Den 1 januari 2027, om 21 månader, öppnar ETS2, EU:s nya utsläppshandelssystem. I kombination med det befintliga utsläppshandelssystemet (ETS1) införs därmed ett lagstadgat, i stort sett heltäckande, tak för hur stora de samlade framtida utsläppen av koldioxid från förbränning av fossila bränslen inom unionen kan bli.
Beslutet om ETS2 togs under Sveriges ordförandeskap våren 2023 och är avgörande för att EU ska leva upp till sina åtaganden under det globala Parisavtalet. Samtidigt avvecklas unionens beroende av importerade fossilbränslen från bland annat Ryssland, vilket kommer att stärka säkerheten både för medlemsstaterna och för Ukraina.
ETS2 kommer att omfatta i princip all fossilbränsleanvändning inom EU som inte redan berörs av ETS1 (som domineras av stora energi- och industrianläggningar). I Sverige handlar det nästan enbart om drivmedel, på kontinenten även om kol, villaolja och fossilgas som där alltjämt svarar för en stor del av den individuella uppvärmningen.
Systemet innebär att alla företag som säljer fossila bränslen i efterhand, till ansvariga myndigheter, måste överlämna en utsläppsrätt för varje ton koldioxid förbränningen av deras fossila produkter beräknas orsaka – annars väntar dryga böter.
För fossil bensin och diesel handlar det om 2,36 respektive 2,54 utsläppsrätter per kubikmeter. Utsläppsrätterna kommer att föras ut på marknaden via offentliga auktioner. Kostnaden väntas företagen täcka via högre drivmedelspriser.
Med ETS2 kommer priserna på fossila bränslen att stiga över hela EU, i princip lika mycket överallt
2027–2030 kommer totalt knappt 3,9 miljarder ETS2-utsläppsrätter att auktioneras ut. Utsläppen från de berörda verksamheterna under dessa fyra år kan därmed inte överstiga 3,9 miljarder ton, en halvering jämfört med 2020–2023.
Med ETS2 kommer priserna på fossila bränslen att stiga över hela EU, i princip lika mycket överallt. Priseffekten beror på utfallet vid auktionerna. Inledningsvis väntas ett pris på kring 50 euro per utsläppsrätt, vilket motsvarar en prisökning på den fossila delen av den bensin och diesel som säljs på kring 1,70 kronor litern (inkl. moms). För 2029–2030 finns prognoser om 150 eller 200 euro per utsläppsrätt, vilket motsvarar prishöjningar på 5–7 kronor litern. (”Vid pump” blir höjningarna mindre, beroende på inblandningen av förnybart.)
Alla intäkter från auktioneringen går direkt eller indirekt till medlemsstaterna. Med ett snittpris 2027–2030 på 50 euro per utsläppsrätt, kommer den svenska statskassan dessa år att tillföras totalt 25–30 miljarder kronor, vid snittpriset 100 euro dubbelt så mycket. Till det kommer ytterligare 5,5 miljarder kronor från EU:s sociala klimatfond (finansierad av ETS2).
Hur stora intäkterna blir, beror i princip uteslutande på auktionspriserna – hur mycket fossilbränslen som säljs i Sverige påverkar inte den svenska statens intäkter.
Effekterna på hushållens och företagens ekonomi av dyrare drivmedel ska inte överdrivas, men det finns grupper som kan komma i kläm. Regeringen och riksdagen har dock stora möjligheter att påverka i vilken mån ETS2 kommer att ge problem.
Det handlar dels om att hjälpa familjer och företag ur beroendet av fossila bränslen, i första hand genom att underlätta övergången till elfordon. Minst lika viktigt är dock att stärka ekonomin för sårbara grupper så att de kan hantera de högre drivmedelspriserna i avvaktan på att de kan skaffa sig elbil.
Ju snabbare försäljningen av fossila bränslen pressas ned, desto lägre blir priserna på utsläppsrätter
Ju snabbare politiken agerar, desto mindre kommer problemen att bli. Ju snabbare försäljningen av fossila bränslen pressas ned, desto lägre blir priserna på utsläppsrätter, och desto mindre de potentiella påfrestningarna. Mycket handlar om hur tiden fram till 2027 förvaltas.
Mest akut är förmodligen att så snabbt som möjligt strypa tillflödet (det vill säga försäljningen) av nya bensin- och dieselbilar. Det kan åstadkommas genom att justera det så kallade koldioxidbeloppet i fordonsbeskattningen för nya bilar. Huvudsyftet är att styra nybilshandeln mot batterifordon för att så snabbt som möjligt öka utbudet av billiga, begagnade elbilar, vilket är avgörande för att även grupper med låga inkomster ska komma ur fossilberoendet. Med subventioner till billiga, nya elbilar kan effekten förstärkas.
Stödet för installation av laddpunkter vid bostäder och arbetsplatser utanför våra tätorter bör ytterligare förstärkas. När försäljningsställena för bensin och diesel efterhand försvinner, blir tillgången på laddpunkter central för att vardagen på glesbygden ska fungera, det gäller antagligen även hushåll utan bil.
Lika viktigt är att det senast 2027 finns generösa stödsystem på plats för dem som fortsatt är beroende av fossilbilen. De miljarder staten kommer att få in från ETS2 räcker långt för att säkra att sårbara grupper får tillräckligt med extra pengar i plånboken för att hantera utsläppshandelns effekter på hushållsekonomin.
Stöden måste dock finnas på plats i januari 2027, vilket betyder att de behöver utredas och beslutas i god tid före valet 2026. Olika typer av generella stöd, utan individuell behovsprövning, lär räcka långt. Några tänkbara exempel:
● Höjda barnbidrag. Barnbidrag har god fördelningspolitisk träffsäkerhet, inte minst gynnas en ekonomiskt sårbar grupp – ensamstående med barn. Administrationskostnaden är extremt låg, risken för fusk nästan obefintlig.
● Höjda generella statsbidrag till glesbygdsdominerade kommuner och regioner. Bidragen kan användas antingen för att förbättra de egna verksamheterna eller till att sänka skatter och avgifter för invånarna.
Rätt förvaltade kan intäkterna från ETS2 säkra standarden för glesbygdsbor och låginkomsttagare, och samtidigt öka deras möjligheter att byta till batterifordon.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
