Det är en grå lördag och så rått i luften som det bara kan bli en skånsk oktoberkväll. På en grusgång mellan Flyinge Kungsgårds pampiga byggnader kommer bygdens store son gåendes. Rolf-Göran Bengtsson är född och uppvuxen i Södra Sandby, bara en ridtur bort från hästmeckat.
Världsstjärnan har rest hem från Tyskland i hopp om att vinna en medalj han ännu inte har i sitt välfyllda prisskåp.
– Jag tycker att det känns kul att åka hem hit och vara med eftersom det är sista gången, säger Rolf-Göran Bengtsson.
I ett försök att höja statusen på SM-tävlingarna har Svenska Ridsportförbundet beslutat att det framöver bara ska hållas ett SM för seniorer om året. Inomhus-SM tas bort och endast utomhus-SM finns kvar.
– Jag tycker det är synd att SM inte har mer tyngd. Jag kan ju tycka att alla borde vilja bli svenska mästare, men det blir svårt när många bor utomlands och det är långt att köra hem bara för det. Men ett SM betyder ju ändå något och fler borde ställa upp.
1988 och 1996 tog Rolf-Göran Bengtsson silver på inomhus-SM. Nu är det hans sista chans någonsin att vinna.
Klockan 16.50, bangång
Rolf-Göran Bengtsson står och väntar på att banan ska byggas klart. Han vill hinna gå den så fort som möjligt så att han får mer tid att värma upp sin häst Caillan. Ett sällskap närmar sig och de viskar mellan varandra.
– Jodå, du vågar! Gå fram nu, han står ju där, säger en kvinna till en liten flicka.
Den lilla tjejen samlar mod till sig och går fram till Rolf-Göran Bengtsson och ber om en autograf.
– Självklart! svarar han med ett leende.
Sedan ställer han sig återigen och studerar banan som börjar ta form.
När glömde du bort banan och red fel senast?
– Det är väldigt längesedan, som tur är. Jag har nog glömt banan tre eller fyra gånger under min karriär. Och jag har ridit ett par banor genom åren…
Vem är ditt största hot i dag?
Rolf-Göran Bengtsson plockar upp mobilen i fickan och trycker fram startlistan.
– Jag har inte jättebra koll på alla och deras hästar. Men Malin känner jag ju väl, hon är alltid farlig.
Precis då kommer Malin Baryard Johnsson förbi. De går banan tillsammans en gång och pratar lite taktik, sedan går Rolf-Göran Bengtsson den en gång till innan han småspringer ut ur ridhuset och bort mot framridningsbanan.
17.24, framridningsbanan
Hans hästskötare står redo med Caillan som är sadlad och klar. Rolf-Göran Bengtsson tar på sig ridhjälmen och hoppar upp. Han tittar på klockan och börjar sedan skritta runt i ridhuset. Han har startnummer elva, totalt är de sexton ekipage som ska göra upp om medaljerna.
Efter en stund börjar han trava, sedan gallopera och därefter tar han ett första skutt över ett lågt hinder. Undan för undan höjer hans hästskötare hindret.
När det börjar närma sig hans start hoppar han av och kollar igenom utrustningen. Tränset, Caillans benskydd och sadelgjorden. Sedan hoppar han upp igen och hoppar ett sista hinder innan han travar ut från framridningen och vidare direkt ut mot Crafoordhallen.
17.53, Crafoordhallen
Klockan ringer. Rolf-Göran Bengtsson fattar galopp och styr Caillan mot första hindret. Caillans hovar snuddar i en bom i mitten av banan, den darrar lite men ligger kvar. Efter drygt en minut korsar de mållinjen och publiken jublar. Hemmahoppet är felfria.
På vägen ut får Caillan hästgodis och klappar. Och de möter Malin Baryard Johnsson som är näst på tur. Även hon har lockats till Skåne för chansen att knipa den sista guldmedaljen.
Hon rider felfritt med sin Palina Keeps. De två världsstjärnorna är de enda som är felfria i grundomgången, vilket innebär att de ställs emot varandra i en omhoppning.
Varken nerver eller någon rivalitet mellan de två vännerna syns. Istället skämtar de med varandra.
– Ska vi inte bara dela på guldet? Vad händer om vi lämnar walk over? säger Malin Baryard Johnsson och skrattar.
18.15 Omhoppning
Eftersom Malin Baryard Johnsson red snabbare i grundomgången startar Rolf-Göran Bengtsson först. Han vet att han behöver rida snabbt för att ha en chans att slå Baryard Johnsson. Klockan ringer och han sätter igång.
34,5 sekunder senare exploderar jublet återigen i ridhuset. Med ett stort flin rider Rolf-Göran Bengtsson förbi Malin Baryard Johnsson och ger henne en nick.
Han står kvar med Caillan vid ingången till ridhuset för att se hennes ritt. Hon är felfri igen, men när hon korsar mållinjen är hon en halv sekund långsammare än Rolf-Göran Bengtsson.
Han ler fortfarande.
En stund senare rider han tillsammans med Malin Baryard Johnsson och Carl-Walter Fox, som kom trea, in för att ta emot medaljer och rida ärevarv.
– Det är alltid jättekul att vinna en titel, och att få göra det just här på Flyinge känns jättebra, säger Rolf-Göran Bengtsson.
För fyra år sedan säkrade han sitt första guld i utomhus-SM i Falsterbo. Det var mitt under covidpandemin och eftersom det inte var några större tävlingar ute i världen samlades hela den svenska eliten i det mest prestigefyllda svenska mästerskapet någonsin.
– Det var också väldigt roligt. Sedan jag flyttade utomlands har jag ju inte åkt hem till SM. När jag tog guld i Falsterbo var det nog 20 år sedan jag sist red ett SM, så jag har ju inte gjort så jättemånga försök. Men jag har lyckats ändå.
Rolf-Göran Bengtsson blev av med sin topphäst Zuccero tidigare i år, och var rädd att det innebar slutet på att vara med och tävla i de största sammanhangen. Men så behöver det inte vara.
– Caillan är tio år nu och har samlat på sig en del titlar, så jag hoppas att han kan komma upp i de högre klasserna och göra något väldigt bra där, säger Rolf-Göran Bengtsson och spricker upp i ett leende.
