”Det blir som att revolutionen kommer till Vällingby torg”

Om det inte vore för att Liban Abdule har brutit foten, och just nu förflyttar sig med krycka, skulle han röra sig ledigt i lokalerna på Kulturhuset Stadsteatern i Husby. Han känner dem väl, som tidigare elev på Husbys skådespelarlinje.

Vi möter honom där ett par timmar innan generalrepetitionen av hans dramatikerdebut ”Kutt mutt”, en dialog mellan Tenstakillen Ali (spelad av Sharmarke Elmi) och socialsekreteraren Emma (Karin Foladi). Han är spänd på att se vad regissören Olof Hanson, dramaturgen Åsa Lindholm och de två skådespelarna har gjort av hans manus.

– Den handlar om bristen på kommunikation och vad som händer när man inte kan se saker ur flera perspektiv. Människor har ofta tunnelseende. Det har varit lite läskigt att lämna över, men jag litar fullt på Olof och Åsa. Jag ville att de skulle få frihet att utveckla manuset som de ville, säger han.

Liban Abdule tillhör Husbys skådespelarlinjes allra första alumner. Den ettåriga utbildningen startade hösten 2024 i ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern, Unga Klara och Balettakademien. Sedan tidigare finns liknande initiativ som Angereds teaterskola i Göteborg. Söktrycket har sedan start varit över förväntan.

Men det var inte alls givet att Liban Abdule skulle gå utbildningen. Han har gjort några insatser framför kameran, bland annat i ”Beck”, men är i första hand poet och vill själv styra över berättelsen. När Olof Hanson förklarade att det kunde vara ett sätt för honom att lära sig skriva för skådespelare blev han mer nyfiken.

– Det är lätt hänt att våra historier skrivs av människor som inte har levt våra historier. Även om filmer och serier inte behöver vara supersanningsenliga, så vill man ändå ha någon form av sanning i det, säger Liban Abdule.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

De senaste åren har det, trots lägre anslag och nedskärningar i kulturskolorna, talats om ett uppsving för ung scenkonst. 2024 slog teaterscenerna publikrekord och lockade fler unga än på tio år, enligt en rapport från Myndigheten för kulturanalys från oktober 2025.

Boomen verkar ske parallellt på olika platser. På diverse scener i Stockholms innerstad har man kunnat ta del av ett växande ekosystem av mestadels kvinnliga teatergrupper, med namn som Rostvit, Hets, Pöl och Hjärter fem.

I Husby hade den första produktionen, baserad på Melody Farshins ungdomsbok ”Mizeria”, premiär 2020. Sedan dess har teatern utropats till den nya hiphoppen, via Amiin Madars dokumentärfilm från i fjol som heter just så. ”Teatern är den nya hiphopen” skildrar processen bakom ”8 kvadrat”, skriven av Simon Matiwos och Murre Gonday, som blev en succé i Husby 2023. I rollerna som de trångbodda bröderna: Sharmarke Elmi och Ahmed Berhan.

Liban Abdule menar att ”8 kvadrat” bidrog stort till att lyfta teatern i närområdet. Han jobbar som ungdomsledare och märkte av hur det plötsligt började snackas teater i fritidslokalerna.

– När mina ungdomar hade sett ”8 kvadrat” så kom jag till jobbet och det var flera som bara: men jag vill testa att köra teater, vart ska jag vända mig? Hur ska vi göra? Så vi höll i teaterkurser, vi gjorde det ena och det andra, och jag har än i dag personer som skickar manus eller poesi till mig som ett resultat av just den pjäsen, säger han.

Timmarna innan ”Kutt mutt”-ensemblen intar scenen ockuperas den av elever från årets klass på Husbys skådespelarlinje. Just den här januaritorsdagen är även en grupp skådespelarstudenter från Balettakademien på plats. De ska delas in i grupper om fyra, tilldelas en dikt och sedan gestalta den som det faller dem in. Fantasin får styra.

Delar av klassen har tidigare erfarenheter av teater, andra ingen alls, men alla har samlats här för att de drömmer om att arbeta i branschen på något sätt. 23-åriga Pablo Opazo, till exempel, har tidigare studerat film och regi, men vill lära sig mer om skådespeleri ”för att bli en bättre regissör”. För 22-åriga Luna Löfgren, som aldrig tidigare har skådespelat, handlar det om att uppfylla en barndomsdröm.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Mielika Paiam flikar in att hon nog är lite beroende av teater:

– Jag har alltid vetat att det är skådespeleri jag vill hålla på med. Och kunna leva på det, inte behöva kombinera med något annat.

23-åriga Lawand Ali blev tipsad av sin syster, som visste att han gillade teater lite i smyg, att ansöka till utbildningen.

– Hon visste att jag inte var så öppen med att jag gillade teater. Först blev jag irriterad för jag kände att jag ville göra det här själv och ha mitt ägarskap över det. Men hon ville bara vara en bra syster, säger han.

Lawand Ali tror att ungas växande intresse för teater beror på en längtan efter att känna sig mänsklig. Han gestikulerar med pekfingret, upp och ner, hur man bara skrollar och skrollar.

– Det känns som att normen nu, i och med digitaliseringen, ”AI-slop” och Tiktok, är att allt går väldigt snabbt. Allt är väldigt bland – färglöst. Många fastnar i det där och gillar det. Men sen är det också en del som säger emot, och jag tror att det är de som kommer in i konsten, för det finns en inneboende gravitation mot att känna något djupare.

Samtidigt som teaterkonsten vitaliseras av nya grupper debatteras krisen i det kulturpolitiska systemet. Till exempel menar Freja Hallberg, konstnärlig ledare för den fria scenen Konträr, att det är ohållbart om gratisarbete, passion och idealism ska kompensera för minskade offentliga stöd (GP, 12/11 2025). Är det ett kulturuppror på gång?

I Vällingby fyller ett suggestivt bultande salongen. Byggställningar, madrasser, stolar och allehanda bråte puttas fram mot väggen för att bygga upp barrikader mot något, skådespelarna rör sig i ett sådant tätt virrvarr att de åtta framstår som en folkmassa.

Det är tisdagskväll och repetition inför Kulturhuset Stadsteaterns uppsättning av Victor Hugos 1800-talsklassiker ”Les misérables”, i regi av Johan Paus. Långt innan premiären den 6 mars är de åtta första speltillfällena redan utsålda.

– Vi kommer att bygga upp delar av scenen utomhus. Det blir som att revolutionen kommer till Vällingby torg, berättar regissören och pekar på de generösa fönstren ut mot torget.

På rollistan finns Ranja Barvary, 26, och Moses Ternedal, 20, som i fjol gick utbildningen i Husby och nu gör sin praktik.

– Vi var första generationen. Vi kom in utan någon tanke om vad det skulle vara, och så har vi fått utforma utbildningen tillsammans med lärarna, säger Moses Ternedal, som spelar 14-åriga Gavroche i ”Les misérables”.

– Nu vill man bara gå all in. Jag är så hungrig på det här. Och man vill bara hitta nästa grej, vad jag ska göra efter det här. Jag har gått på jättemånga auditions och så, jag har fått några nej och vissa har inte ens svarat, men det gör inte att jag ger upp. Jag kommer fortsätta kämpa.

Början av repetitionsperioden var något av en chock. När gruppen skulle läsa igenom manus för första gången läste de andra skådespelarna i en rasande fart. Men några veckor in känner Ranja Barvary och Moses Ternedal sig trygga, och väl utrustade efter skådespelarlinjen.

– Från första scen…, säger Moses, klappar med händerna och gestikulerar hur alla runt bordet förvandlades till sina karaktärer.

Ranja skrattar.

– Alla gick RAKT in! Vi kollade på varandra och ba ”oh shit, vi hänger på”, säger hon.

– Exakt, så då måste man bara köra. Men det är kul. Det är också samma som med utbildningen, det är nu under repen som vi får prova grejer som kan gå helt fel. Det är skönt att vi har varandra, vi vet att vi kommer från samma grejer och har ungefär samma mängd erfarenhet, säger Moses.

Både Moses och Ranja hade skådespelat tidigare, bland annat med varsin roll i produktioner på SVT: Moses var med i barnserien ”Otajmat”, Ranja spelade basketproffset Magda i dramaserien ”Taelgia” (2023). Det blev inkörsporten till skådespeleriet och utbildningen i Husby.

För Moses och Ranja handlar yrket om att få möjlighet att skapa fritt, och om att leva som de själva vill:

– Som skådespelare är du konstnär, du vill bara hålla på och göra grejer. Att få möjligheten att skapa något är ju högst upp på listan, säger Moses Ternedal.

– Jag var med i en pilotinspelning för en långfilm, och sen gjorde jag en roll i en kortfilm. Och nu det här. Det känns som att… Nu börjar det, säger Ranja Barvary.

Kryckan står lutad mot bordet i fikarummet på Kulturhuset Stadsteatern i Husby. Väggklockan, invändigt målad som en himmel med rosa moln, tickar på medan Liban Abdule dricker ett glas vatten och väntar på ”Kutt mutt”-repet.

I föreställningen blir 17-åriga Ali påkommen med att förvara droger i sitt skåp i skolan. Mötet med socialsekreteraren Emma blir en duell, om vem som har rätt att definiera och tolka en annan människas verklighet.

Själv har Liban Abdule prövat olika former av berättande. I tonåren ägnade han sig åt hiphop, och spelade bland annat in en låt med Yasin, men lämnade tidigt musiken. I stället gjorde han sig ett namn via Ortens bästa poet 2016, när han blev tävlingens första vinnare någonsin.

Nu är han officiellt en dramatiker. Strax före vår träff möter jag skådespelarlinjens verksamhetsledare Mikael Wranell. Apropå min stundande intervju med Liban Abdule utbrister han: Aaa, genius, genius, genius!

Liban Abdule skrattar till när han får höra det.

– Jag tror bara att det handlar om att jag vågar berätta våra historier, att jag vågar skriva på ett språk som de flesta människor inte är så bekväma med. Det är enkelt att bli hyllad när man gör någonting som borde ha gjorts för länge sedan, känner jag.