Svallvågorna efter de uppmärksammade sammandrabbningar som skedde i samband med Europa Leauge-matchen mellan Ajax och det israeliska fotbollslaget Maccabi Tel Aviv i torsdagskväll går fortsatt höga. En extrainsatt ”nöd-debatt” ska hållas i Amsterdams fullmäktige i morgon tisdag och borgmästaren Femke Halsema har lovat att lägga fram fakta innan dess.
Känt är att 62 personer greps under sammandrabbningarna mellan de två olika grupperingarna. Fem av dem begärdes häktade under måndagen, misstänkta för misshandel. Två av dem är under 18 år.
40 av de som suttit gripna har släppts och bötfällts för allmänfarlig ödeläggelse. Tio är misstänkta för förolämpning, skadegörelse eller innehav av olagliga fyrverkerier och har släppts. Av kvarvarande tolv har fyra dömts till böter för mindre förseelser, bland annat förolämpning och våld mot tjänsteman. Totalt fick fem personer sjukhusvård och mellan tjugo och trettio supportrar till den israeliska fotbollsklubben Maccabi Tel Aviv uppges ha skadats lindrigt.
Men vad var det som hände? Sociala medier exploderade i princip i realtid av olika filmklipp och bilder på händelseförlopp sedda ur olika perspektiv. Allt från fotbollshuliganer som vrålar rasistiska slagord och tycks hylla dödandet på Gazaremsan till pro-palestinska demonstranter som jagar fotbollssupportrar genom staden finns att se.
När borgmästaren Femke Halsema och polischefen Peter Holla i fredags höll en presskonferens inledde polischefen med att konstatera att det var israeliska fotbollssupportrar som redan på onsdagen rev ner palestinska flaggor i staden, slog sönder en taxi och satte eld på ytterligare en palestinsk flagga på ett torg.
Den inledande beskrivningen till trots: borgmästare Femke Halsema landade i slutsatsen att det som skett var en pogrom – en våldsam och blodig förföljelse riktad mot judar som hon sade sig skämmas över.
Händelsen fördömdes snabbt av flera världsledare, som till exempel EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen, Frankrikes president Emmanuel Macron, USA:s avgående president Joe Biden och, förstås, Israels president Benjamin Netanyahu.
Efter presskonferensen infördes ett demonstrationsförbud över helgen – det har nu förlängts till torsdag morgon.
Kritiken har inte låtit vänta på sig – såväl mot bilden av att det skulle handla om antisemitism som mot det nu rådande demonstrationsförbudet.
– Man har gett en mycket ensidig bild av vad som hände. Det började med att fotbollsfansen drog runt i staden beväpnade. De attackerade människor på Amsterdams gator, skrek slagord som glorifierade folkmord. Det var inte alls konstigt att Amsterdamborna reagerade och blev arga, säger Jazie Veldhuyzen, fullmäktigeledamot för De Wonk, det parti som befinner sig längst till vänster på den politiska skalan i Nederländerna.
Att brittiska Sky News plockade bort ett första inslag om händelserna har inte gjort saken mindre känslig. I den första versionen beskrevs fotbollssupportrarna från Maccabi Tel Aviv som ”historiskt kända huliganer”. Där sa också reportern att ”de israeliska huliganerna begick övergrepp mot nederländska medborgare”.
Sky News ersatte inslaget med ett nytt där allt som antydde att även israelerna begått brott var bortklippt och där flera politiker fick fördöma den ”förföljelse av judar” som skett.
Borgmästaren och polisen har lovar att det ska genomföras en oberoende granskning från alla tillgängliga källor, inklusive övervakningskameror, videoklipp som spridits på nätet och vittnesmål från personer som var där. Vad som sagts i olika gruppchattar kan också komma att få betydelse.
– Vi ska ta ansvar. Jag tjänar och skyddar medborgarna i Amsterdam, säger Femke Halsema till nederländska Het Parool.
Trots demonstrationsförbudet hölls nya demonstrationer i går och aktivister har också ansökt om tillstånd att demonstrera mot demonstrationsförbudet i morgon tisdag.
Ester Pollack, professor vid institutionen för mediestudier vid Stockholms universitet, konstaterar att den här typen av händelser blir till symboliska vapen för olika politiska aktörer.
– I en viss kontext så är de extremt känsliga och tolkningen blir tillpassat olika, manipulerande syften. Olika aktörer har sina prioriterade narrativ om vad det här är och i vilken berättelse de ska passas in i.
Hon menar att varken media eller makthavare bör dra förhastade slutsatser, man måste ha ett källgranskat empiriskt underlag om vad som hänt.
– I det här sammanhanget blir debatten lätt övertänd och reaktionerna extra kraftiga eftersom de egentligen relaterar till en annan situation, nämligen kriget i Gaza.
