På kort tid har det säkerhetspolitiska läget i Sverige, Europa och världen förändrats. En ökad ekonomisk satsning på försvaret i form av vapen och teknik brådskar. Nyligen skrev Björn Körlof, ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien på DN debatt (14/3) att ”Sveriges säkerhet kräver fler värnpliktiga”. Vi instämmer.

Men, vi behöver också motståndskraftiga människor. Såväl de som står i frontlinjen som de som ska leva i ett samhälle under kris eller krig behöver stärkas. Att vår fysiska prestationsförmåga kommer att sättas på prov visar tydligt de bilder som vi ser från oroshärdar i världen. Försvarsmaktens personal, brandmän och andra yrken som ska vara direkt beredda att ta i lite mer har en plan för hur de fysiskt ska klara av sina uppgifter. Men hur är det med resten av vår befolkning? Orkar, vill och kan de hjälpa till?

Vi har aldrig varit så stillasittande – och det oroar oss. När forskarvärlden började mäta hela vårt rörelsemönster med objektiva metoder i form av rörelsemätare (accelerometer) och inte bara försökte fånga motionsvanor, blev vi varse att den fysiska aktiviteten är ännu lägre än vi trodde.

Välgjorda omfattande svenska studier som publicerades för några år sedan visar att 5-åriga barn sitter stilla i snitt 9 timmar om dagen, svenska skolungdomar drygt 10 timmar och vuxna i övre medelåldern sitter 9–10 timmar. Hemmaboende 90-åringar sitter cirka 9 timmar. Värt att notera är att en hemmaboende 90-åring alltså sitter en timme mindre än friska skolungdomar.

Den fysiska aktiviteten minskade ytterligare under pandemin och framför allt ökade stillasittandet i alla åldersgrupper. Nu presenteras nya rapporter som visar att vi inte är tillbaka till samma, redan då låga, nivå av fysisk aktivitet som före pandemin.

Stillasittandets konsekvenser är betydande och oroande. En undersökning av drygt 350 000 arbetsföra svenskar i åldern 18 till 74 år under tidsperioden 1995 till 2017 visade att konditionen gått ner kraftigt och varannan person har nu nedsatt kondition. Konditionen har gått ner mer hos unga jämfört med äldre.

Undersökningar av över 600 000 finska rekryter visar också sjunkande kondition och muskelstyrka under perioden från 1975 till 2015. Nyligen visade en svensk studie att det som kallas sarkopen obesitas, det vill säga samtidig förekomst av svaga muskler och övervikt eller bukfetma, finns redan hos 8-åriga flickor och pojkar.

Rapporterna om nedsatt kondition och försvagade muskler, sämre koordination och balans hos barn och unga är många och måste tas på större allvar. Generation Peps årliga rapport visar att endast två av tio barn når upp till rekommenderad mängd fysisk aktivitet. Vanor grundläggs tidigt och sjukdomsprocesser startar tidigare än vi trott.


Det är också väl beskrivet att unga rekryter i dag uppvisar sämre resultat vid de IQ-tester som görs vid inskrivningen jämfört med för ett par decennier sedan

Stillasittandet ger även försämrad mental kapacitet. Stillasittandet är en viktig bidragande orsak till att barn och unga, men även medelålders svenskar, mår sämre mentalt. Allt fler får diagnosen depression. Det är också väl beskrivet att unga rekryter i dag uppvisar sämre resultat vid de IQ-tester som görs vid inskrivningen jämfört med för ett par decennier sedan. Fenomenet har uppmärksammats i flera nordiska länder. I rapporterna diskuteras orsaker som selektions­fenomen, utbildningsnivå i samhället, familjestruktur och näringstillstånd.

Men, vi får inte glömma att stillasittandet och sjunkande fysisk aktivitet även här spelar en viktig roll. En svensk undersökning av över 1,2 miljoner män från mönstringen visade en tydlig koppling mellan konditionsnivå och olika former av intelligens. Utifrån studier av 1 432 enäggstvillingar kunde man också konstatera att över 80 procent av intelligensen förklarades av andra faktorer än genetiska faktorer. Fysisk aktivitet är en av våra viktigaste livsstilsfaktorer med stora effekter på hjärnan och vår mentala kapacitet.

Stillasittandet och bristen på fysisk aktivitet och medföljande effekter på hälsan är uppmärksammat i Sverige, och just nu finns många goda exempel på såväl övergripande nationella som regionala och lokala insatser.

Kommittén för främjande av ökad fysisk aktivitet hade regeringens uppdrag att lämna förslag som kan leda till mer fysisk aktivitet och minskat stillasittande. Slutbetänkandet, ”Varje rörelse räknas – hur skapar vi ett samhälle som främjar fysisk aktivitet?” (SOU 2023:29) lämnades i juni 2023 till socialdepartementet och social­minister Jakob Forssmed (KD). Flera av de övergripande strukturförslagen – liksom flera av förslagen inom de sex olika områdena förskola, skola och fritidshem, samhällsplanering, aktiva transporter, fritid, idrott och friluftsliv, arbetsliv och sysselsättning samt hälso- och sjukvård och omsorg – har tagits på allvar och genomförs nu.

Vi behöver göra ännu mera och det är bråttom. Vi föreslår därför:

● inrättande av en nationell handlingsplan för främjande av minskat stilla­sittande och ökad fysisk aktivitet där alla departements ansvar tydliggörs.

● ett ökat fokus på fysisk träning riktat mot de arbetsuppgifter som Försvarsmaktens personal uthålligt ska kunna utföra både i fred som krig.

● att Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, med sitt ansvar för civilförsvar, också lyfter betydelsen av att människan är den viktigaste resursen vid kris och krig.

● att alla vi medborgare känner ett ansvar att underlätta ett minskat stilla­sittande och ökad fysisk aktivitet för oss själva, våra medmänniskor och i synnerhet våra barn.

Det är bråttom. Alla kan göra något och det kan få stor effekt. Vi människor är på många olika sätt Sveriges viktigaste resurs.

Läs fler artiklar från DN Debatt.

Share.
Exit mobile version