De senaste två veckorna har varit de mest dramatiska i Tanzanias nutidshistoria. Invånarna i det östafrikanska landet har sett hur regimen som styrt sedan självständigheten nu visar sitt rätta ansikte medan den kämpar för sin överlevnad.
Efter valet den 29 oktober, där president Samia Suluhu Hassan stod utan motståndare och vann med 98 procent av rösterna, bröt demonstrationer ut i många städer. Säkerhetsstyrkornas svar blev synnerligen brutalt och chockade omvärlden som betraktat Tanzania som ett av de fredligaste och lugnaste länderna i Afrika.
Inledande rapporter om att hundratals har dödats av polis och andra säkerhetsstyrkor, visar sig nu ha varit uppskattningar i underkant. Oberoende observatörer som DN talat med uppskattar att det handlar om minst 1 000 döda men den verkliga dödssiffran kan vara betydligt högre.
Samtidigt går polisen nu från dörr till dörr för att fängsla oppositionella. Man tvingar vanliga människor att visa upp sina mobiltelefoner för att bilder och videoklipp, som exponerar polisens våld, ska kunna raderas. Hundratals har fängslats under den senaste veckan, enligt internationella medier.
Men den brutala reaktionen är snarast ett tecken på hur desperat Samia Suluhu Hassan nu är, trots sin jordskredsseger.
– De agerar utan något mål och utan någon strategi. Det här kommer att explodera i regeringens eget ansikte, säger Godfrey Mwampembwa.
Han är känd för bredare massor som en av de främsta satirtecknarna på kontinenten och har med sin penna kommenterat politiken i regionen under pseudonymen Gado, men är också en flitigt anlitad politisk analytiker. Sedan många år bor han i Kenyas huvudstad Nairobi och just nu tror han att det inte är lämpligt för honom att återvända till hemlandet Tanzania.
Mwampembwa säger att det vi nu ser i Tanzania är en utveckling som varit oundviklig under det socialistiska regeringspartiet CCM:s mångåriga styre. Partiet hette först Tanu och bytte namn till CCM, Revolutionspartiet, på tidigt 1970-tal och har styrt landet sedan självständigheten.
– Någon beskrev det som en tryckkokare som har ignorerats. Regimen har monterat ned sina egna institutioner och genom att inte tillåta någon politisk dialog, har man helt missat att läsa av stämningen i landet. Men nu är anden ute ur flaskan och den kan inte tvingas tillbaka, säger Mwampembwa.
Sveriges utrikesdepartement utfärdade en reseavrådan i samband med att protesterna bröt ut och internet stängdes av under flera dagar i landet. Situationen på gatorna har nu lugnat ned sig men det innebär inte att krisen är över, även om UD drog tillbaka sin avrådan på måndagskvällen.
För nu mobiliserar både traditionella oppositionspartier och andra regimkritiker inför vad som kan bli massiva demonstrationer på landets självständighetsdag den 9 december.
Trycket på regimen lär med all sannolikhet växa i takt med att omfattningen av våldet blir tydligare för invånarna. Även katolska kyrkan, som har stort informellt inflytande, har markerat mot regimen och höll på måndagen mässor för alla offren för våldet.
– Suluhu må verka hämningslös, men framför allt är hon inkompetent. Regeringen förstår inte att de har skapat mer ilska genom sitt agerande, säger Deogratias Munishi, internationell sekreterare i det största oppositionspartiet Chadema.
Han är fri för att han befinner sig i exil – DN träffar honom i utkanten av Nairobi – men större delen av partiets ledarskikt har nu fängslats. Sedan tidigare stod partiledaren Tundu Lissu åtalad för högförräderi för att han uppmanat sina anhängare att bojkotta valet i väntan på reformer som aldrig genomförts.
Chadema var redan tidigare hårt ansatt av regimen, men Munishi menar att det var en grav missbedömning från regeringens sida när de koncentrerade sin energi på den partipolitiska oppositionen.
– De gick ju efter oss hela tiden, men de protester som skakat landet är mycket större än så. Det här är en process som ägs av den bredare allmänheten nu, säger han.
Att regeringens häxjakt på oppositionella kommer att skrämma kritikerna till tystnad är inte ett troligt scenario, menar Godfrey Mwampembwa som tror att det är mer sannolikt att delar av säkerhetsetablissemanget bryter med presidenten och vägrar att lyda order.
