Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Roman
Denis Johnson
”Tågdrömmar”
Övers. Enrique de Gregorio
Faethon, 95 sidor
Det som kanske är en förbannelse börjar med en våldsam handling. Järnvägsarbetaren Robert Grainier dras med i en mobb som ger sig på en kinesisk gästarbetare i Idaho sommaren 1917. Efteråt ser han sitt offer överallt – är det rentav denna händelse som utlöser olyckan han senare drabbas av?
Denis Johnsons ”Tågdrömmar” är en berättelse om ett svunnet USA som vi sällan ser det, långt från de stora städerna längs kusterna. Grainier anländer som föräldralös sex- eller sjuåring till Idaho ombord på ett tåg som ingen verkar minnas var det kommer ifrån – det skulle kunna vara Utah, men det kan lika gärna vara Kanada i andra änden av Great Northern Railroad. Det är som om han sprungit ur självaste tågförbindelsen.
Och tågen förblir högst närvarande i hans liv. Grainier reser mellan olika brobyggen där ett ”myller av arbetare avverkade delar av skogen och byggde strukturer som var lika stora som vad som helst, som flätade massiva fackverk av trä i luften över oöverbryggbara avgrunder, hela tiden större, längre, djupare.” Det är ett slitsamt arbete, men hos Grainier finns en hunger efter att delta i sådana ”storslagna företag”.
Det livet spårar ur när han en dag återvänder hem efter en arbetssäsong på ett bygge. När han med tåget närmar sig sin hembygd i Idaho får han höra om en skogsbrand som svept över trakten. Branden är så förödande att inte ens tåget kan fortsätta hela vägen, och Grainier får streta vidare till fots. Väl framme står det klart att hans fru och lilla dotter omkommit i skogsbranden. Av deras gemensamma hem återstår bara aska. Men Grainier väljer ändå att stanna: ”Så fort han återvände till resterna av sitt hem kände han hur hans hjärtas sorg svartnade och renades, som om det var en faktisk klump av stoff från vilket allt det hoppfulla, galna tänkandet brändes bort.”
Hans nya eremitiska tillvaro öppnar för mystiska upplevelser. Han tycker sig se spår av hustrun och dottern överallt, som om deras andar fortfarande svävar runt boplatsen. I den vilda skogen runtomkring honom ylar vargar, men också mullret från de förbipasserande tågen är en konstant i ljudbilden. På så sätt lever Grainier i limbo mellan det vilda och mystiska, och den nya rationella värld där sådant inte längre får plats.
För i det större perspektivet sammanfaller Grainiers livshistoria med den koloniala ivern att böja det nordamerikanska landskapet efter den kapitalistiska, industriella viljan. Slingrande resvägar skulle med hjälp av modern ingenjörskonst göras raka. För järnvägens skull måste de enorma vidderna omformas, och till detta ändamål krävdes en oerhörd arbetskraft. Skogar behövde fällas, räls läggas och broar byggas. I den amerikanska berättelsen om framsteg och expansion var arbetarnas kroppar en förbrukningsvara.
Men ”Tågdrömmar” är bara 95 sidor lång. Denis Johnson utmanar sina läsare att själva göra jobbet kring att urskilja de historiska krafterna bakom berättelsen. Och på de få sidorna lyckas han på så vis förmedla inte bara en mans liv och tragedier, utan också nationens.
Denis Johnson visar därmed att det går att rymma den stora amerikanska romanen i en riktigt tunn volym. Det är verkligen skickligt.
Läs fler texter av Johanna Käck och fler recensioner av aktuella böcker i DN Kultur
