. I Peking 2022 tog han silver med Lag Viljo Petersson Dahl. När Persson överblickar sina paralympiska minnen ser han en stor utveckling.
– Nivån har ju skjutit i höjden hundra gånger från Nagano till i dag.
Han tycker att parasporten har blivit mer professionell samtidigt som utrustningen har gått framåt och träningsmängden hos paralympierna har ökat.
– Idrott ska vara svårt. Annars är det inget kul. Om alla kan vinna genom att bara träna lite här och där så är det ju inte roligt. Då blir värdet på framgångarna inte så högt, eftersom alla kan göra det. Men när det är riktigt jäkla svårt och man lyckas blir det värt så otroligt mycket mer.
Var medaljerna mindre värda när du började än de är nu alltså?
– Jag skulle säga ja. Det säger jag inte på grund av träning och så vidare, men då var det också fler olika klasser. I dag har man renodlat det på ett annat sätt så det är mycket färre medaljer. De är mycket svårare att nå och då stiger värdet på medaljerna.
Det svenska curlinglaget i årets Paralympics är samma som silverlaget från 2022, bortsett från att Marcus Holm, som slår Persson på fingrarna med sina sju Paralympics, ersätter Mats-Ola Engborg.
– Det är ju lätt att säga att målet är guld, men det är också lite arrogant att säga det rakt av, när alla andra lag också tränar stenhårt för att göra samma sak. Jag säger så här: Det gäller att hela laget har en bra vecka, att man är inne i sitt flow och att vi får ut det vi vill av varje spelare, säger Persson.
Ronny Persson tror, så länge spelet klaffar, på att laget tar sig till semifinal och sedan kan vad som helst hända.
Fakta.Rullstolscurling
I rullstolscurling består lagen av både herrar och damer.
Matcherna innehåller åtta omgångar och likt i stående curling får man poäng för varje sten som ligger bättre placerad än motståndarlagets bästa sten.
Till skillnad från i stående curling stöter spelarna iväg stenarna stillastående, med hjälp av en sticka.
Spelarna sopar inte heller under stenens färd mot boet. När stenen väl är släppt finns det alltså inget sätt att påverka den.
Lag Viljo Petersson Dahls OS-matcher
Lördag 7 mars: Norge–Sverige (2–6) och Sverige–Sydkorea (8–6).
Söndag 8 mars: Sverige–Lettland (10–2).
Måndag 9 mars: Sverige–USA och Storbritannien–Sverige.
Tisdag 10 mars: Sverige–Kanada.
Onsdag 11 mars: Sverige–Slovakien och Italien–Sverige.
Torsdag 12 mars: Kina–Sverige.
Fredag 13 mars: Eventuell semifinal och eventuell bronsmatch.
Lördag 14 mars: Eventuell final.
Källa: Paralympics.se
Läs mer:
Paralympiern hoppas på repris: Vill tävla under VM i Falun 2027
Svenska beskedet: Bojkottar inte invigningen av Paralympics
