Anna Swenn-Larsson, alpint
– Jag försöker fokusera på vad jag ska göra tekniskt. Men också att vara i nuet och njuta, att tänka att det inte är något speciellt. Det är lättare sagt än gjort!
Calle Halfvarsson, längdskidor
– Jag blir ju nervös ibland. Jag kan bli nervös här (på en pressträff), det kan bli så att jag känner att pulsen börjar stiga, att jag inte vet vad jag ska säga … Men det får bara vara. Jag bara går igenom det. Det är väl bra att vara lite nervös ibland.
– Men när det kommer till tävlingar, då är jag ofta så fokuserad och inställd på det jag ska göra. Ibland har jag tänkt efteråt att: ”Hur kunde jag inte ha varit mer nervös inför det där loppet?”
Kan det ha hänt på ett VM?
– Ja, ja. Många lopp. Jag har ett minne från VM i Falun (2015), när jag kör mot Petter (Northug) där. Jag kan inte komma ihåg att jag var jättenervös då. Jag var bara så inställd på att gå ut och kötta. Sedan får jag ju stryk i spurten. Men att jag var jättenervös … Jag var nog nervös på kvällen innan, men jag har inget minne av det på tävlingsdagen.
– Men det är väl för att man har så mycket adrenalinpåslag och är så fokuserad på det man ska göra, så att det bara skjuter undan nervositeten.
Frida Westman, backhoppning
– Jag har jobbat mycket med fokus och sånt. Jag försöker koppla ur lite grann en stund före, så att man bara fokuserar på vad uppgifterna är och vad jag ska göra. Och sedan innan jag åker kopplar jag ur helt, då är det bara fullt fokus.
Oliwer Magnusson, freeskiing
– Jag har ändå haft ganska tur under hela min karriär att jag inte blir så nervös, så det är inget speciellt som jag behöver tänka på. Kring allt annat – förutom skidåkning – blir jag nervös, för där är jag inte lika bra, men skidåkning vet jag att jag kan. Men spelar jag till exempel golf och folk står och kollar på, då blir jag skitnervös.
Moa Ilar, längdskidor
– Inför OS var jag ju supernervös, nästan så att jag kände att det var bortom kontroll. Annars tycker jag att jag är ganska duktig på att behålla lugnet. Det gäller att andas med magen. Och att kramas! Med lagkompisar. Det tar ner stresshormonerna ganska bra tycker jag.
Sven Thorgren, snowboard
– Man tränar bra innan!
Emma Ribom, längdskidor
– Jag tänker att det är en styrka, att det är precis som det ska vara. Jag vet också av erfarenhet att jag är som bäst när jag är som mest nervös.
Brukar du bli nervös?
– Ja, alltid.
Finns det nivåer?
– Ja. Det är klart att jag är mer nervös när allt ställs på sin spets och det kanske är säsongens stora mål – och det känns också som en väldigt naturlig reaktion. Därför är det inget farligt, och jag har ändå varit med i så många år nu, så att jag vet att jag kan prestera om allt annat klaffar, även om jag är nervös.
Hur tar sig nervositeten uttryck?
– Jag blir mer inne i mig själv. Nervositet är ju ingen go’ känsla, jag mår ju inte bra. Men det handlar om att låta det vara där och vara trygg i att det inte är någon konstig känsla, även om det är skitjobbigt.
Sebastian Samuelsson, skidskytte
– Det där har blivit mycket bättre med åren. Jag hade mycket svårare med det där när jag var yngre och hade mycket prestationsångest under en period när jag var 15–16 år. Jag hade liksom alltid varit duktig och i topp på ungdomstävlingar, men då kom plötsligt andra som var lika duktiga och det tacklade jag dåligt. Då jobbade jag väldigt mycket med det och funderade kring de bitarna, så nu känner jag mig mycket mer lugn. Jag blir fortfarande nervös men jag kontrollerar det, genom att fokusera på uppgiften och på vad jag faktiskt ska göra.
Johanna Hagström, längdskidor
– Jag brukar ofta tänka på en sak i taget. Att försöka påminna sig själv om att det är här man vill vara och att ”det är nu jag ska ta chansen”.
Walter Wallberg, puckelpist
– Litar på det jag gör, litar på den träning jag har gjort och på att jag har förmågan att sätta ner väldigt bra åk. Sen blir jag nervös, men det tycker jag att man ska bli, det säger ju att tävlingsmomentet betyder något och man blir extra skärpt.
Ebba Andersson, längdskidor
– Jag brukar verkligen försöka fokusera på mitt agerande. Inte först och främst det som ska ske i tävlingssituationen utan snarare förberedelserna fram dit. För det är då nervositeten är som högst, när tävlingen väl är i gång har det lagt sig.
– Det kan vara saker som: När ska jag stiga upp? Hur ska min väska vara packad? Hur ser planerna ut för min morgonjogg, när ska jag ut på den och när ska jag äta frukost? Och hur kommer uppvärmningen att se ut?
– Jag vill ha en tydlig plan och fokusera på att genomföra de sakerna, det är då alla störande tankar och känslor läggs åt sidan.
Viktor Brandt, skidskytte
– Det låter klyschigt, men jag försöker ta varje lopp som vilket som helst och det har funkat väldigt bra tidigare. Jag är väldigt noga med att skriva upp kvällen innan vad jag vill utföra och gå tillbaka till det när man börjar bli nervös. Jag tror att om man sätter upp tydliga mål för sig själv och går tillbaka till dem kan man koppla bort det där stora med publiken och så ganska mycket.
Jonna Sundling, längdskidor
– Jag följer min plan och fokuserar väldigt mycket på de stegen jag ska följa i den.
Alvin Noaksson, telemark
– Det gäller att filtrera bort allt runt omkring. Jag försöker också vara lite skämtsam innan och gå runt och snacka med folk, typ stå och reta brorsan lite. Det vet jag brukar hjälpa mig att bli lugn.
Novalie Engholm, snowboard
– Jag brukar bara tänka att det är som vilken annan tävling som helst, du kan inte göra bättre än ditt bästa. Du ska inte försöka jämföra dig med alla andra, i alla fall nu när jag är på den nivån jag är.
William Poromaa, längdskidor
– Jag brukar inte vara så speciellt nervös under VM, utan snarare långt innan mästerskapen. Jag kan liksom vara nervös i slutet av oktober när vi sitter och pratar om det. Det är ofta som värst långt innan, men sedan när det drar i gång så är man så i det och tänker inte på det.
Cornelia Öhlund, alpint
– Nu har jag aldrig gjort en VM-start, men målet är ju att göra det. Jag brukar alltid lyssna på lite musik, gå in i mig själv. Musiken är väldigt varierad, ofta hitlistor med lite lugnare låtar.
David Mobärg, skicross
– Jag försöker se det som vilken tävling som helst. Och behålla lugnet i att jag vet att jag kan vinna världscupen, vilket är väldigt likt ett VM.
Linn Svahn, längdskidor
– Jag är inte den som blir supernervös av mig. Men jag gillar när jag är lite spänd, för då inser jag att det betyder någonting för mig. Så jag tänker att jag ser det positivt.
Jens Burman, längdskidor
– Om jag blir nervös låter jag det nog bara vara så. Det är ingen nackdel för mig att vara nervös. Jag tror att jag presterar bättre då, blir mer på tårna och mer skärpt. Nu när jag tävlat många år inser jag också att det gäller att göra samma sak som man gör på en vanlig tävling. Inget annorlunda. Egentligen är det inte så mycket att vara nervös över. Det enda är väl att man vet att det kommer bli jävligt jobbigt. Man vet att man snart kommer behöva plåga sig rejält. Men för mig har det varit så att jag blir mer taggad och presterar ytterligare lite bättre.
Edvin Anger, längdskidor
– Det gäller att försöka behålla lugnet. Det är det största. Men också att tänka att jag gör det för mig själv och inte för någon annan.
Kristoffer Jakobsen, alpint
– Man får lov att bara lära sig att hantera den. Att inte försöka trycka bort känslan utan att ta in den, tycker jag är det bästa.
Anna Magnusson, skidskytte
– Jag håller mig till mina rutiner.
Martin Ponsiluoma, skidskytte
– Jag kan inte säga att jag tacklar den utan jag försöker njuta av den. Varje gång jag blir lite nervös är det positivt, tycker jag.
Fakta.Vinterns VM i olika skidsporter
VM-program 2025
4–16 februari: Alpint, Saalbach, Österrike
12–23 februari: Skidskytte, Lenzerheide, Schweiz
26 februari–9 mars: Längdåkning, backhoppning och nordisk kombination, Trondheim, Norge
18–30 mars: Freestyle (puckel, skicross, freeskiing), Engadin, Schweiz
19–23 mars: Snowboard, Engadin, Schweiz
18–19 mars: Telemark, Les Contamines-Montjoie, Frankrike
17–31 mars: Speedski, Vars, Frankrike