”Can you tell me what you’re wearing today and why you chose these particular clothes?”
Frågans mottagare ligger utsträckt på en divan av mörkgrön sammet. Rummet är mjukt belyst med varma lampor och längs väggarna tornar konst, fotografier och bokryggstunga bokhyllor upp sig. På en trästol med matchande mjuk dyna sitter designern Bella Freud, psykoanalytikern Sigmund Freuds barnbarnsbarn. Varje vecka inleds hennes intervjuprogram ”Fashion neurosis” på exakt samma sätt: ”Berätta vad du har på dig, och varför.”
Programmet besöks av kända personer som i raklång position delar anekdoter med kläder som tematisk utgångspunkt, där den första frågan ofta besvaras med intentionerna bakom klädseln. På olika sätt fungerar plaggen som psykisk förberedelse inför timmen på divanen: en grön vintagekostym påstås ha skärpt sinnet, en svart cardigan med matchande hårband har lugnat det.
Att kläder berör bäraren framstår i ”Fashion neurosis” som allmänbildning, men mode som mer än yta är ett synsätt som intressenter verkar ha fått kämpa för.
I slutet av 70-talet studerade den i dag erkända modehistorikern Valerie Steele på Yale. När hon berättade för sin lärare att hon planerat att välja mode som studieobjekt lös lärarens ansikte upp – tills båda insåg att professorn misstagit ordet fashion för fascism. Lärarens upprymdhet försvann. Inte fanns det något att diskutera kring en så flyktig sak som kläder.
Under 90-talet fick mode inom forskning och psykologi högre status, menar Valerie Steele. En blick in i det akademiska fältet visar på kläder som något annat än ytlighetens främsta lek: det vi bär skapar reaktion invändigt, kläder kan förändra sinnestillstånd, öka prestation och justera mående.
En rapport från McKinsey & Company visar att wellnessindustrin, med subkategorier som träning och mindfulness, globalt huserar två biljoner dollar. Rapporten menar att wellness som begrepp dessutom är elastiskt, där nya fenomen tillkommer genom sociala medier och yngre generationers ökade intresse för inre välmående. Online florerar terapitermer flitigt, vilket DN rapporterat om. Drivet grundar sig i att lära känna sitt sanna jag, och i förlängningen bli sitt bästa jag. Likaså bland köpsugna stilinfluerare, som gärna delar ett Madonnacitat myntat sent 90-tal: ”You can be a spiritual person and like to go shopping at Prada.”
Men om kläder speglar och skakar om det inre, kanske garderobsstudie bör ingå i vår tids böjbara wellnesskultur? Hur samverkar plaggen vi bär med allt vi bär inuti?
I en studie från 2012 myntades termen ”klädd kognition”. Vid ett experiment utförde personer uppmärksamhetsrelaterade uppgifter iförda vit labbrock. När deltagare bar rocken med vetskapen att plagget tillhörde en doktor varade deras fokus under en längre tid – jämfört med de som fått höra att de bar en målarrock. På samma sätt var personer som bar vit rock mer engagerade jämfört med dem som inte bar någon alls. Resultaten visar att kläders symbolik och fysiska påklädnad spelar in på hjärnans mentala processer.
I ett boksamtal med Amanda Romare i januari var den skånska ”Judas”-författaren iklädd vit t-shirt, rosa paljettkjol, vita bomullsstrumpor och trätofflor i brunt skinn med ”AMANDA” i guldiga versaler vid vristen. ”Jag skulle egentligen haft skinnstövlar, det är väl mer proffsigt, men jag har recensionsdag i dag, det är liksom en författares VÄRSTA dag, så jag bytte skor precis här bakom dörren, för jag behövde känna mig… jordad”, erkände hon för publiken, sneglande på klacken av trä.
För Amanda inger tofflor trygghet och frihet, förklarade hon efteråt: ”De är så hårt förknippade med min barndoms somrar, och är en del av barndomen som jag faktiskt får behålla, även som vuxen.”
Studien från 2012 sprids nu av livsstils- och Linkedin-profiler som strategi för välbefinnande eller framgång. Roxette verkar ha haft rätt i sak: det går att get dressed for success – och emotionell balans.
Bland de terapipratande på www är det Carl Gustav Jung som får mest skärmtid. Det ökade intresset för jungiansk psykologi har de senaste åren stegrats både online och vid lärosäten, och Jungs teori kring skuggan, shadow work, fortsätter att nå ny mark.
– Skuggarbete kan hjälpa oss att förstå vad vi eftersträvar att uppnå eller uttrycka genom vårt utseende, men också varför vi irriterat avfärdar vissa stilar eller plagg, säger Malena Ivarsson, socionom, sexolog och ena halvan av duon bakom podden ”Till sängs”. Hon har under flera år studerat jungiansk psykologi, och själv praktiserat skuggarbete.
Jung menade att sann personlig utveckling uppnås genom att möta och förstå sitt omedvetna.
– Jung pratar om personan, vilket är masken vi visar utåt i världen, och så har vi skuggan, det vi förnekar och förtränger.
Skuggan bär på aspekter av oss själva som vi inte vill kännas vid, såsom avundsjuka, ilska och sårbarhet. Att samsas med sin skugga är målet, påpekar Malena Ivarsson.
– Vi projicerar gärna vår egen skuggsida på andra och skapar därigenom konflikter. Men möter vi vår skugga slipper vi småkriga mot andra och blir mer fria, vilket frigör tid, energi och positivitet. Även i relation till garderoben.
Om skuggan är hårt hållen kan den skymtas i vårt utseende.
– Skuggan kan använda kläder likt ett sköldpaddsskal.
Jungkännaren gör kopplingar till USA:s presidentfru. När Donald Trump svors in 2024 sågs Melania Trump i svart hatt med brett brätte som dolde hennes blick för åskådare och kameror. Vid premiären av dokumentärfilmen ”Melania” i januari bar hon helsvart från Dolce & Gabbana: kavajjacka knäppt upp till halsen, vadlång pennkjol och ett tunt åtdraget skinnbälte i midjan. Till det: svarta stilettklackar och vitmanikyrerade naglar. Politik- och modejournalisten Robin Givhan skrev i The Cut efter att ha sett dokumentären: ”[Melania] uses fashion as a shield, with her designers happily making sure it’s burnished to a glow, and refuses to reveal anything real.”
Att Melanias outfits hålls strama, och ofta saknar lekfullhet och personlighet, kan återspegla en rädsla för vad som göms i skuggan, menar Malena Ivarsson.
– Skuggan läcker ut i den onaturliga perfektionen. Melanias persona är oerhört stark – det här är en person som vill ha total kontroll över sin image. Hennes kläder för tankarna till en militäruppvisning.
Under Malena Ivarssons eget skuggarbete insåg hon varför hon avskyr mjukisbyxor.
– Jag vill alltid ha ett starkt anslag! Lite make-up, en hatt… Det har att göra med min personlighet och min uppväxt. Lär vi känna vår skugga kan vi förstå hur vi önskar bli sedda, och varför.
I sin nya bok ”Dress, dreams and desire” tar Valerie Steele avstamp i kläders koppling mellan den köttsliga kroppen och det ogreppbara inre; hon studerar Sigmund Freud och psykoanalysens relation till klädnad. Freud menade att sexuella drifter ligger till grund för många av människans inre konflikter och använde sig ofta av sexuell symbolik, även i relation till kläder, i sin behandling. En patient drömde att han bar en illasittande rock – en kondom! En annan att hon fingrade på en liten väska – onani! Vad just det gav just dessa patienter lämnas osagt, men Freud själv var övertygad om att kvinnors modeintresse var en fysisk reaktion på penisavund.
Psykoanalys fokuserar på hur omedvetna tankar, känslor och barndomsupplevelser påverkar. I Valerie Steeles bok appliceras dess idéer på Chanels androgyna stil (en frånvarande far) och Schiaparellis applikationer av trasiga speglar (en förminskande mor). Somliga samtida psykoanalytiker ser kläder som ett föränderligt extra hudlager, skriver Steele, vilket gör kläder till hjälpmedel för människans underliggande längtan efter att bli någon annan.
Lär vi känna vår skugga kan vi förstå hur vi önskar bli sedda, och varför
I Marseille 1999 etablerade en psykiatrimottagning för tonåringar ett klädbibliotek, ett vêtothèque, där patienterna fick klä sig i plagg från lokala designers. Förhoppningen var att, med kläder som terapiform, boosta självkänsla. Med jackor, jeans och klänningar fick biblioteket bäraren att se sig som mer än sin sjukdom, som en egen person och del av samhället. Konceptet har sedan 2004 praktiserats på en psykiatrimottagning i Paris. ”Medicin kan inte fixa allt”, sa en av förespråkarna till magasinet Antidote, ”kläder kan läka själen.”
Valerie Steele beskriver hur kläder ter sig likt ett psykosomatiskt utslag, där bäraren själv inte alltid uppfattar vilka signaler det omedvetna sänder ut via klädseln. Enligt Malena Ivarsson finns den jungianska personan och skuggan i allas garderober. ”Vem klär jag mig för?” är en bra fråga att ställa sig framför sina strukna skjortor eller sin osorterade t-shirthög eller när den klassiska jag-har-inget-att-ha-på-mig-krisen gör sig påmind.
– Det finns guldkorn i skuggan, och garderoben kan fungera som ett verktyg för att hitta dem, säger Malena Ivarsson.
Inför sommaren har Carl Jung äntrat runway. När New York-märket Collina Strada visade sin sommarkollektion ”Shade” gick modellerna längs catwalken i par. Den ena färgglatt klädd, den andra iförd exakt likadana plagg, fast i mörk färgskala. Modellerna representerade personan och skuggan – men också hur skuggkänslor just nu löper fritt i samhället och politiken.
– Det är ett slags fredsbudskap att gå hand i hand med sin skugga. Att acceptera andra, men också sig själv, sitt sanna jag, gör en hel.
För vad har du egentligen på dig, och varför? Den mörkgröna divanen breder ut sig framför utnötta sweatshirts och varsamt vikt kashmir.
I takt med att wellness-begreppet växer gör man kanske bäst i att hålla koll på sina shoppingkvitton – vid sidan av gymkort och yoga och retreats kanske garderobsreflektioner snart räknas som friskvård.
Läs mer om mode
