Kampanjtågen mot valet 2026 hade knappt hunnit rulla ut från stationen när ett av loken plötsligt gav upp. Anna-Karin Hatt beskrev vid presskonferensen i onsdags att hon avgår som partiledare för Centerpartiet för att samhällsklimatet har blivit råare, och att hon påverkats av det mer än hon kunnat föreställa sig.
Oavsett hur hotbilden mot just Hatt har utvecklats under senare tid, så pekar hon ut problem som inte går att bortse från. Den demokratiska och politiska kulturen i Sverige begränsas och beskärs av företeelser där politiker, medborgare och institutioner utsätts för hot eller direkta attacker. Det är ofta handlingar som begås av människor som betraktar sina demokratiska friheter som självklara – men inte som särskilt viktiga för personer eller grupper som ogillas. Här följer bara några exempel:
1. Partiledardebatterna har gått från att en gång i tiden ha varit upplysande till att allt oftare bli pinsamt hetsiga och en plats där de mest grundläggande spelreglerna för en upplyst och demokratisk diskussion ofta inte längre respekteras. Föraktet mot motståndaren ska synas. I medierna, mest på ledar- och kultursidorna, hejas trenden på. Det har blivit populärt att helt enkelt idiotförklara den som ”tycker fel” eller bara etikettera den som auktoritär.
Det är ofta handlingar som begås av människor som betraktar sina demokratiska friheter som självklara – men inte som särskilt viktiga för personer eller grupper som ogillas
2. Politiska protester kan gå till på mycket olika sätt. Demonstrationsfriheten respekteras oftast – trots att frågor som tas upp kan vara politiskt mycket känsliga. Men under senare år har provokationer blivit något av ett självändamål. Där pekas inte bara meningsmotståndare ut som ”kollaboratörer” eller ”medskyldiga”. Anklagelserna riktar sig även till de som inte tagit ställning. Budskapet är att ”om du inte är för oss, så är du emot oss!”
3. Det har även blivit vanligare att trakassera och hota politiker och göra demokratiska institutioner till måltavla. Det handlar inte bara om drev i sociala medier. Politiker blir förföljda, trakasserade och attackerade. Aktioner riktas mot demokratins hjärta: riksdagen. Politiker hindras från att ta sig dit. Kommer de väl in i plenisalen så kan de även där mötas av hotfulla aktioner.
Det brukar vara ungefär här statsvetaren förväntas säga att demokratin är på väg att gå under. Så illa behöver det inte vara. Men att hoten kan underminera demokratin är uppenbart.
Det brukar vara ungefär här statsvetaren förväntas säga att demokratin är på väg att gå under. Så illa behöver det inte vara
I den forskning som jag genomfört under senare år, och med stöd från Myndigheten för Psykologiskt försvar, ser jag och mina kollegor att när den här sortens hot sprider sig och blir vanligare så får det allvarliga konsekvenser för landets krishanteringsförmåga, för integrationen, och för medborgarna. Och det kan i förlängningen slå mot demokratin.
Till exempel: I en enkätundersökning ställd till blåljuspersonal och anställda inom socialtjänsten i Uppsala såg vi hur dessa professioner hotas och utsätts för våld inte bara av de som lider av psykisk ohälsa. Det handlar omfattande problem med kriminella aktörer som inte bara hotar de myndighetsanställda. Hoten riktas även mot deras anhöriga.
Utöver det utgör så kallade påverkanskampanjer ett allvarligt problem. De handlar bland annat kampanjer som uppmärksammats tidigare (se Ahlerup och Ranstorp 2023) om att falska uppgifter sprids om att socialtjänsten kidnappar barn med utländsk bakgrund. Det skapar i sin tur splittring och göder fiendskap i de områden som mest behöver integration och stöd. Exempelvis visar vår kommande rapport om Uppsala att inte mindre än ungefär 70 procent av de anställda vid socialtjänsten ansåg att de utsatts för påverkanskampanjer en gång i månaden, eller oftare.
Det kan tilläggas här att i en större undersökning vi genomförde förra året (och som snart kommer att publiceras) fick svenska medborgare välja från en lista vilka slags hot de upplevde som allvarliga. Högt på listan hamnade våldet i samhället. Överst hamnade ”informationspåverkan från främmande makt”.
Det politiska klimatet har sannerligen blivit råare. Hoten har blivit fler. De kan komma från aktörer i och utanför landet. De har gemensamt att de nöter på demokratin.
Hot kan skapa antidemokratiska nedåtgående spiraler. Hot gör individer benägna att frånkänna meningsmotståndare rättigheter (det som i forskningen kallas politisk intolerans). Hot leder dessutom till att individer inte vågar ta upp ämnen för diskussion, trots att det handlar om frågor som de är angelägna om att få diskutera (självcensur). Utöver det hittar vi kopplingar mellan hot och stöd för auktoritära styrelseformer.
Forskningen på området med fokus på Sverige är relativt ny. Men vi ser att våra resultat liknar mönster som har observerats i USA och Tyskland. I USA kan en tilltagande politisk självcensur spåras bakåt i tiden – decennier före Trumps intåg i politiken.
De med de bästa idéerna kanske vi aldrig ens får se om de aldrig träder in i politiken på grund av det hotfulla klimatet
Att hot skapar lidanden på individnivå är uppenbart. Det kan leda till att det demokratiska utrymmet begränsas. Det politiska klimatet i dag har redan beskurits av hat, hot och våld mot politiker och medborgare. Detta kan dessutom skapa selektionseffekter i politiken.
Vissa politiker kan vara goda ledare och klara av att hantera hot. Men det kan även bli så att individer med bra idéer om hur framtidens problem ska kunna lösas inte bara lämnar politiken när hoten blir fler. De med de bästa idéerna kanske vi aldrig ens får se om de aldrig träder in i politiken på grund av det hotfulla klimatet.
Men betyder allt detta nu att demokratin på väg att rasa ihop?
Demokratin kör ner i potthål ibland. I söndags var det partiledardebatten. I onsdags när Hatt kastade in handduken
Demokratin i Sverige är en av världens starkaste. Den faller inte i första taget – eller bara för att någon partiledardebatt spårar ur då och då. Demokratin kör ner i potthål ibland. I söndags var det partiledardebatten. I onsdags när Hatt kastade in handduken.
Värre saker har inträffat och demokratin har återhämtat sig. Men när Anna-Karin Hatt avgick med hänvisning till hot är det viktigt att lyssna. När man betraktar helhetsbilden kan man se att det är för många inslag av hot som kan göra att demokratin undermineras – och nämnda undersökningar fångar sannolikt bara upp några av symptomen.
Frågan nu är hur mycket ytterligare demokratin kan komma att undermineras inför valet 2026?
Läs fler artiklar från DN Debatt:
Statsvetarna Sten Widmalm och Thomas Persson: ”Det här är svenskarna beredda att pausa demokratin för”
Statsvetarna Ann-Kristin Kölln och Jana Schwenk: ”Väljarna måste få veta vem som betalar partinotan”
