Ett nygammalt förslag som åter har börjat drivas i den politiska debatten är idén om en generell lagstadgad arbetstidsförkortning, med bibehållen lön. Flera fackliga organisationer har föreslagit en sådan reform och inom Socialdemokraterna höjs röster för att driva frågan inför nästa val.
Nya beräkningar från Svenskt Näringsliv, förankrade i aktuell forskning på området, visar att en sådan reform skulle bli väldigt kostsam och hota både välfärden och svensk konkurrenskraft. I motsats till vad som påstås skulle inte heller fler jobb skapas.
Flera europeiska länder har de senaste åren gjort försök med förkortad arbetstid. Dessa är dock inte lika långtgående som de förslag som diskuteras i Sverige. I Belgien infördes 2022 en generell rätt att arbeta fyra dagar i veckan i stället för fem – dock utan att minska antalet arbetade timmar. Nyligen erbjöds ett urval av kommunanställda i Köpenhamn att prova fyradagarsvecka med oförändrat antal arbetade timmar. Dessa reformer innebär därmed inte en generell arbetstidsförkortning, utan snarare möjlighet till en mer flexibel arbetstid och längre arbetsdagar.
I Sverige har ett antal kommuner och regioner genomfört försök med kortare arbetstid till bibehållen lön. Försöken har dock inte genomförts för hela verksamheten, utan för enskilda avdelningar. De flesta av dessa försök har behövt avbrytas på grund av skenande kostnader eller personalbrist.
En generell arbetstidsförkortning skulle skapa stora bemanningsproblem i välfärdssektorn. Sveriges Kommuner och Regioner har beräknat att 41 000 personer behöver nyanställas om arbetstiden kortas med så lite som två timmar per vecka för anställda med kontaktyrken i kommuner och regioner. Notan för skattebetalarna skulle landa på cirka 24 miljarder kronor.
Arbetstidsförkortning har utretts 1986, 1987, 1995, 2000 och 2002. Av Konjunkturinstitutets yttrande till den sistnämnda utredningen (SOU 2002:58) framgår det att två timmar kortare veckoarbetstid skulle halvera den potentiella tillväxten under de år som reformen genomförs eftersom tillväxten är beroende av antalet arbetade timmar.
Det finns inte heller något stöd för påståendet att en generell arbetstidsförkortning skulle skapa fler jobb genom att fler kan ”dela på jobben”. Utredningen 2002 konstaterade att det saknas stöd för att kortare arbetstid ökar sysselsättningen. Nyare forskning bekräftar detta och det finns till och med studier som indikerar att arbetstidsförkortning kan leda till minskad sysselsättning.
Sedan utredningen 2002 har det dock inte beskrivits närmare hur effekterna av en generell arbetstidsförkortning skulle påverka svensk ekonomi. Mot bakgrund av detta har Svenskt Näringsliv tagit fram ett nytt beräkningsunderlag.
Vi har gjort samma antaganden som i utredningen, men uppdaterat beräkningarna utifrån dagens förhållanden. Resultatet visar att en förkortning av den lagstadgade veckoarbetstiden från 40 till 35 timmar skulle orsaka ett produktionsbortfall på cirka 8 procent.
Nedgången i produktion bedöms vara något mindre än nedgången i arbetstid eftersom en effekt av kortare arbetstid erfarenhetsmässigt är att övertidsuttaget ökar.
En så dramatisk minskning av produktionen skulle minska bnp med hela 509 miljarder kronor per år. En sänkning av arbetstiden till 30 timmar, vilket ofta föreslås i debatten, skulle kosta drygt dubbelt så mycket – 1 087 miljarder varje år.
För att upprätthålla den offentliga verksamheten på dagens nivå skulle det krävas skattehöjningar.
Effekten skulle bli mycket kännbar inte minst i den offentliga sektorn. I praktiken skulle tillgängligheten i svensk sjukvård, äldreomsorg, barnomsorg och skola behöva minska med 8 procent. Detsamma skulle gälla försvarsanslagen, rättsväsendets resurser, investeringarna i infrastruktur, med mera.
Det är svårt att tro att en så kraftig försämring av den offentliga servicen skulle accepteras av medborgarna. För att upprätthålla den offentliga verksamheten på dagens nivå skulle det krävas skattehöjningar.
Med tanke på att det redan i dag råder stor brist på bland annat vårdpersonal, lärare och poliser skulle tillgängligheten i välfärd och rättsväsende försämras för överskådlig framtid.
En generell arbetstidsförkortning skulle skapa en brist på offentliga resurser som behöver fyllas – innan några resurser kan satsas på att förbättra servicen från dagens nivå. Bara för att komma tillbaka till läget före en sådan reform skulle skatterna alltså behöva höjas kraftigt.
Arbetstidsförkortningens kostnader inte skulle uppstå över en natt, utan slå igenom i ekonomin gradvis. Det gör dock inte situationen mindre allvarlig.
Det är uppenbart att kraftigt höjda skatter i dagens läge skulle få dramatiska effekter för konkurrenskraften, arbetslinjen och svenskt välstånd.
En generell arbetstidsförkortning skulle innebära färre arbetade timmar i ett läge då många företag redan har stora problem med kompetensförsörjningen. Företagen skulle riskera att gå miste om framtida affärer och investeringar skulle hamna i andra länder.
Det bör påpekas att arbetstidsförkortningens kostnader inte skulle uppstå över en natt, utan slå igenom i ekonomin gradvis. Det gör dock inte situationen mindre allvarlig. En lagstadgad generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön skulle bli starten på en nedåtgående spiral av minskad produktion, krympande bnp, försämrad välfärd och höjda skatter.
Sverige har mycket stora utmaningar. Vi är mitt i den gröna omställningen, vi brottas med en eftersatt infrastruktur och stora utmaningar i välfärden. Vi har allt svårare att hitta den arbetskraft som behövs. Vår tillväxt skvalpar i botten av EU, samtidigt som Sverige och EU tappar i konkurrenskraft mot USA och Asien.
Att i detta läge föreslå en generell arbetstidsförkortning med bibehållen lön tar bort fokus ifrån de verkliga problem vi har. Ett införande kommer att skada både välfärden och konkurrenskraften. Det är kort och gott oansvarigt.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
