Ett demonstrationståg rör sig genom centrala Tel Aviv. De skanderar ”Alla, hem, nu!” och ”Vi kan inte vänta längre!”, som demonstrationståg i Tel Aviv har gjort i princip varje vecka under de senaste 1,5 åren. Men detta tåg bär en stor, svart banderoll i täten. På den står det ”Vi slutar. För vi vill LEVA här!”
Demonstranterna är lärare, målet är Lärarfackets högkvarter. Det är mitt på dagen en torsdag, men ingen verkar vara i skolan.
– Jag har sjukanmält mig hela veckan. Det går inte längre, därför har vi sjukanmält oss allihop, säger Rona.
Hon bär ett plakat med ett porträtt på 21-åriga Edan Alexander, en israelisk-amerikansk soldat som varit gisslan hos Hamas sedan den 7 oktober. Hamas har släppt flera videoklipp där 21-åringen ber om att få komma hem, det senaste i mitten av april.
– Jag känner honom inte, men alla i gisslan är lika viktiga för alla israeler. Innan de är hemma igen, allihop, kan vårt land inte börja läka, säger Rona.
Lärarna protesterar mot ett nytt avtal som bland annat sänker deras löner. Regeringen motiverar det med att staten Israel behöver spara pengar, men samtidigt påverkar avtalet inte lärare i ultraortodoxa skolor.
Dagens demonstranter kräver att avtalet rivs och att regeringen ser till att alla 59 israeliska gisslan i Gaza släpps, annars tänker de inte gå tillbaka till sina jobb. Det kan låta konstigt att klumpa ihop dessa två väldigt olika ståndpunkter men i Israel är det inte det.
– Allting handlar om gisslan, deras öden går in i alla protester och alla offentliga sammanhang. Men det finns heller ingen framtid för ett land utan utbildning, säger Rona.
En bit från lärardemonstrationen ligger torget som sedan den 7 oktober 2023 har fått namnet Gisslantorget. Här samlas engagerade i rörelsen Bring them home, Hämta hem dem, för att anordna evenemang, föreläsningar och manifestationer. Vid lunchtid denna vardag är det lugnt och stilla på torget. Gula flaggor vajar i vinden och ett par unga kvinnor sätter ut gula plaststolar under ett stort, öppet tält som skyddar från den brännande solen.
– Jag fick ett samtal klockan 07.30 den 7 oktober 2023. Jag vaknade av telefonen och hade inte sett några nyheter när jag hörde rösten från larmcentralen i luren. Det var en kvinna och hon sa att hon skulle koppla fram ett samtal från min son, säger Michael Ilouz.
Han talar med lugn och tydlig stämma inför en grupp judiska studenter från USA, som är på studieresa i Israel.
– När Guy kopplades fram sa han tre gånger ”jag älskar dig pappa”, det var det första han sa. Jag förstod inte var han var. Guy var 26 år, när ni är 26 år kommer era föräldrar nog inte alltid att veta var ni befinner er, säger Michael Ilouz.
Guy Ilouz var på Novafestivalen i södra Israel, alldeles i närheten av gränsen till Gaza. När tusentals terrorister från Hamas forcerade murarna attackerade hundratals av dem Novafestivalen, där israeliska ungdomar dansade den morgonen.
Michaels son var skjuten i handen när han ringde sin far. Han gömde sig intill döda kroppar och Michael uppmanade honom att fortsätta göra det.
– Jag sa till honom, ”lyssna nu, spela inte hjälte! Stanna där du är!”, berättar Michael Ilouz.
Precis innan samtalet bröts hördes skottlossning. Automateld, säger Guys pappa och spelar upp det sista samtalet med sin son, som finns inspelat eftersom det gick via SOS alarm.
En av de amerikanska åhörarna, en rödhårig tonårsflicka, blir så tagen av ljudklippet att hon brister i gråt och ursäktar sig.
– Jag åkte direkt till platsen han hade uppgett att han gömde sig på, men jag kom för sent. Det jag såg på vägen söderut kommer jag aldrig att glömma. Brinnande bilar och döda kroppar överallt. Men ingen Guy, säger Michael Ilouz.
Det dröjde 57 dagar innan familjen Ilouz hörde något om Guy. Och det de hörde då ville de först inte tro på.
– Maya Regev, som släpptes under den första vapenvilan, berättade att hon hade legat på samma sjukhus som Guy i Gaza. Och att han en morgon inte vaknade mer, säger Michael Ilouz.
Hamas håller 59 gisslan fångna. 35 har officiellt dödförklarats, varav 32 israeler och tre medborgare från andra länder. På tisdagen uttryckte plötsligt USA:s president Donald Trump att endast 21 gisslan fortfarande är vid liv – vilket skulle innebära att ytterligare tre personer har dött, utan att de anhöriga har informerats.
– Det har varit några väldigt svåra dagar för mig, för alla har frågat mig om Tamir, säger Herut Nimrodi under en presskonferens på torsdagen.
Hon är mamma till 21-åriga Tamir Nimrodi, som uppges vara en av de tre personer som Trump dödförklarade på eget bevåg.
– Vi har inte fått några livstecken sedan filmklippen där han släpades in i Gaza. Det finns ingen ny information, men kommentarerna från Trump har lyft frågan om hans öde, säger Herut Nimrodi.
Michael Ilouz säger att han inte kan sitta fast i sorg och ilska varje dag, han har fler barn som han måste leva för.
Däremot kommer han aldrig att sluta kämpa för att hans son och alla de andra ska få komma hem. Även om en majoritet kommer att göra resan i kistor.
– Det har gått 580 dagar och vi har fortfarande ingen grav, ingen plats att gå till för att säga till Guy hur mycket vi saknar honom. Alla i gisslan måste hem, levande som döda.
Läs mer:
Minister: ”Gazaproblem” viktigast – inte gisslan
Nathan Shachar: Netanyahus nya krig i Gaza splittrar Israel innan det hunnit börja
