Socialstyrelsen publicerade nyligen uppdaterade nationella riktlinjer för vård vid ohälsosamma levnadsvanor. Där poängterar vi att ohälsosamma levnadsvanor ökar risken för våra vanligaste kroniska sjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdom, olika typer av cancer och typ 2-diabetes. Dessa sjukdomar bidrar till stort lidande för den enskilde, och höga kostnader för samhället. I dag är det alltför få patienter som erbjuds stöd från hälso- och sjukvården och tandvården.
I en debattartikel skriven av tio allmänläkare (DN Debatt 1/1) riktas kritik mot riktlinjerna. Debattörerna påstår att rekommendationerna saknar vetenskaplig grund och att ”Socialstyrelsen vill att läkare ska ägna dagarna åt att ge livsstilsrekommendationer till var och varannan svensk”. Detta är en missuppfattning.
Det handlar alltså inte om ”var och varannan svensk” och det är inte enbart läkare som för dessa samtal
Socialstyrelsens nationella riktlinjer ger vårdens beslutsfattare stöd att prioritera dem med störst behov. Det kan handla om patienter som har en levnadsvana som kan leda till allvarlig sjukdom eller göra en befintlig sjukdom värre, exempelvis personer med hjärt-kärlsjukdom som behöver stöd att sluta med tobak och nikotin.
Det handlar alltså inte om ”var och varannan svensk” och det är inte enbart läkare som för dessa samtal. Många andra professioner såsom sjuksköterskor, dietister, fysioterapeuter med flera deltar i arbetet med levnadsvanor. Dessutom står samtal om levnadsvanan oftast på patientens egen agenda när en patient söker vård för ett problem som påverkas av ohälsosamma levnadsvanor.
Det finns vetenskaplig evidens för att samtalen kan leda till beteendeförändring
Debattörerna påstår också att råd om levnadsvanor inte har någon effekt. Detta stämmer inte. De rekommendationer som Socialstyrelsen ger bygger på den bästa tillgängliga kunskapen, utifrån den vetenskapliga grunden och de experter vi har anlitat. Socialstyrelsen har utgått från studier som undersöker beteendeförändringar, inte sjukdom och död. Detta för att rekommendationerna ska kunna användas vid en mängd olika diagnoser.
Det finns vetenskaplig evidens för att samtalen kan leda till beteendeförändring. Vidare hänvisar skribenterna till en studie om ”379 livsstilsråd” som rekommenderas i Storbritannien. Dessa har dock inte bäring för svenska förhållanden.
Det är positivt att frågorna om levnadsvanor lyfts – men det måste ske på saklig grund och vara i konstruktiv anda. Det viktigaste är inte hur många steg en person går eller hur många glas alkohol som är skadliga, utan att vården inte ska missa patienter som vill förbättra sin hälsa genom att förändra sina levnadsvanor. Uteblivet stöd leder till försämrad hälsa och ökade samhällskostnader.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
