Regeringsskiftet 2022 gav värdefulla besked om den svenska energipolitikens framtid. En storskalig satsning på ny kärnkraft presenterades och det slogs fast att energipolitiken behöver vara teknikneutral.
Från Svenskt Näringslivs sida hoppades vi att det skulle innebära slutet på den osäkerhet och de låsningar som länge präglat svensk energipolitik. Så har tyvärr inte blivit fallet.
Den politiska debattens återkommande oenighet om huruvida kärnkraft eller vindkraft är det bästa energislaget är inte över. Detta trots att frågan är felställd: man behöver inte, och bör inte, välja det ena eller det andra.
Detta, och ett antal ytterligare faktorer har fått svensk elmarknad att gå i baklås.
● För det första prisutvecklingen. Den svenska energidebatten handlar mest om kapacitet. Det är i sig naturligt. Om vi ska klara målet om 300 terawattimmar år 2045 krävs stora investeringar. Samtidigt räcker det inte att det finns el och effekt, den måste också finnas till en konkurrenskraftig kostnad.
Mycket av debatten handlar om vad som är tekniskt möjligt, utan att ta hänsyn till den konkurrensfördel Sverige har haft i ett stabilt och kostnadseffektivt system
Alltför mycket av debatten handlar om vad som är tekniskt möjligt, utan att ta hänsyn till den konkurrensfördel Sverige har haft i ett stabilt och kostnadseffektivt system. Det gäller till viss del diskussionen om havsbaserad vindkraft. Det är en kraftkälla med stor potential, men i dagsläget med en utmaning i att de projekt som nyligen upphandlats i Europa har varit dyra.
Vi behöver investera i mer fossilfri produktion, men då behöver förutsättningarna för investeringar vara sådana att kalkylerna går ihop och samtidigt bidrar till konkurrenskraftiga svenska priser.
● För det andra den politiska osäkerheten. Det saknas långsiktiga besked om villkoren för svensk elproduktion, en osäkerhet som minskar investeringsviljan. Energisektorn efterlyser förutsägbarhet: tydliga och tidiga besked om vad som kan byggas, och var. Dagens ordning, där stora resurser läggs ner på detaljerade ansökningar som sedan avfärdas på grund av till exempel den valda platsen, är inte rimlig.
Det är ohållbart att näringslivet inte får tydliga besked om hur de långsiktiga villkoren kommer att se ut
I näringslivet, särskilt den elintensiva industrin, finns i dag frågetecken både om regeringens syn på vindkraftens framtid och om Socialdemokraternas syn på kärnkraftens framtid. Det är välkommet att vi till slut har fått bred politisk enighet om att bygga ut all fossilfri elproduktion, men för att våga investera behöver näringslivet större tydlighet.
Här måste politiken ta sig samman. Det är ohållbart att näringslivet inte får tydliga besked om hur de långsiktiga villkoren kommer att se ut. Partierna är inte särskilt oense i sak, så inga nya överenskommelser eller långdragna förhandlingar krävs. Däremot ett glasklart gemensamt besked om kärnkraftens och vindkraftens framtid.
● För det tredje tillgången till el och anslutningar till nätet. Den svenska elproduktionen har ökat kraftigt, på ett drygt decennium har den installerade produktionskapaciteten netto ökat med hela 13 gigawatt. Konsumtionen har däremot inte ökat, Sverige har inte konsumerat så här lite el sedan 1986.
En viktig orsak är problem med anslutningar. Många, inte minst små och medelstora, företag har svårt att säkra lokala anslutningar till den kapacitet de kommer behöva. Det finns en oro för att bara de allra största företagens behov kommer tillgodoses. Det skulle bromsa viktigt omställningsarbete runtom i landet.
● För det fjärde oförmågan att kombinera långsiktiga och kortsiktiga elbehov. Sverige har mycket stora långsiktiga behov av mer fossilfri elproduktion. Men näringsliv och konsumenter – särskilt den elintensiva industrin i södra Sverige – har också akuta behov av el och effekt här och nu. Politiken får inte göra det bästa till det godas fiende, vi behöver ett elsystem som kan tillgodose både akuta och långsiktiga behov.
Effektbristen i södra Sverige har mildrats sedan Svenska kraftnät tillförde Öresundsverket till effektreserven, men stora problem kvarstår. Särskilt är det reglerbar kraft som behövs för att kunna balansera den väderberoende elproduktionen. En tillfällig lösning vore fler gasturbiner. Parallellt behöver den kraftproduktion vi har värnas och utvecklas. Effekthöjningar och investeringar för driftstidsförlängningar i befintlig kärnkraft och vattenkraft är åtgärder som kan hjälpa systemet.
Tidöpartierna och Socialdemokraterna behöver tydligt stå eniga bakom en långsiktig utbyggnad av kärnkraften
För att klara omställningen och framtidssäkra det svenska energisystemet behöver ett antal distinkta beslut fattas.
1. Skingra osäkerheten om den framtida kärnkraften. Tidöpartierna och Socialdemokraterna behöver tydligt stå eniga bakom en långsiktig utbyggnad av kärnkraften.
2. Öka tempot i utbyggnaden av vindkraft. De nya ersättningarna till vindkraftskommuner har lyft bort ett stort hinder. Regeringen behöver nu lyfta bort nästa: etablera spelregler som möjliggör utbyggd elförsörjning och hanterar Försvarsmaktens synpunkter på kraftverkens placering och höjd.
3. Presentera en realistisk plan för hur utbyggnad av elnätet och de lokala anslutningarna ska ske, så att industrins omställningsplaner inte bromsas av kapacitetsbrist och anslutningsproblem.
4. Komplettera den långsiktiga satsningen på utbyggd elproduktion med en kortsiktig plan för de akuta behoven av el och effekt, särskilt i södra Sverige. En komponent i en sådan plan behöver sannolikt vara ökad användning av gasturbiner.
Sverige ligger i omställningens framkant. För svenska företag, och därmed svensk ekonomi, är det avgörande att elmarknaden stöttar omställningen. Det är näringslivet som driver förändringen, men politiken behöver lyfta bort fler hinder.
Sedan valet har många viktiga energipolitiska förändringar skett. Nu behöver fokus öka på att lösa det som återstår. Elmarknadens låsningar måste brytas.
Mycket av debatten handlar om vad som är tekniskt möjligt, utan att ta hänsyn till den konkurrensfördel Sverige har haft i ett stabilt och kostnadseffektivt system.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
